Av ÅKE MALM
Sedan Matteo Renzi, 38-årig borgmästare i Florens, nu formellt fått ledarklubban för Partito Democratico i sin hand, har politik i Italien börjat handla om ett motsatspar. Dentro o fuori, inne eller ute. Formuleringen är Ezio Mauros, chefredaktör för La Repubblica. Han konstaterar att det är ”ute” eller ”inne” som gäller i politiken nu.
Matteo Renzi skall dirigera vänsterpolitiken med att vara ”inne” i partiledningen men ”utanför” koalitionsregeringen. Beppe Grillo aktade sig noga för att bli vald till en parlamentsplats. Från sin plats ”utanför” dirigerar han sina valda representater i deputeradekammaren och senaten. Men alltid fungerar inte kommunikationen och ordergången, redan har ett knappt tiotal valda hoppat av M5S. Silvio Berlusconi har tvingats lämna senaten efter sin slutliga dom för skattefusk. Han försöker behålla initiativet genom att lansera sitt nygamla parti, Forza Italia. En nygammal grej är att lansera klubbar i alla kommuner eller kvarter – namnet är givetvis ”Club Forza Silvio”. Även om han är en mästare att finna på utspel som garanterar en plats i mediabruset – hur länge klarar han detta?
Allt hänger naturligtvis nu på om Grillo och Berlusconi tillsammans – var och en från sina utgångspunkter – skall lyckas driva fram ett nyval. Officiellt är detta ett huvudkrav just nu. Men det är en riskfylld politik – alla opinionsmätningar visar att en överväldigande majoritet inte vill ha något nyval nu.
Och dessutom – som jag redan framhållit – pekar en rad andra faktorer mot ett nyval.
· Italien spelar med Grekland som har ordförandeskapet i Eu från januari.
· Italien blir ordförandeland i juli. Ett nyval med en upprivande valkampanj – minimum 60 dagar – mitt uppe i förberedelserna för Eu-ansvaret. Innerst inne önskar inte ens Silvio Berlusconi detta.
· Matteo Renzi behöver några månader på sig för att växa in i rollen som partiledare. De gamla veteranerna från PCI-tiden är avvaktande (minst sagt). Det är ett grannlaga uppdrag att ena detta parti.
· Berlusconi behöver själv tid för att stärka greppet om sitt splittrade parti – förhoppningen att lyckas vinna tillbaka frondörerna kring Angelino Alfano är inte helt släckt.
En hyfsad gissning är alltså att Enrico Letta får fortsätta att leda regeringen. Matteo Renzi höll upp ett varnande finger under sitt jungfrutal som partiledare: ”15 månader och ett konkret program – detta är vad vi måste ena oss om”.
Enrico Letta slog överraskande själv till i fredags. På några minuter spikade regeringskonseljen ett dekret som avskaffade den statliga finansieringen av partierna. Som alla läsare av mina bloggar vet vid det här laget så träder ett regeringsdekret i kraft omedelbart. Å andra sidan måste regeringen få dekretet godkänt i båda kamrarna inom 60 dagar. Annars förfaller det. Dekretet vållade förstämning hos tjänstemännen och kvinnorna i partikanslierna dessa dagar. PD har 152 anställda och Forza Italia 180 – plus dyra lokaler att betala hyra för. Utan statliga pengar måste de flesta gå. Resultatet blir en helt ny typ av partier, lättrörliga och med små omkostnader. Frågan om partistödet har länge varit en fråga som både Renzi och framför allt Grillo drivit. Den frågan kan Letta genom sitt utspel nu ha berövat dem.
Renzis agerande är klassisk politik. Mitt uppe i en ständigt stigande kör av protester mot arbetslöshet och nyfattigdom, måste politiken bantas. Det socialdemokratiska LO:t UIL kom just idag med en utredning som visar på förskräckande siffror: drygt en miljon personer lever på politiken på ett eller annat sätt. Totalkostnaden rör sig om 23,2 miljarder (!) euro eller 1,5 procent av BNP vilket blir 757 euro per medborgare.
– Det råder ett överflöd av institutionell representation, skriver UIL i denna sin tredje rapport om politiken i Italien.
Samtidigt som proteströrelserna, M5S och Lega Nord ser president Giorgio Napolitano som en institution att hacka på, får man veta att Il Quirinale kostar staten 245 miljoner euro – och det är en minskning med över 7 miljoner de senaste åren. I detta påvarnas sommarpalats med sina 1200 rum jobbar 1.720 medarbetare. Bland andra 250 kyrassiärer (minst 190 i längd, ”en harmoniskt byggd kropp” jämte en odiskutabel moralisk karaktär, vilket även gäller deras närmaste familj och släkt. Naturligtvis hör också ett antal hästar hit, främst irländska). Nåväl, Renzi lovade under sin valkampaj inför primärvalet att spara 1 miljard euro. Det borde inte vara så svårt att hitta en sådan bland dryga 23. Mycket svårare lär det däremot bli att också driva igenom en sådan beskärning. Byråkratkåren är specialiserad på att försena, på att dra alla förslag om nedskärningar i en evig långbänk.
Här kan man konstatera att senaten undan för undan minskar i betydelse. Ett annat av Renzis förslag är att helt avskaffa den eller åtminstone förvandla den till en slags kontaktyta mellan staten och regionerna. På en vecka har först förslagen om ny vallag och nu partistödet lämnat senaten för att behandlas i kammaren. Och där har – som vi vet – PD en överlägsen majoritet (tack vare Porcellum, se förra bloggen).
Politiken har alltså äntligen börjat gå upp i varv. Både Grillo och Berlusconis trogna bevakar varje regeringsutspel med lupp. Som nu dekretet om partistödet – bara bluff och skoj, säger M5S:s gruppledare i senaten, Alessio Villarosa. ”Dekretetet är bara en ploj för att kunna fortsätta att betala ut pengar till partierna”. Delvis har han rätt – för slut på partistödet skall enligt dekretet bli först 2017. Därefter skall medborgarna kunna välja att betala en summa via deklarationsblanketten – alltså ingenting obligatoriskt.
Renzi utmanade Grillo från talarstolen i Milano: ”rösta på våra reformer – annars är du en clown (un buffone)”. Bland de reformer han snabbt vill få till stånd hör en ny sambolag. Men inför en sådan tänkbar genväg till äktenskap mellan personer av samma kön blev det omedelbart knorr från Nuova centrodestra, Alfanos nya parti och Lettas koalitionspartner. Allting som kan vara en genväg till gay-äktenskap stöter omedelbart på totalt motstånd från dessa nygamla kristdemokrater. Grillo besvarade Renzis utmaning med att slunga den tillbaka: ”Betala först tillbaka det partistöd ni redan fått, nu i januari”. Vilket skulle betyda runt 40 miljoner för PD:s redan ansträngda kassa.
Den senaste mediaundersökningen visar för övrigt att alla TV-nyheter förlorar runt 5 procent. Förtroendet för journalistiken är lågt. Rai3 ligger bäst till med 56,7 procent. Den enda kanal som ökar är faktiskt Rai News 24, allnewskanalen. Den ökar med 5,4 procent medan Sky bara ökar med 1,7. Allra sämst till ligger Berlusconis Rete 4. Nu är det istället webben som vinner i förtroende. Folk har tröttnat på gaphalsarna i italienska talkshows och letar själva reda på nyheter och information på webben.