Kan man skriva en biografi om den Heliga Anden? Jayne Svenungsson har läst den tyske teologen Jörg Lauster som med sin omsorgsfulla genomgång av andens kulturhistoria i Boken Der Heilige Geist: Eine Biographie har gjort ett försök.
Under gångna årtionden har biografin som genre fått ett starkt uppsving inom både forskning och populärvetenskap. Som en utdragen reaktion på efterkrigstidens nedtoning av författaren till förmån för texten märks en aldrig sinande ström av biografier över historiska, litterära och filosofiska personligheter. Ja, inte bara över personligheter. För några år sedan lanserade Princeton University Press den geniala serien Lives of Great Religious Books där var och en av religionens stora klassiker får sin livshistoria tecknad (The Bhagavad Gita: A Biography, The Book of Revelation: A Biography, Augustine’s Confessions: A Biography, etc.). Även tunga kulturbärande begrepp har blivit föremål för biografier, såsom i Jack Miles succébok God: A Biography från 1995.
I den sistnämnda kategorin kan även Jörg Lausters nya bok Der heilige Geist: Eine Biographie placeras in. Nu är det i övrigt lite som förenar Miles svepande och stundom stereotypiserande framställning med Lausters omsorgsfulla genomgång av andens kulturhistoria. Vilket kanske inte förvånar. Lauster innehar den traditionstyngda stolen i systematisk teologi vid den protestantiska fakulteten i München och till hans tidigare
bedrifter hör Die Verzauberung der Welt: Eine Kulturgeschichte des Christentums (2014), ett sjuhundrasidigt bildningsverk om kristendomens många förgreningar in i den västerländska kulturens konst, musik, arkitektur, moral och filosofi.
Lauster är väl skickad för uppgiften, inte minst som anden i modern tid i synnerhet varit en protestantisk angelägenhet. Det är i en utpräglat protestantisk kontext som Friedrich Hegel författar Andens fenomenologi (1807), filosofihistoriens mest gedigna försök att utveckla begreppets fulla potential. Det är också inom ramen för protestantiska kyrkotraditioner som karismatiska tendenser framför allt gjort sig gällande under moderniteten – från 1500-talets radikala reformatorer till nutidens pentekostala megakyrkor. Lauster gräver emellertid djupare än så i sitt porträtt av andens vindlande vägar genom den västerländska historien och tar oss tillbaka ända till begynnelsen.
I bibelns poetiska öppning beskrivs, i 1917 års svenska översättning, hur ”Guds Ande svävade över vattnet” (1 Mos. 1:1). Slår man upp Bibel 2000 heter det istället att ”en gudsvind svepte fram över vattnet”. Justeringen säger något om den semantiska spännvidd som utmärker det hebreiska originalordet ruach. Till skillnad från begreppet ”ande” och dess motsvarigheter i nutida västerländska språk rymmer ruach ett helt spektrum av betydelser som sträcker sig från ”andetag” och ”livskraft” till naturfenomen som ”vind” eller rentav ”stormvind”.
En resa genom den Hebreiska bibeln visar också hur inflätat begreppet är i föreställningar om både människa, historia och natur. Vill man finna en röd tråd i dessa skiftande bruk är det möjligen föreställningen om ett slags överflöd, en idé om att världen rymmer något som pekar ut över sig själv. Detta självöverskridande drag fångas på ett emblematiskt sätt i profeten Joels ord om en tid då Gud ska utgjuta sin ande ”över alla” (Joel 2:28), ord som spelat en avgörande roll för senare föreställningar om en universell förlossning.
.jpg)
Nu är Lausters ärende till syvende och sist att teckna en biografi över den specifikt kristna idén om ”den heliga Anden”. Efter att ha beskrivit andens förhistoria i den hebreiska antiken går han därför vidare och skildrar hur det tämligen amorfa begreppet successivt snävas in under kristendomens första århundraden för att på 300-talet till sist slås fast i dogmen om den heliga Anden. Det handlar här om en komplex process som omöjligen låter sig fångas i några penndrag, men som inrymmer nyckelepisoder såsom andens utgjutelse på pingstdagen (den mest berömda allusionen på Joels profetia), den kristna kyrkans institutionalisering, samt treenighetslärans framväxt.
Utan djupare kunskaper är det lätt att uppfatta denna process – där anden gradvis knyts till dogmer, ämbeten och institution – som en beklaglig förstelning av en ursprungligen dynamisk idé. Lauster undviker en sådan förenklande syn och beskriver istället andens ”materialisering” i kyrkans liv som en del av dess verkningshistoria. Bland mycket annat rymmer denna utveckling en fördjupad förståelse av mänsklig gemenskap, från Paulus föreställning om kyrkan som en av anden sammanhållen kropp där varje lem har sitt givna värde, till Augustinus vackra reflektion över anden som den kärlek som flätar samman människor i ett gemensamt liv. Därtill bör inflikas att kyrkan ibland haft goda skäl att hålla läran om anden inom vissa ramar – historien känner mer än ett exempel på hur hänvisningar till andens tilltal brukats för att legitimera apokalyptiska företag med stundom förödande konsekvenser.
Trots den uppstramning som följer med kristendomens framväxt är sanningen ändå att kyrkan aldrig riktigt lyckas tygla anden. Om inte förr står detta klart under renässansen. Hos tänkare som Pico della Mirandola och Marsilio Ficino vidgas läran om den heliga Anden till en filosofisk reflektion över andens närvaro i den skapande människan. Om Gud är den högste konstnären så är det genom den kreativa kraften hos diktaren, konstnären eller byggmästaren som Gud realiserar sitt verk. Med en sådan syn vidgas också förståelsen av den gudomliga uppenbarelsen: inte bara riten, dogmen eller bibeln ses som säten för Guds närvaro i världen utan även litteraturen, konsten och arkitekturen. Varhelst skönheten träder fram i den ändliga tillvaron återspeglas något av det oändliga.
Renässansens ”avreglering” av anden väcker frågan om den kristna traditionens gränser. Om de sköna konsterna även bortom kyrkans hägn kan ses som uttryck för Guds andes verk, riskerar kristendomen då inte att bli konturlös? Renässanshumanisterna såg det inte så. Tvärtom uppfattade de den egna bildningskulturen som det bibliska arvets fortsatta förverkligande och banade på så vis vägen för en världsöppen och dynamisk förståelse av den kristna tron.
Fyrahundra år senare fångas denna dynamik upp inom den tyska romantiken – vilket leder oss åter till Hegel. Med sin fenomenologi över andens utveckling genom historien försökte Hegel inte bara förstå tillvarons beskaffenhet utifrån det mänskliga medvetandet. Hegel var också den som mer än någon annan drev frågan om kristendomens gränser till sin spets. I likhet med renässansens tänkare bestred han att anden lät sig begränsas till den kristna kyrkans liv. Tvärtom såg han förverkligandet av nya tidens frihetliga ideal som ett led i andens strävan mot allt högre självförverkligande – trots att denna utveckling samtidigt innebar kyrkans tillbakaträngande ur politik och rättsväsende.
Hegel lade därmed grunden för en alternativ syn på det vi brukar beteckna som sekularisering. Istället för att se det moderna Europas konst, filosofi och rättstänkande som ett avståndstagande från det kristna arvet förstod han dem som ett pågående förverkligande av kristendomens inneboende potentialer.
Lauster blundar inte för de välkända baksidorna av Hegels historiefilosofi. Likväl betonar han det bestående värdet av Hegels utmanande syn på det kristna arvet, i synnerhet när det blir dags att göra bokslut över andens status inom nutida kristendom. Å ena sidan märks här de traditionella kyrkornas avsomnade förhållande till anden, där ”den heliga Anden” inte är mycket mer än en term man slentrianmässigt upprepar i liturgi och bekännelse. Å andra sidan märks en rad karismatiska rörelser, som förvisso ger anden en central och levande roll, men ofta till priset av exklusiva anspråk som positionerar det kristna arvet i kontrast till den vidare kulturen. I en förlängning av Hegel och det liberala teologiska arv som springer ur romantiken visar Lauster på en tredje väg som istället lägger betoningen vid andens självöverskridande drag. En sådan syn innebär ett bejakande av kristendomen som ett levande och dynamiskt arv med en fortsatt relevans och betydelse också för vår tid.
- Klicka här för att läsa Ola Sigurdson om bland annat Lausters Die Verzauberung der Welt
- Klicka här för att läsa fler texter av Jayne Svenungsson