Den fjärde industriella revolutionen
Foreign Affairs om World Economic Forum

Årets möte med World Economic Forum i Davos hade den s.k. fjärde industriella revolutionen som huvudtema. Med tanke på ämnets komplexitet och betydelse för världens ekonomi och politik är det inte så underligt att deltagarna inte tycks ha kommit till några klara slutsatser, än mindre till något som kunde kallas konsensus. I den svenska pressen har uppmärksamhet ägnats svenska deltagare som Stefan Löfvén och Jakob Wallenberg. För att få en bild av både ämnet och dess implikationer för ekonomi och samhälle vill jag rekommendera det nya specialnumret av Foreign Affairs, där tidskriften samlat en rad artiklar som bakgrund till samtalen i Davos: The Fourth Industrial Revolution – A Davos Reader.

Samlingen inleds av Foreign Affairs chefredaktör Gideon Rose och av WEF:s grundare Klaus Schwab med var sin presentation av numret och ämnet. Båda är försiktiga med förutsägelser men ense om att den nya revolutionen redan har hunnit långt och fått effekter på både produktionsförhållanden, inkomst- och förmögenhetsfördelning, politiska styrkerelationer och kulturella förändringar. De är också ense om att styrbarhaten är begränsad för både demokratiska regeringar och företagsledare. Här anar man också en brist i WEF:s sammansättning, som David Rothkopf i senaste numret av Foreign Policy inte har varit sen att påpeka: var fanns kvinnorna, företrädarna för kulturlivet, minoriteterna och de alternativa rörelserna? Davos förblir en inrättning för makthavare, låt vara att maktfördelningen är påfallande ojämn också dem emellan.

Foreign Affairs specialnummer erbjuder ändå en diger läsning. Den fjärde industriella revolutionen definieras som en samverkan mellan flera faktorer som tillsammans åstadkommer en exponentiell teknologisk utveckling. De drivande krafterna är den digitala fabrikstillverkningen, internetlänkarna mellan människor och föremål (”the internet of things”) , de stora numrens dataanalys (”big data”), mobiltelefonernas roll för banksystemet, den syntetiska biologins löften och hot, och robotarnas växande betydelse för både krigföring och vardagsliv.

De artikelförfattare som spekulerar om samhällseffekterna är mindre tydliga och mindre överens. Här finns blåögda optimister och nattsvarta dystopiker och en hel del däremellan. Kommer de här förändringarna att resultera i en ny världsordning? Blir människor lika onödiga som hästarna på sin tid? Kommer robotar att ta makten? Hur går det med massmedias samhällsinflytande? Underlättas eller försvåras proteströrelser av den nya teknologin?

Militärt utvecklad robot
Militärt utvecklad robot

I nästa avsnitt ställs vi inför några politiska val. Hur ska framtidens sociala säkerhetssystem se ut? Vilka moraliska regler kan robotarna och robotmakarna förmås att följa? Vilka hot och möjligheter ger tillgången på nya massdata – är det viktigaa hur de används snarare än hur de samlas in? Teknologins nyheter får mycket olika betydelse för marknaders utveckling och styrning, alltefter författarnas utgångspunkter. Inte oväntat blir slutsatserna olika för stat och näringsliv.

Slutligen noteras att den fjärde revolutionen redan är i färd med att fördjupa klyftorna inte bara mellan rika och fattiga människor utan också mellan rika och fattiga länder. En artikel ägnas åt Afrikas framtida livsmedelsförsörjning och utsikterna för små och medelstora jordbrukare.

Den tekniska och vetenskapliga utvecklingen följer egna, ofta nyckfulla tillfälligheter och plötsligt uppenbarade orsakssamband, men själv styrs den varken av naturlagar eller regeringar. Det som någon kan tjäna pengar på kommer antagligen också att förverkligas. Hur det kommer att påverka maktfördelningen i världen har ingen vågat förutsäga med någon säkerhet, men Moises Naíms påpekande att alla makthavare i stater och företag har blivit mindre mäktiga alltsedan Berlinmurens fall är värt att begrunda. Huruvida det är något att glädjas åt eller bekymra sig över beror förstås på omständigheterna – och på iakttagaren.

För egen del vill jag tillägga att den fjärde industriella revolutionen är ännu en påminnelse för den Europeiska Unionen om behovet att påskynda sin integration i stället för att upplösa den, om EU och därmed dess medlemsländer ännu ska ha en chans att hävda sig i världens nya ordning eller snarare oordning. Det kan vara sista chansen. Behovet av en ”variabel geometri” växer i styrka inför de centrifugala krafterna, och i det här fallet hoppas jag att Sverige väljer att medverka till sammanhållningen i stället för att sitta på gärsgårn.

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).