E.L Doctorow 1931-2015

Ragtime som kom för fyrtio år sedan blev E. L. Doctorows genombrott, och nog den roman som han framför allt kommer att bli ihågkommen för. Någon kritiker har talat om den som ”the great American novel” fast det nog är att ta i – buden på ett lika väldigt episkt verk som Herman Melvilles ”Moby Dick” är många, också bland Doctorows jämnåriga som t.ex. William Styron och Norman Mailer. Men den har hållit sig bra (och Milos Formans filmatisering från 1981 är fortfarande sevärd). Den utspelar sig i New York kring sekelskiftet 1900 och är en moderniserad version av Heinrich von Kleists berättelse om Michael Kohlhaas och rättsövergreppen mot honom, den klassiska historien om hur omgivningens tryck och orättvisor skapar en anarkist och rättshaverist. Hos Doctorow får den färgade Coalhouse sin bil ramponerad, tar hämnd, och så trappas våldet obönhörligt upp. Boken leker med en del efterhängsna amerikanska myter, framför allt om individens obegränsade möjligheter i Guds eget förlovade land. I centrum står dels bilkungen Henry Ford, en self-made man, dels utbrytarkungen Houdini.

Klicka på omslaget för att köpa boken
Klicka på omslaget för att köpa boken

Fyra år tidigare kom ”The Book of Daniel” som var hans tredje roman, efter debuten ”Welcome to Hard Times” (1960), en vilda västern-pastisch, och ”Big as Life” (1966) som har New Yorks hamn som spelplats. Den handlar om Paret Julius och Ethel Rosenberg som avrättades 1953, anklagade för spioneri för Sovjets räkning (han var säkert skyldig, hon nog lika säkert inte – hennes bror angav dem, under det kalla krigets värsta kommunisthets). Skeendet ses ur de båda efterlevande sönernas synvinkel. De togs så småningom om hand av Anne och Abel Meeropol, han som skrev texten till balladen Strange Fruit, berömd genom Billie Holiday. Doctorows nästa bok, ”Loon Lake” från 1980 (på svenska året därpå, ”Lomsjön”), är en askungesaga förlagd till New England 1936, om en ung man från industristaden Paterson i New Jersey och hans väg till pengarna, romantekniskt skickligt hopkommen och berättad i ett uppdrivet tempo: filmaktigt, rafflande, ljuvt romantiskt, groteskt äcklande, och med ett visst socialt patos.

”Lives of the Poets” (1984, ”Poeternas liv” två år senare) innehåller förutom titelhistorien som är en kortroman också sex noveller varav en utspelar sig i Galizien 1910, en lika briljant som obehaglig historia, och en annan i en avfolkad industristad i östra USA, skildrad med topografisk noggrannhet. ”World Fair” (1985, ”Världsutställning” året därpå) tilldrar sig på utställningen på Flushing Meadows på Long Island 1939, dominerad av ett par jättelika byggnader, tryklonen och perisfären, de silverglänsande symbolerna för en lycklig tilltro till en välsignelsebringande teknologisk framtid. Klotet och käglan syntes milsvitt, de blev ett tidens tecken och lika välkända utställningssymboler som Asplunds funktionalistiska arkitektur i Stockholm nio år tidigare, och den väldiga modellen av en molekyl i Bryssel nitton år senare. Doctorow vars far gillade Edgar Alan Poe, därav sonens ena förnamn, lånar ett av namnen åt sitt alter ego. Den nioårige Edgar upplever världsutställningen med nästan hallucinatorisk skärpa.

”Billy Bathgate” från 1989 (på svenska samma år, med en förklarande undertitel tillfogad: ”gangsterns lärjunge”) har som huvudperson en oskuldsfull Tom Sawyer bland Manhattans gangstrar, med trettiotalsdeckare och den tidens film noir som klangbotten. Den femtonårige Billy blir vittne till hur Dutch Schultz (som är en faktisk figur i kriminalhistorien) tar kål på sina konkurrenter tills han själv blir nermejad av kulsprutor. Miljön skiftar från nergångna storstadskvarter till flotta våningar på Manhattan. Storstadsfröet Billy får dock vara med om några lantliga avbrott och en kort sejour bland hästkapplöpningarna i Saratoga Springs – på de sidorna utspelar sig hans paradisiska kärlekshistoria med flickvännen till den smågangster som avrättas inledningsvis. Den renhjärtade Billy är en trettiotals-Candide vars väg går tvärs genom korruption, sjabbighet och skröplighet. På sitt vis är romanen till allt annat också en moralitet. Även den filmades, på ett manus av Tom Stoppard och med Dustin Hoffman, Nicole Kidman och Bruce Willis (1991).

Ännu en roman av Doctorow har kommit på svenska. ”The Waterworks” (1994) blev ”Spökbussen” året därpå, men sedan har inget mer försvenskats, varken ”City of God” (2000), novellsamlingen ”Sweet Land Stories” eller ”The March” (2005), om generalen William Tecumsehs beryktade marsch genom nordstaterna under amerikanska inbördeskriget. Den figurerar redan i Margaret Mitchells ”Borta med vinden” men är här mera realistisk, skrämmande, destruktiv och historisk korrekt. Och så den märkliga historien om de folkskygga bröderna ”Homer and Langley” som jag skrev om på den här sidan när den kom för sex år sedan.

Det glesnar snabbt i kretsen av betydande författare födda i början av trettiotalet: först Tomas Tranströmer, sedan Klaus Rifbjerg, nu Edgar Laurence Doctorow som avled den 21 juli, alla födda 1931. (Den ett år yngre John Updike gick bort 2009, den två år yngre Philip Roth är fortfarande i livet men har slutat skriva men är sin levnadstecknare Blake Bailey behjälplig).

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).