Av BJÖRN SANDMARK
I Bernhard Schlinks nya roman Das Wochenende samlas ett gammalt gäng i ett hus på den östtyska landsbygden, för att ta emot förre terroristen Jörg när han släpps ur fängelset efter 25 år.
Det som utspelar sig i huset liknar mest ett kammarspel, där de olika personernas inbördes relationer avtäcks efter hand. Den drivande karaktären i dramat är den övertygade terroristen Marko, som är den enda som försöker få något att hända. Han driver Jörg framför sig, skriver ett pressmeddelande där Jörg mot sin vilja meddelar att han fortsätter kampen. Svaret låter inte vänta på sig. Presidenten kommenterar det hela i ett tal till nationen och intar en sorts repressiv tolerans som fullständigt tillintetgör Jörgs möjligheter att bli tagen på allvar. Han är slut som terrorist, som man (allvarliga prostatabesvär), som människa, bror och kamrat. De övriga vännerna når aldrig fram, det enda bestående är bristen på kontakt, dem emellan och mellan dem och Jörg.
Detta gamla förfallna herresäte ute på den östtyska bystan blir i psykoanalytisk mening en bra metafor för de storvulna idéerna om världsrevolutionen och för den lilla grupp som trodde att de kunde ta sig rätten att bestämma över andras liv och död och att de kunde avgöra när ett liv skulle offras för den saken.
© Björn Sandmark