I Danmark pågår ännu jubileumsfirandet Dansk Teater 300 år med uppsättningar över hela landet. Martin Lagerholm, som i Köpenhamn sett både en pjäs om Ludvig Holberg – vars debut som pjäsförfattare på danska med Den politiske kandestøber är anledning till jubiléet – och en pjäs av honom, Den vægelsindede, också den från 1722, tipsar också om en utställning i Aarhus.
Utanför Det kongelige Teaters ursprungliga gamla hus vid Kongens Nytorv i Köpenhamn – numera Den Kongelige Ballets hemmascen – tronar sedan länge Danmarks två största nationaldiktare, Ludvig Holberg och Adam Oehlenschläger.
Den vid tiden mångbereste och i metafysik och latin lärde professorn Holberg kom med sin omvittnat satiriska ådra att 1722 hux flux förvandla sig till en framgångsrik komedidiktare. Med hjälp av den franske teaterdirektören och skådespelaren René Montaigu firade han triumfer på Lille Grønnegades teater, Danmarks första offentliga teaterinstitution.
Mellan åren 1722 och 1728 skrev Holberg i rasande fart runt 25 karaktärskomedier, varav en handfull av dem är internationella klassiker än i dag. Det finns nog inte många institutionsteatrar runtom i världen som inte någon gång spelat hans Jeppe på berget eller Erasmus Montanus.
Just dessa produktiva år ramar in den danske dramatikern Ernst Bruun Olsens pjäs Den poetiske raptus. Den spelas nu på Folketeatrets hemmascen i Köpenhamn och far sedan på turné runtom i det lilla drottningriket fram till mitten av december. Regissör är den danskutbildade norske regissören Geir Sveaas – måhända en blinkning till den norskfödde Holbergs dubbla hemländer – som sedan gammalt gärna tar sig an just spirituella komedier, och uppsluppenheten dominerar även den här produktionen.
Turnéuppsättningen utgör en sceniskt livlig, om än regi- och spelmässigt tämligen konventionell, folklig och lättillgängligt smålustig återberättelse av den nyvordne dramatikerns liv och verk under de så produktiva åren i Köpenhamn.
Professor Holberg (Anders Juul) har här nyligen givit ut sin parodiskt episka dikt Peder Paars och blivit omtalad i stan. Motvilligt har han nu antagit Montaigus (Tom Jensen) i grunden fullkomligt otänkbara förslag, att för hans teater skriva några komedier – på danska! För ville man njuta av scenkonst på den tiden, fick man allt slipa på det teaterspråk som gällde, franskan. Den behärskades förstås av aristokrater och de högborgerliga, men knappast av manden på gaden.
Även om, som Holberg själv uttryckt det, en sanning i ett land är lögn i ett annat, spränger den tidlösa satiren alla inre och yttre gränser, detta förstod han ju själv.
Sagt och gjort, två dagar efter att man på Lille Grønnegade första gången någonsin spelade en danskspråkig teateruppsättning i Danmark – Molières Den girige, den 23 september 1722, alltså för exakt 300 år sedan – debuterade Holberg som dramatiker med satiren Den politiske kannstöparen.
Och resten är den historia som under två timmars tid och i just den holbergska komedins anda – högt och lågt, bildat och burleskt – passerar revy på Folketeatrets ystra scen. Här följer vi så Holbergs, Montaigus och de skådespelande Köpenhamnsstudenternas bohemiska teaterliv. Liksom deras kamp mot den skrymtande universitetsledningen och stadens sedlighetsivrande prästerskap, här personifierat av en tyskbrytande Jesper Riefenstahls lågkomiskt slemmige prost.
Som dramaturgisk motvikt syns den högst begåvade komediennen Marie Louise Wille som Holbergs på en gång bondförnuftiga, dråpligt fåkunniga och djupt mänskliga husvärdinna Madam Gelskirchen. I brokigt virrvarr passar hon upp och förmanar sin berömde hyresgäst, allt efter behov och humör.
Kultur för populasen och komedier på folkspråk var naturligtvis ett hot mot autokratin. Även om Holberg i förstone tvekade inför uppdraget, attraherades han av teatervärldens frisinne och upptäckte snart hur dramatiken kunde tjänstgöra som en upplysande och samhällskritisk kraft. Kanske är det också just den opretentiösa anständigheten och det sunda förnuftet som hjälper till att rädda konsten från dess fiender, från moralväktare, träbockar och bildstormare i alla tider.
”Varför är revolutionärer så rädda för humor”, undrade Max Frisch på sin tid i den lilla boken Frågeformulär. Frågan ställs med samma spefulla tonfall av den här uppsättningen, men nu gällande myndighetsutövning i största allmänhet. Att all teaterverksamhet förbjöds i hela landet efter att Lille Grønnegade teater gått i konkurs efter sex gyllene år med komedimakaren Holberg, understryker ju bara denna överhetens befängda brist på skämtlynne. Det skulle dröja 16 år innan man drog tillbaka förbudet.
Med sina komedier på danska skrev Holberg alltså inte bara teaterhistoria, utan bidrog också starkt till ett slags andlig och kulturell revolution för hela det danska samhället. Plötsligt kunde helt vanliga människor och typer gestaltas på scen, och det litterära danska språket kunde spridas till alla samhällslager. Holberg alltså som ett slags modern och folkbefriande Luther, om man så vill, som gav danska medborgare en röst i gemenskapen. I hans tidlösa karaktärer – en försupen Jeppe, grälsjuk Nille eller snobbig världsman à la Jean de France – kan vi alltjämt spegla våra skavanker och förtjänster.
Föreställningen på Folketeatret ingår i det rikstäckande officiella firandet av ”Dansk teater 300 år” som under hela år 2022 uppmärksammats på landets teatrar och andra kulturinstitutioner. Med dronning Margrethe – tillika mångfaldig scenograf och kostymör! – som stolt beskyddare.
Parallellt med uppsättningen av Den poetiske raptus har man under hösten bland annat kunnat bevista den alltid lika destruktionsglada regissören Katrine Wiedemanns fräcka och fysiska, men tyvärr också något ansträngda och postmodernt splittrade uppsättning av Den vægelsindede (”Den vankelmodiga”; översatt till svenska redan 1736 med den idag operettfnoskiga titeln Madame April-väder).
På Det Kongeliges scen Skuespilhuset vid hamnfronten nedanför Nyhavn handlar det om den humörsvängande Lucretias (Marie Bach Hansen) som terroriserar sin omgivning, i synnerhet alla stackars tjänare och konsternerade friare. Festligt och färgrikt, för all del, men på det hela taget en väl fladdrig och fnattig uppsättning under ett hyllningsår. En uppsättning som i detta sammanhang kan göra vem som helst en smula vægelsindet.
Varför inte nu i november, inom ramen för jubileet, då hellre bege sig till Jylland och utställningen ”Aarhus teater til tiden”, ett kulturhistoriskt projekt som ger en bred bild av dansk teaterhistoria med hjälp av kostymer, rekvisita och fotografier från uppsättningar genom decennierna i den egna magnifika teaterbyggnaden. God rejse!
- Klicka här för att läsa Lena Kåreland om Jean-Baptiste Poquelin, mer känd som Molière, som i år fyller hela 400 år