Delacroix - George Sand och Chopin

Catherine Hermary-Vieille George Sand. Les Carnets secrets d’une insoumise

Forskningen kring George Sand är omfattande i Frankrike, och det har även getts ut flera biografier över denna kvinnliga författare som vid sidan av Victor Hugo dominerade en stor del av 1800-talets franska bokmarknad. Stort intresse har också ägnats hennes dramatiska och mytomspunna liv, inte minst hennes kärlekshistorier med seklets kulturpersonligheter såsom författaren Alfred de Musset och kompositören Frédéric Chopin. Det har både skrivits böcker och gjorts filmer med utgångspunkt från Sands stormiga kärleksliv.

Chopin – Ur Preludes Op. 28

George Sands litterära verk är omistliga för den som vill förstå det franska 1800-talets kulturhistoria. Hon var engagerad i tidens stora frågor samtidigt som hon var visionär i sina tankar och idéer. Mycket av det hon förespråkade blev senare förverkligat, till exempel den allmänna rösträtten, en förbättrad äktenskapslagstiftning och rätten till utbildning, särskilt flickors möjligheter till studier. I många avseenden var hon en paradoxernas kvinna, inte bara med utan också före sin tid. Hon var ett undantag, påfallande modern i sin livshållning, en kvinna som tog sig en mans friheter och tidigt blev en ikon för feminismen.

Också i sina romaner var Sand en föregångare. Hon skrev redan 1861 en arbetarroman, La ville noire. Den bygger delvis på besök och studier i staden Thiers i Auvergne, där man tillverkade knivar – och gör så än idag. Sand skildrar arbetarnas tunga slit och fabriksmiljöns ödesdigra inflytande på människorna. Det skulle dröja drygt två decennier innan Zola gav ut sina romaner om gruvarbetarnas hårda villkor. Sand var likaså tidigt ute vad beträffar skildringar där landsbygdens folk står i centrum. I sina hembygdsromaner såsom La Petite Fadette och La Mare au diable, båda från senare delen av 1840-talet, låter hon också människorna tala dialekt, vilket var något nytt och utmanande.

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Men i likhet med många andra kvinnor har bilden av George Sand under lång tid främst varit knuten till hennes liv och utmanande livsstil, inte till hennes litterära verk. Först i och med feminismens genombrott under 1960-talet och i samband med 100-årsminnet av Sands bortgång 1976 etablerades en mer seriös Sandforskning i Frankrike. En tydlig tendens är att forskarna mer och mer fjärmat sig från det biografiska för att istället rikta in sig på analyser av verken och låta frågor om stil, komposition, symbolik och tematik stå i centrum. Tack vare studier av detta slag har det gjorts tydligt att Sand var en ytterst medveten författare som ständigt skrev om och filade på sina formuleringar.

Därför är det med viss förvåning jag noterar att det nyligen kommit ut en roman om George Sands liv, George Sand. Les Carnets secrets d’une insoumise av Catherine Hermary-Vieille. Baksidestexten upplyser att det handlar om en fri kvinna, alltid passionerat förälskad i bland andra män som Musset och Chopin. Romanen bygger visserligen på ett verklighetsunderlag i form av Sands dagböcker, självbiografier och brev, men det är Sand som person som är i fokus, inte hennes författarskap. Har inte Sands livshistoria, i sig en roman, alltför länge fått skymma författaren Sand, frågar jag mig? Behöver vi inte komma bort från klichéerna om manslukerskan, ofta klädd i kostym och ständigt blossande på en cigarr eller rökande vattenpipa?

Men jag kapitulerar tämligen omgående när jag börjar läsa Hermary-Vieilles roman. Det är ett annorlunda porträtt av George Sand som växer fram i denna skildring, ett porträtt som skapas i dialog med dottern Solange. Med denna dotter hade Sand livet igenom ständiga konflikter. ”Min värsta fiende i världen är min dotter”, uttryckte hon sig i ett brev.

Clésinger -  Portrait de Solange Dudevant (1828-1899), dite Solange Sand

Clésinger – Portrait de Solange Dudevant (1828-1899), dite Solange Sand

Romanen startar i juni 1876. George Sand har just begravts på kyrkogården i Nohant, där hon bott större delen av sitt liv på den herrgård hon ärvt av sin farmor. Solange finner tre hemliga dagböcker som modern fört. I dem finns en lapp instucken med uppmaningen att dagböckerna ska brännas efter Sands död. Men Solange kan inte låta bli att ta del av dessa anteckningar som sträcker sig från början av 1830-talet fram till och med 1947, då relationen med Chopin tog slut.

På ett mycket verkningsfullt sätt låter Hermary-Vieille George Sands röst omväxla med dotterns. Efter varje utdrag ur de fiktiva dagböckerna, som vilar på väldokumenterade fakta, kommer dotterns reflektioner och kommentarer. De ger oftast en helt annan syn på händelserna. Sand var utan tvekan en hängiven och passionerad älskarinna, som i varje relation gav sig hän i den fasta tron att det nu rörde sig om en kärlek för livet. Lika hängivet ägnade hon sig åt sitt författarskap, delvis därför att hon behövde tjäna pengar, men också därför att skrivandet när allt kommer omkring kanske var hennes största passion.

Och moderskärleken? Ja, vad beträffar den avgudade sonen Maurice tycks det ha funnits kärlek i överflöd, men relationen till dottern var i hög grad komplicerad, byggd på ständiga missförstånd. Solange kände sig aldrig sedd eller respekterad. Som liten saknade hon sin mamma som ofta var borta från hemmet, och hon vantrivdes i de internat där hon tillbringade flera terminer. Modern kunde inte se att den rebelliska flickan i grunden var djupt olycklig. Och när Solange blev äldre tycks Sand ha saknat förståelse för dotterns behov av självständighet. Kanske var de två alltför lika och delade samma behov av frihet? Solange ville både likna sin mamma och samtidigt frigöra sig från henne. Inte konstigt att det blev sammandrabbningar.

Citatet ur ett brev från Solange efter moderns död och bilden från Nohant, George Sands hem)

”Être à jamais perdu, génie pour toujours disparu ! Nohant est lugubre. Nohant sans George Sand, c’est la rivière sans eau, la prairie sans soleil, la montagne sans forêt…”

Även om det är George Sands kärleksrelationer som står i centrum i denna fängslande roman ger den inblick också i Sands strävsamma vardagsliv med en gård med flera anställda att svara för, artiklar att skriva, diskussioner med förläggare om honorar och författarvillkor samt periodvis även en politisk verksamhet, framförallt under februarirevolutionen 1848. Vid sidan därav rymdes umgänge med vänner och ett nattligt författande då pennan utan rast och vila löpte över pappret. Hermary-Vieille låter oss upptäcka en George Sand som med järnvilja styr sitt liv och människorna omkring sig, en kvinna som inte viker en tum från sina principer och som alltid vill få sista ordet.

Kanske var det för en skrivande kvinna under 1800-talet nödvändigt med egenskaper av detta slag för att nå den position som George Sand gjorde i ett land präglat av stark kvinnofientlighet, ett land där en kvinna behövde strida för att skaffa sig rätten att bruka ordet.

____________

Klicka här för att se en intervju med Catherine Hermary-Vieille om boken
Lyssna på Lena Kåreland om George Sand i programmet Nordegren & Epstein i P1


Lena Kåreland

Lena Kåreland

Professor emerita i litteraturvetenskap vid Uppsala Universitet, medverkar i bl.a. SvD

Mer att läsa på annat håll

Sök på hundratals utvalda svenska och utländska kultursidor efter ännu mer att läsa. Skriv in sökordet i fältet nedan och klicka på Sök

Kommentera: