Vi översköljs av bilder och inte så sällan höjs ett varningens finger för att vi blir avtrubbade av överflödet. Att vi skulle sluta bli berörda. Då överraskar plötsligt enstaka bilders betydelse i debatten – och övertron på hur de påverkar oss med sitt ”farliga” budskap.
För att omge sig med rätt konsthistorisk bakgrund har Silvio Berlusconi låtit pressrummet i Palazzo Chigi dekoreras med en reproduktion av Giovanni Battista Tiepolos ”Sanningen”. Allt mycket vackert och stilfullt, om det inte vore för att ”Sanningen” halvligger på ett svävande moln i en lustfylld pose, med naken överkropp. 
Varje gång Berlusconi har fotograferats, har hans huvud hamnat precis bredvid den bara barmen. Berlusconi vill inte ha bröstvårtor i huvudhöjd, så nu har han sett till att det har blivit övermålat med en sorts behå, eftersom ”vi inte vill förolämpa tevetittarna”. Samtidigt som hans egna tevekanaler sänder halvnaket. Oskyldiga bilder tros uppenbarligen kunna animera till både det ena och det andra. 
I Paris kan man till exempel under sommaren se en utställning om filmregissören Jaques Tati på Cinématheque française. Planschen till utställningen är en bild från filmen Mon oncle föreställande en cyklande Tati med sin karakteristiska pipa, med pojken på pakethållaren. På grund av förbud mot tobaksreklam har nu samtliga planscher dragits in och retuscherats.
Bilders betydelse är uppenbarligen fortfarande omvälvande stor – så stor att stackars Tati får cykla utan sin pipa i sommar. Mig får hela diskussionen lust att börja röka. Och Tiepolo ser jag hellre på Museo Civico i Vicenza – med bröst, men utan Berlusconi.
Klicka här för att se ett klipp från Tatis Mon Oncle på You Tube