Christian Jungersen – Du forsvinder

Leonardo da Vinci

Klicka här för att komma till bokhandeln

Klicka här för att komma till bokhandeln

Av ANN-SOFIE DAHL

Med Undtagelsen (Undantaget) fick Christian Jungersen en megahit som placerade sig överst på de danska bestsellerlistorna i månader i sträck, vann prestigefyllda bokpriser som De Gyldne Laurbær, sålde i hela 160.000 exemplar hemma i Danmark och gavs ut i inte mindre än 18 andra länder, däribland även Sverige. Det var 2004; och nu har Jungersen gjort det igen med nya romanen Du forsvinder (Gyldendal, 2012). Återigen toppar han försäljningslistorna, och även denna roman har nominerats till det ena bokpriset efter det andra.

I förra boken tog Christian Jungersen oss med in i en dansk NGO-miljö, vars medarbetare arbetade för en fredligare värld men själva visade sig ha mången dold, och alls inte så fridfull, agenda. Även denna gång tar Jungersen itu med människans mörka sidor, och precis som förra gången – och än mer – drar han in oss i en suggestiv värld med komplexa mänskliga relationer i centrum. Och på köpet får vi en hel massa nya kunskaper: denna gång om hjärnans funktion. Kanske inte direkt det mest publikdragande ämnet, men fascinerande – i alla fall när Jungersen berättar sin historia om Mia och Frederik.

Boken börjar på Mallorca, där den annars så försiktige bilföraren Frederik chockar sin familj med att vansinnesköra på de trånga, snirklande bergsvägarna, och därefter falla samman i en kollaps. En hjärntumör, visar det sig, som Fredrik burit på under de senaste tre åren – tillika de allra bästa och lyckligaste åren i hans och Mias äktenskap, när Frederik var en ömsint och uppmärksam äkta man på ett sätt som han aldrig varit förr. Men det ändrade beteendet var alltså följden av Frederiks hjärnskada. Så frågan är, och den ställer sig naturligen Mia, vad som varit tumören och vad som varit den ”riktige” Fredrik under deras liv tillsammans – vem har hon egentligen delat sitt liv med? Vad har varit fri vilja och vad har orsakats av sjukdom i deras äktenskap? Frederiks diagnos kastar in den lilla familjen, och i första hand Mia, i en kaotisk tillvaro där inget är sig likt från förr. Minst av allt givetvis han själv, som bekymmerslöst förmår skapa röra och förödelse på sin väg utan att någon utomförstående anar att något är galet – för till det yttre är han ju sig precis lik, ja, till och med gladare och vänligare än förr.

För hjärnskador syns inte utanpå; till skillnad från vid fysiska men har en hjärnskadad person inga som helst attiraljer som signalerar sjukdom till omgivningen, inga kryckor eller bandage som tecken på ohälsa. Plötsligt lever Mia med en man som är en helt ny och okänd person som dessutom gör de märkligaste saker också i sitt arbete som skolledare på en privatskola, till sist är den personliga katastrofen, och förnedringen, total. För Mia blir det allt svårare att bemöta människor objektivt; till slut ser hon hjärnskador överallt, bakom varje uppträdande och personlighet som är det minsta apart och på något vis avviker från normen. Återigen är frågan: vad är egentligen ”normala” egensinnigheter, och vad är en tumörs verk?

Det låter kanske inte så tilltalande med en bok om hjärnskador, men liksom Jungersens förra bok är Du forsvinder en bladvändare av format. Dessutom en lärorik sådan, för infogat i texten finns fiktiv och faktisk dokumentation av olika slag – som brev, tidningsklipp, medicinska rapporter. Läsaren lägger ifrån sig boken en liten smula klokare och glömmer den sannolikt aldrig helt.

Kommentera: