Ett nytt perspektiv på den franska författaren George Sand får man i Christine Drouards intressanta studie Solange Sand ou la folie d’aimer.
I sin fiktionaliserade berättelse ger Drouard ordet åt Sands dotter Solange, den dotter som hela sin barndom stod i skuggan av den äldre brodern Maurice, moderns favorit.
Det är med Solanges ögon som vi får följa den berömda George Sands liv och leverne: älskarna som i snabb takt avlöste varandra, resorna och den omtalade vistelsen på Mallorca tillsammans med Chopin samt vardagstillvaron på herrgården Nohant, söder om Paris.
Solange, som tidigt sattes i pension i Paris, skrev brev på brev fyllda av längtan efter sin mor. Ofta fick hon vänta på svar, och svaren bestod ibland enbart av stränga förebråelser.
Relationen mellan mor och dotter var konfliktfylld, och den blev med åren allt svårare. När Solange gifte sig med skulptören Auguste Clésinger, hetlevrad och skuldtyngd, blev situationen ohållbar. Vid en häftig uppgörelse strax efter parets bröllop fördrev George Sand sin dotter och måg från Nohant.
Chopin hade en viktig roll för Solange. De bägge förstod varandra, och en djup vänskap utvecklades mellan dem. Under de sju år som Chopin levde tillsammans med George var han som en far för Solange. Tryggt vaggades hennes barndom av hans preludier. Solange tog också hand om den sjuke Chopin och satt vid hans dödsbädd. George Sand fanns däremot inte där, och hon kom inte heller till Chopins begravning.
Drouard kastar nytt ljus över det komplicerade förhållandet mellan George Sand och dottern Solange. Hennes berättelse, där fiktion och fakta blandas, bygger i stor utsträckning på brev och studier av Sands författarskap, vilket framgår av den digra bibliografin. Drouard har också tagit del av Solanges dagböcker.
De många utdragen ur brev och andra dokument ger liv och närhet åt denna berättelse om en rikt begåvad kvinna, som hela sitt liv kämpade för att få sin mors uppmärksamhet och kärlek.