Michel Lambert är en av de mest intressanta franskskrivande belgiska författarna i dag. Framför allt hans noveller är värda att läsas med eftertanke. Titelnovellen i ”Dieu s´amuse” (Gud roar sig) syftar på uttrycket: ”Slumpen, det är Gud som roar sig.”
Slumpen är ett genomgående tema i den nya novellsamlingen. Människor möts av en slump, eller som av en slump, de attraheras av varandra, eller de repelleras. Det förflutna hinner upp dem, de minns, försöker värja sig mot minnet men lyckas sällan. De irrar omkring i en anonym stad, tycks inte veta vart de är på väg.
Ett annat tema är den vuxne mannens sökande efter en kärlek, som inte unnades honom som barn, ett tredje är mannen som gömmer sig för sig själv. Det händer inte mycket i Lamberts noveller, och det som händer utspelas under ytan, som i en psykoanalys.
Det finns ekon av Maupassant och Simenon i Lamberts noveller. När Antoine i ”Les bruits de
l´ascenseur” (Oljuden från hissen) blir ombedd att ge råd i en ekonomisk fråga, svarar han: ”Det angår mig inte.” Det kunde ha varit en replik ur någon av landsmannen Simenons romaner.
– Läs mer om Michel Lambert i Marianne Jeffmars böcker ”Krig och läckerheter” och ”Till Marianne från A till Ö”.
– Läs också Eva Mattsson om Belgitude och Marianne Jeffmar om Parlez vous belge? av Michel Carly & Jacqueline Lempereur