”Om jag inte behövde dö, skulle jag vara rätt nöjd med mitt liv.”
Filmregissören Claude Lanzmann, närmast synonym med dokumentären Shoah om förintelsen, har gett ut sina memoarer Le Lièvre de Patagonie. Det är ett enastående verk om en intellektuells liv under förra seklet, om motståndsrörelsen i Paris, åren med Simone de Beauvoir, redaktör på ”Les Temps Modernes” och som filmregissör som dokumenterade grymheten.
Verket är en nyckelbiografi där många viktiga intellektuella, som Sartre, Michel Tournier, Gilles Deleuze, nämns. Anmärkningsvärd är hans beskrivning av de första efterkrigsåren, då han undervisade i Berlin. De tyska studenterna bad honom att hålla ett seminarium om antisemitism – vilket sedan de franska befälen förbjöd. ”Det är POLITIK och ni har inte rätt att göra politik!”
Lanzmann reducerade aldrig en nation till endimensionellt ond, utan besatt förmågan att öppna för samtal. I sin film Shoah gav han de anonyma offren ett ansikte, han gjorde dem till ett minne.
Hans egna minnen är inte en kamp mot döden, för han ”älskar livet ännu mer nu vid dess slut”. Det är en lektion i civilkurage, nyfikenhet och öppenhet.