Bonavia – lycklig resa, skulle vi kanske säga – är namnet på ett hotell i kroatiska Rijeka (Fiume) och ger omedelbart en antydan om vad som är huvudtema i denne serbiske författares nya roman: här handlar det om människor som ger sig iväg, hemlösa på flykt eller frivilligt, ett slags apostoliska öden i ett rum som omfattar vad som en gång var Jugoslavien, genom utflykter till Wien och Budapest emellanåt utvidgat till den likaså undergångna habsburgska dubbelmonarkin.
Men främst ändå handlar det om Serbien, om också ett Serbien sett utifrån. Vad får dessa människor att bryta upp? Att lämna sitt land för att ibland inte ens återkomma? En av hans hjältinnor dör nära nog snöpligt av en hjärnblödning under en kongress i Wien. De krig och konflikter som kan se ut som förklaring till uppbrotten visar sig ofta vara bara alibi – att tjäna pengar eller fly undan privat ansvar visar sig ha mer med den verkliga orsaken att göra. Särskilt denna ovilja att ta ansvar, privat och politiskt, frammanar bilden av ett serbiskt samhälle som saknar vad som är det moderna samhällets kanske viktigast kitt.
Velikics roman är löst komponerad; den som letar efter en berättelse som tryggt transporteras från början till slut kommer att bli besviken. Men dessa associativt sammanfogade livsöden har exemplarisk kraft och blir i slutkapitlet till ett stycke – fiktiv? – självbiografi. Velikic berättar om hur hans föräldrar finner varandra och hur han själv sannolikt blir till i en av hotell Bonavias sängar. Just hotellet – en institution som spelar en framträdande roll i denna roman – blir till emblem för ett liv utan riktig hemvist, kanske också för predestination.
Den relativt unge Velikic (född i det kroatiska, då jugoslaviska, Pula 1953) var under de jugoslaviska inbördeskigen i exil i Ungern, Österrike och Tyskland. Åren 2005 – 2010 var han Serbiens ambassadör i Wien. I sitt redan omfattande litterära verk har han utforskat den centraleuropeiske människans prägling och öde; i sina bästa ögonblick kan hans berättelser genom stor språklig precision och sin nostalgiska underton påminna om Joseph Roth.
Se författaren på Leipziger Buchmesse 2011