Robert Bly är död 94 år gammal och en epok i amerikansk poesi är över. Bly förkroppsligade kulturlivet i USA under de senaste 50 åren och varje ny trend hade honom som upphovsman. Bo Gustavsson tecknar hans porträtt.
Robert Bly var en kreativ institution, men samtidigt kontroversiell. Många tyckte att han tog för mycket plats och bara ägnade sig åt att marknadsföra sig själv. Under e sin långa karriär tilldelades han många priser och 2013 fick han Frostmedaljen för sitt livsverk.
På 1960-talet skrev Bly en djuppsykologisk dikt inspirerad av latinamerikaner som Pablo Neruda och César Vallejo. Det ledde till den så kallade deep image-skolan i USA. Bly ansåg att den modernistiska dikten var för intellektuell och ville återge poesin dess själ. Det var en reaktion mot Eliots opersonliga stil som hade dominerat inom modernismen. Det var också en reaktion mot den sekulära mentaliteten i 1900-talets samhälle. Inte bara poesin hade förlorat sin själ utan det hade även den moderna människan.
Senare under 1960-talet var han med om att politisera amerikansk poesi genom att kritisera kriget i Vietnam. Han grundade American Writers against the Vietnam War och blev en av ledarna. I sitt tacktal när han 1968 tilldelades National Book Award för sin andra diktsamling The Light Around the Body sade han att han tänkte ge prispengarna till proteströrelsen mot kriget i Vietnam. Rörelsen samlade stora demonstrationer runt om i USA då man offentligt brände inkallelseordern.
De följande decennierna ägnade sig Bly åt att skriva en mytisk poesi samtidigt som han startade den amerikanska mansrörelsen med boken Iron John utgiven 1990. Den blev en internationell bästsäljare och översattes även till svenska under titeln Järn-Hans. Boken byggde på en saga ur Bröderna Grimms sagor som handlade om en pojke som blev vuxen med hjälp av vildmannen. Blys syfte var att ge positiva bilder av maskulin identitet i en allt mer feministisk tidsålder. Han blev kritiserad för att återuppliva konventionella könsroller men menade att kvinnors uppgift var att få kontakt med vildkvinnan i sig.
I sin senare diktning praktiserade Bly en sorts mångkulturell stil då han förenade personliga erfarenheter med referenser till historia, litteratur och folktro från hela världen. Han var även essäist och översättare. Inte minst intresserade han sig för persisk och indisk diktning, till exempel Rumi, Hafez och Kabir. Bly var en intellektuell på ständig jakt efter nya idéer och influenser.
Han introducerade Tomas Tranströmer för an amerikansk publik. De blev nära vänner och Tranströmer översatte i sin tur Bly till svenska. De brevväxlade flitigt och påverkade varandras syn på poesi. Deras korrespondens finns samlad i Air Mail: Brev 1964 – 1990 som publicerades 2001. Samma år kom Blys översättningar av Tranströmer ut i boken The Half-Finished Heaven.
De poeter som lockade honom till att översätta representerade vad han kallade ”leaping poetry”. Det var poesi som gestaltade ett språng från en omedveten nivå till en medveten nivå i form av en bild eller idé. Den speciella glädjen att läsa poesi enligt Bly bestod i att uppleva detta språng i medvetandet. Hans egen poesi är ett gott exempel på leaping poetry.
Att läsa Bly är att upptäcka nya världar och utvidga medvetandet. Det var hans projekt som författare och intellektuell. Han ville utforska det som under moderniteten hade förträngts och som myt och religion tidigare medvetandegjort. Med andra ord ville han återge den moderna människan hennes andliga dimension. 1995 gav han ut antologin The Soul Is Here for its Own Joy som innehöll andliga dikter från hela världen. I Jungs anda strävade han efter att förena de olika sidorna hos det mänskliga psyket – kvinnligt och manligt, intellekt och känslor, medvetet och omedvetet. En annan av Blys husgudar var mytforskaren Joseph Campbell.
1996 gav Bly ut The Sibling Society som samma år översattes av Lasse Söderberg till svenska med titeln Syskonsamhället. Boken fick stor uppmärksamhet. Den utgjorde ett komplement till Järn-Hans genom att hävda att i det moderna samhället saknades fadersfigurer som kunde göra det möjligt för ungdomar att nå mognad. Kvinnor genomgick en naturlig mognadsprocess genom menstruationscykeln, medan många män däremot förblev emotionellt och moraliskt omogna eller ”halvvuxna”. Det förklarade den utbredda förekomsten av depressioner, ensamhet, brist på ledarskap och kriminalitet. Det här är ett resonemang som blivit särskilt aktuellt i våra dagars svenska samhälle, där det hävdas att gängkriminaliteten till stor del anses orsakad av frånvarande fäder under uppväxten. Även bristen på goda ledare i politiken och affärslivet är ett utbrett fenomen. Maktlystnad och girighet blir följden. Den frånvarande fadern utgör med detta synsätt ett centralt problem i västerländska samhällen.
Lösningen enligt Bly är att istället för ett ideal som handlar om att söka personlig framgång, som leder till ett konkurrens- och utslagningssamhälle, genomgå en initiering i ett djuppsykologiskt medvetande. Äldre myter erbjöd en sådan initiering för unga män. Han tog här intryck av Jungs teori om arketyper i det kollektiva medvetandet och hans idé om Skuggan eller de negativa tendenserna i psyket. Ett viktigt tema i Blys diktning under hans sena period var just konfrontationen och assimileringen av Skuggan i det mänskliga psyket.
Robert Bly föddes 1926 i Lac qui Parle County i Minnesota. Platsen för hans födelse hade ett mytiskt namn – Sjö som talar. Kanske kan man säga att han genom hela sitt författarskap gjorde sig till en tolk för Lac qui Parle, för en återupptäckt av andliga krafter både i naturen och i människan. Hans föräldrar var ättlingar till norska invandrare. Under åren 1954-56 studerade han vid Iowauniversitetets Writers’ Workshop och träffade då sådana blivande poeter som W D Snodgrass och Donald Justice.
1956 fick han ett Fulbrightstipendium för att översätta norsk poesi och reste då till Norge. Här kom han i kontakt med både norska och svenska poeter och började bekanta sig med författare utanför Europa. Det var en viktig period i hans liv. Vid återkomsten till USA bosatte han sig på en farm i Minnesota där han kom att bo fram till sin död. Senare skulle han översätta den norske poeten Olav H Hauge och Ekelöf och Martinson.
1962 debuterade Bly med diktsamlingen Silence in the Snowy Fields. Debuten följdes av ett tjugotal diktsamlingar, översättningar, antologier och prosaböcker. Ett imponerande livsverk. Den röda tråden i hans författarskap är strävan att vidga det mänskliga medvetandet genom att förena intellektet och sensibiliteten för dolda dimensioner i tillvaron. Han var barn av Lac qui Parle och blev en språkrör för en uråldrig medvetenhet. Man kan se honom som en shaman för den moderna människan som förlorat kontakten både med sitt inre och med den yttre naturen. Därför är hans författarskap så viktigt i vår tid.
Bly spelade också en central roll som redaktör för tidskriften The Fifties som följdes av The Sixties och The Seventies. Där presenterades amerikanska och internationella poeter samtidigt som en debatt fördes om idéströmningar i tiden. I tidskriften publicerade han sina tolkningar av till exempel Tranströmer och Ekelöf. Bly blev kritiserad för att göra tolkningar på fri vers av poeter som använde sig av bunden vers. Men han gjorde snarare en kreativ vidarediktning utifrån originaltexterna.
Vad än Robert Bly företog sig, väckte det reaktioner och rubriker. Han var en kulturpersonlighet som representerade sin egen tid och Amerika men samtidigt det tidlösa och arkaiska medvetandet. Hans död innebär en stor förlust inte bara för amerikansk poesi utan även för internationell poesi. Genom sin naturkänsla och lyriska sensibilitet känns han nästan som en svensk poet.
- Robert Bly läser själv tre dikter: