Demonstration i Rom

Av ÅKE MALM

Inte kunde man ana strax före lunchtid idag vad som skulle hända bara några timmar senare.

Då strax före 12 var det en riktig ”ottobrato romano”, de sköna oktoberdagar när luften är hög och klar och solen skiner över stans piazzor där folk solar sig i 27 gradig höstvärme.

Mycket folk naturligtvis i rörelse. Parkeringarna längs Tibern var fulla med tusentals turistbussar. Deras passagerare fyllde centrum eller flanerade mot Piazza della Repubblica. Piazza di Spagna var packad med turistgrupper och bara när man vek in på Via Borgognona var det lugnt och stilla. Piazza Colonna, framför regeringsbyggnaden Palazzo Chigi, var avspärrad, men bara med det vanliga järnstaketet utan någon speciell uppbackning av polis. Fullt med folk också inne på Feltrinellis trevåningsbokhandel i Gallerian och trevligt värre framför Pantheon med turister som solade i kaféstolarna.

Men kl 14 startade en av de största demonstrationerna på många år i Italiens huvudstad. 1500 bussar och specialtåg hade fört 100.000-tals ”indignados” till Rom. En färgglad, fantasifull demonstration som med satir, ironi och gott humör häcklade makthavare och finanssnillen.

På sitt sätt en romersk variant på chalmeristcortégen – åtminstone som jag minns den.

En knapp timme senare var situationen en helt annan. På via Cavour, något hundratal meter innan den slutar i Via Fori Imperiali, störtade ett hundratal maskerade individer plötsligt ned från en trappa och rusade in bland demonstranterna. ”Black block” – beteckningen spred sig blixtsnabbt i tåget. Familjer med småbarn skyndade att ta skydd medan de svartklädda med svarta störthjälmar slog till mot banklokaler och satte eld på dagens första bil.

Det här var dagen då polisen lovade att man var väl förberedd med 1500 man med kravallutrustning beredda på utvalda nyckelpunkter.

Problemet var att där var inte de våldsamma. Grupper på något hundratal rörde sig snabbt på parallellgator från en punkt till en annan. De våldsammaste scenerna utspelade sig vid den traditionella demonstrationsplatsen framför San Giovanni in Laterano. Ett halvdussin bilar sattes i brand, barrikader byggdes med sopbingar som tänder på. Poliser, karabinjärer och finanspolis verkade ständigt vara försent ute eller på fel plats.

Slutet kom när en polispiket tändes på och till slut exploderade. Då hade polisen ockuperat den väldiga piazzan. Den allra största delen av demonstranterna – kanske en halv miljon – tvingades att vika av framför Colosseum och marschera mot Circo Massimo. Detta var läget: ett knappt tusental utklädda blackblockare förstörde en fredlig och imponerande, självorganiserad manifestation.

Resultatet var något dussin utbrända bilvrak, en poliskasern satt i brand, 70 sårade av vilka en demonstrant förlorade några fingrar efter att en pappersbomb exploderat i hans hand.

Och folk frågar sig: hur är det möjligt att några dussin kriminella kan agera på detta sätt. Enligt många är de väl kända av polisen. En tanke som leder till olika tankar om komplotter.

Nu tävlar politikerna i att uttrycka sin avsky för våldet och att varna för att demokratin kan vara i fara. Men andra pekar på att de sociala konflikterna ökar snabbt. Berlusconis seger i den 51:e eller 52:e förtroendeomröstningen har lämnat oppositionen i en slags förlamning. Allt tyder på att ett nyval närmar sig inom några månader. Men de olika partierna och grupperna i oppositionen fortsätter att mest gräla med varandra. Något gemensamt program, någon gemensam ledare som kan bli en symbol för en ny koalition har ännu inte synts till.

Åke Malm

Kommentera: