Av MARIANNE JEFFMAR
Det är sällan jag som förhärdad författare och läsare av kriminalromaner sitter på helspänn inför vad som kan komma att avslöjas på bokens sista sidor. Det var vad som hände här.
Caïn et Adèle är något i dag så sällsynt som en intelligent deckare. Läsaren möter en författare som kan konsten att använda symboler och mytologi på ett fruktbart sätt, som låter psykoanalytiska begrepp bilda resonansbotten i psykiatern Suzanne Lohmanns analys av en mordgåta och som gör detta på ett njutbart språk. Lohmanns arbete försvåras av att hon blir passionerat förälskad i enäggstvillingen Abel, ett lyckat berättargrepp.
Fransmannen Descotts lek med identiteter, där de gammaltestamentliga myterna om Kain och Abel och om Jakob och Esau bildar en effektfull bakgrund, är fyndig. Läsaren bör inte heller missa blinkningen till Fritz Langs film Doktor Mabuses testamente med dess kommissarie Lohmann. © Marianne Jeffmar