Årets litteraturpris vid bokmässan i Leipzig är en hyllning till livet. David Wagners bok ”Leben”, som belönades med priset på 15 000 euro, handlar om liv och död: om frestelsen att ge upp kampen mot sjukdom, såväl som lusten att leva vidare.
Berättaren i den självbiografiskt präglade boken är en ung man som sedan barndomen lider av en dödlig leversjukdom. En organtransplantation är hans enda räddning. När han äntligen erbjuds en frisk lever så är dock känslorna kluvna: Visst är det hans plikt att leva vidare för att kunna ta hand om sitt barn. Men går det verkligen att förlänga livet – och till vilket pris? Egentligen får han vara kvar på jorden bara för att en annan människa gått bort.
Det är existentiella frågor som David Wagner behandlar, dock i lättsmälta portioner och ”på ett lakoniskt sätt med subtil humor”, som det heter i juryns motivering. Det svåra ämnet till trots blir läsupplevelsen ändå sällan tung. Allvarliga reflektioner kring till exempel dödshjälp, farfaderns krigsupplevelser eller organdonatorns möjliga dödsorsaker alterneras med triviala anmärkningar om vädret, årstiderna eller sjukhusmaten. Inte minst den nyopererades fantasier om kärleksäventyr samt andra patienters livsöden vidgar berättelsens horisont bortom sjukhusets väggar.
Starkt intryck på berättaren, liksom på läsaren, gör två av hans ”rumskompisar” på sjukhuset, bägge invandrare och typiska Berlinbor: en libanesisk slaktare som förlorade båda sina bröder under inbördeskriget och en volgatysk som berättar om deportationen till Sibirien under Stalins terror. Dessa patienters livsöden gör att boken inte bara handlar om berättarens utan om flera människors liv.
David Wagners ”Leben” är kanske ingen lämplig läsning för den som lätt tröttnar på folk som ständigt pratar om sjukdomar. Men den som orkar med en bok, som till största delen utspelar sig i sjukhusmiljö, ger sig, liksom författaren, iväg på en resa genom livet med sjuksängen som fartyg och lär sig att fånga dagen och njuta av stunden.
– Se en intervju med Wagner här