Cinque stelle utanför

Beppe Grillo (th) och en av de numera uteslutna, Giovanni Favia

Beppe Grillo (th) och en av de numera uteslutna, Giovanni Favia

Av ÅKE MALM

Vad hände med Beppe Grillos Femstjärnerörelse (M5S) efter att Pd nu gjort upp med Pdl, undrar en av bloggens intresserade läsare. Blev den utkastad i anonymiteten?

Svaret är enkelt. Eftersom M5S aldrig ens ville inleda en dialog med Pd är det en självförvållad isolering man nu upplever. Pd:s ledare, Pier Luigi Bersani, gjorde en lång rad försök att få med sig M5S i en koalition. Men svaret var hela tiden: ”No, grazie”.

Inte ens sedan Bersani accepterat att sända diskussionen med rörelsens språkrör i streaming över Internet, en tämligen förnedrande situation, gav Grillo med sig. Som alla vet – detta tvingade Pd att göra upp med Pdl, forcerade omvalet av Giorgio Napolitano till Italiens president och bäddade för en snar partikongress där Bersanis avgång som partiledare skall diskuteras. Medan hans kronprins Enrico Letta satt högsta fart med landets 64:e regering.

Silvio Berlusconi uppnådde en överlägsen seger i den italienska maktkampen. I de senaste opinionsundersökningarna ligger Pdl över 34 proc medan Pd verkar uppleva ett fritt val ned mot 20 procentsstrecket. Och M5S fortsätter att öka – om än långsammare.

Då skall man komma ihåg att Pd tillsammans med dess allierade Sel för ett drygt år sedan – innan man beslutade stödja Mario Montis teknokratregering – låg på över 40 procent. Katastrofen idag tolkas i första hand som gräsrötternas totala besvikelse över uppgörelsen med Silvio Berlusconi. Samt Bersanis ovanligt klantiga sätt att göra politik.

Man kan inte kräva av sina väljare att de skall acceptera allt: Mario Montis hårdföra skattepolitik, en misslyckad uppgörelse med Grillo och sedan närmandet till en Berlusconi som varit spottkopp åt vänstern i 20 år. Samtidigt som tiotusentals företag går i graven, tre miljoner lever vid fattigdomsgränsen, 6 miljoner går arbetslösa och TV-Aktuellt har en stående rubrik: Dagens självmord av desperata arbetare/företagsägare.

Om någon vecka rinner tiden ut för den speciella arbetslöshetskassan (CIG) som då slutar betala ut ersättningar. Över 600.000 kastas ut i det nattsvarta mörkret utan någon utsikt till inkomster. Medan avbetalningarna på bil och hus väntar.

Attentatsmannen Luigi Preiti angav detta som förklaring till varför han började skjuta mot två karabinjärer samtidigt som Enrico Lettas regering svor eden i Quirinalen. Preiti hade gått arbetslös länge, hans fru hade lämnat honom och själv hade han inte råd att betala underhållet för den 11-årige sonen.

Det var den första versionen. Den andra visade att Preiti varit kund hos de flesta spelhallar och förlorat en förmögenhet på videopoker.

Efterdebatten tog fart på allvar när M5S:s ideolog plötsligt tog till orda:

– Det är klart att fortsätter det så här får man räkna med att folk tar fram geväret, framhöll prof. Paolo Becchi.

Det borde han inte ha sagt. Ett ramaskri höjdes från alla håll och Beppe Grillo själv förklarade att Becchi inte alls var M5S:s ideolog och inte uttryckte rörelsens tankar. Det här visar att nerverna ligger på ytan. Säkerheten har höjts ett par snäpp vid officiella byggnader, järnvägsstationer och flygplatser. Sällan har man sett så många polis- och karabinjärer glida runt i Roms trafik.

M5S är inte mer isolerat än att kontakter med Pd förekommer. De väntar fortfarande på någon nyckelroll i parlamentets utskott. Men situationen är märklig. Här har vi en utan tvekan modern folkrörelse, som kämpar för att behålla sin öppna karaktär. Internet används konstant för att höra medlemmarnas åsikter i alla tänkbara frågor. Samtidigt visar det sig att de stora frågorna ändå avgörs av ett litet fåtal. Ett exempel: när opinionen tryckte på för att få veta hur många som egentligen röstat på Stefano Rodotà som rörelsens tredje kandidat till presidentämbetet, visade det sig att det handlade om några få tusen.

Enrico Letta hade en enkel match i hans diskussion med M5S – utsänd i streaming, förstås – med att påpeka att i Pd:s primärval om borgmästartiteln i Rom, hade över 50.000 deltagit. Det finns alltså en betydande skillnad hos Grillo mellan den uttalade demokratiska ambitionen och de mål han lyckas uppnå. Sedan har vi alla dessa medlemmar som kastats ut ur rörelsen av den enkla anledningen att de deltagit i någon talk-show i någon TV-kanal. Partigruppen ”Misto” i parlamentet ökar med f d M5S:s medlemmar som ertappats med att prata i TV.

På något sätt påminner det här om Pdl. Visserligen är Silvio Berlusconi ständigt i rutan, men aldrig i en verklig debatt. Liksom Grillo talar han till massorna men aldrig i form av en ”contradittorio”. De förvandlar journalisterna till mikrofonstativ, undviker elegant frågor de inte vill eller har svar på, dribblar friskt med mikrofonstativen. Ändå finns det program som gjorda för sådana tillfällen. Men i dessa vill De Stora Ledarna inte delta.

Ack, saliga skjutjärnsjournalister – vart tog ni vägen?

Kommentera: