Döden har många ansikten och allt dör, men inte visste jag att köpcenter skulle få nekrologer. Den ekonomiska krisen har ställt till det för shoppingnöjets Meckan. Det som en gång bara var en tummelplats för konsumtion , så långt ifrån kulturetablissemanget man kan tänka sig, analyseras idag som ett tecken för vår tid – också på kultursidorna.
I USA har vännerna Peter Blackbird och Brian Florence skapat hemsidan deadmalls.com för att nostalgiskt dokumentera samtiden, likt döende jättedinosaurer. På sajten samlas information om köpcentrum som håller på att kursa eller redan lagts ner, artiklar, bilder och historiska berättelser, en karta över gamla och existerande köpcenter och man kan köpa t-shirts med deadmall och blogga. En av de mest kända så kallade ”deadmall” är Dixie Square Mall i Harvey, Illinois. Dixie Square kunde ses i filmen The Blues Brothers. Bilscenerna spelades in i ett ”levande” shoppingcenter – återupprättat av duktiga rekvisitörer. Malls har blivit kult, precis som en gång Kockumskranen. Ibland blir det mest hatade uppburet och älskat långt efter sin död.
Dagens köpcenter är en ung företeelse. För 53 år sedan skapade Victor Gruen, en österrikisk socialistisk jude som överlevt förintelsen, sin dröm: en mötesplats där man kunde handla, leva och umgås. 1956 öppnade Southdale Center i Edina, Minnesota. Grundidén var att sammanföra människor, skapa en gemenskap. Men dagens ensamma betongklumpar långt utanför centrum är inte riktigt vad Gruen tänkt sig. Hans idé var att man skulle blanda innerstad med en bilfri miljö, barnpassning, kontor och boende.
Det finns 1500 köpcenter i USA. Mitt i finanskrisen öppnas det knappast några nya, vilket ska jämföras med 90-talet då det invigdes 140 om året. Xanadu utanför York verkar vara den sista dinosaurien som överlevt sig själv, i år ska den öppna sina portar för 200 butiker – men underlaget sviktar – endast nio lokaler är uthyrda. Konkursen verkar vara ett faktum innan invigningen. Fönstershopping räcker inte för att affärerna ska gå runt – och det är heller inte lika roligt.
De klassiska köpcentren saknar oftast mataffärer, apotek och annat nödvändigt, de är istället uppbyggda kring nöje, snabbmat och shopping som fritidssysselsättning – något som anses en totalt förlegad affärsstrategi idag. Amerikanska utvecklare av köpcenter vill locka tillbaka sina kunder och bygger nu istället så kallade life-style centers, affärskomplex med anslutande boende, parker och promenadstråk. Det har byggts 37 stycken på ett år. Ett sätt att mixa shopping med resten av livet – har vi inte sett det förut? Den medeltida stadskärnan såg ut så. Dock inte i Sverige.
Deadmall-mallnostalgiker kunde uppleva dåtiden när entré invigdes den 19 mars i Malmö – centret som lockar med ”Shopping, mat och mycket nöje”. För att snegla mot landet i väst är entrés hemsida så engelskspråkig det bara går: shopping, food, cinema, kids area. Allt med en före detta Big Brother-stjärna som moderator – helt i amerikansk 90-talsanda. DDR-nostalgi kallas för ostalgi, entré skulle kunna kallas för ” västalgi” – iscensättning av en gammal dröm. Affärsutbudet överraskar med sin fantasilöshet. Vi är snart lika uniforma som människorna i de forna öststaterna – med den enda skillnaden att hyllorna inte är tomma.