– Stanna upp ett slag och tänk efter, uppmanar Roberto Saviano idag Silvio Berlusconi.
Han skriver ett öppet brev till Italiens regeringschef från La Repubblicas förstasida. Anledningen är att Berlusconi vid en presskonferens i Palazzo Chigi (Roms Rosenbad) anklagat Saviano för att ge maffian reklam.
– Anklagelsen är inte ny, skriver Saviano. I åratal har jag hört den. Men tänk efter ett ögonblick. Tänk på alla de journalister, socialassistenter, advokater, domare och åklagare, författare eller vanliga medborgare som sedan många år, i olika delar av Italien, har modet att berätta och avslöja, och som därmed riskerar sina liv. Eller som utpekas som medlöpare bara för att de vågar ta ställning. Bara för att de vågar tala. Jag tror att bara sanningen kan ge ett land dess anseende.
Berlusconis tal är numera repetitioner på det mesta han sagt under de senaste 14 åren. Trista upprepningar – med något tillägg då och då. Den senaste tiden har tilläggen handlat om hur han gett landet dess anseende åter. Att utlandet numera betraktar Italien med respekt.
Men det finns agenter som arbetar för motsatsen, hävdar han. Filmare som berättar om maffian, författare som tjänar stora pengar på sina berättelser om maffian. Och så drar han fram gamla TV-serier som La Piovra, Bläckfisken, italiensk televisions mest framgångsrika produkt som sålts till 160 länder. Den producerades mellan 1984 och 2001 i 10 olika små serier, med regissörer som Damiano Damiani, Florestano Vancini, Luigi Perelli och Giacomo Battiato.
En vid det här laget tämligen ålderstigen succe’. En mera näraliggande är förstås Gomorra av Roberto Saviano. En bok som översatts till 43 språk och sålts i 6 miljoner exemplar. På regeringschefens ägda förlag Mondadori. Kanske man skulle våga tala om en intressekonflikt även här.
Hursomhelst – Berlusconi anser att författare och regissörer som ägnar sig åt maffian, smutsar ner landets anseende i utlandets ögon. Och det är en urgammal anklagelse. Jag minns kristdemokrater från Sicilien som sa samma sak om Danilo Dolcis böcker och anklagelser på 60- och 70-talen. Enligt denna uppfattning skall det tigas om maffians verksamhet och tilltagande kontroll över viktiga delar av landet.
Det är i det här sammanhanget intressant att se hur Berlusconis egen tidning behandlar frågan. På sajten Il Giornale.it finns idag en artikel som pekar på regeringens stora framgångar i kampen mot maffian. 22 av de 30 mest fruktade maffiabossarna har arresterats. Värden för 10 miljarder euro har tagits i beslag.
– Vi arbetar medan andra förstör vårt anseende, upprepar tidningen, som ironiserar över oppositionens försvar av Saviano.
Det är uppenbart att Berlusconisidan anser att polis och – kanske – åklagare skall arbeta med rent polisiära metoder. I själva verket har decennier av reportage i TV och litteratur visat, att bara kulturen kan skapa ett motgift till en sekelgammal maffiadominans.
Denna diskussion utspelar sig samma dag som åklagaren vid appellationsdomstolen i Palermo kräver 11 års fängelse för Marcello Dell’Utri ”för extern medverkan i maffiaverksamhet”. Det är två år mer än han dömdes till i första instansen. Han är Berlusconis gamle vän och den som skapade partiet Forza Italia.
Nu säger åklagaren att Dell’Utri i 30 år varit maffians mellanhand gentemot politiker och regering. Men Dell’Utri stannar inte ens kvar i rättssalen under åklagarens föredragning. Efter några minuter lämnar han Palazzo di Giustizia och går och köper godsaker vid den lokala marknaden. Typiska läckerheter som ”lo sfincione”, en pizza med tomater, lök och små ansjovisar.
– Ja, dom la väl på räntan, kommenterade han syrligt åklagarens krav på två extra år.
Men nu krackelerar Berlusconialliansen. Och detta är mycket spännande.
Skall vi börja från början så slog sig två av högersidans partier, Berlusconis Forza Italia (FI) och Gianfranco Finis Alleanza Nazionale (AN), 2009 samman till Popolo della Libertà, (PdL). I överenskommelsen ingick en fördelning enligt 70/30. Alltså att AN skulle ha 30 procent av ministerposter och representation.
Det senaste halvåret har Fini i alltmera klara ordalag hävdat att Berlusconi lyssnar mera på Lega Nord än på An. Droppen som fick bägaren att rinna över, var när Lega Nords minister, Roberto Calderoli (Minister för Normernas förenkling), stegade upp till statschefen Giorgio Napolitano, och överlämnade regeringens förslag till de ständigt diskuterade reformerna.
Fini som är talman i deputeradekammaren och en av PdL:s grundare, fick inte ens läsa texten. En skymf som nu leder till att regeringen hotas. Berlusconi och Fini hade i torsdags ett möte där Fini krävde större plats för AN – om inte skulle han lämna PdL:s partigrupp och bilda en egen, både i deputeradekammaren och i senaten.
Igår, fredag, samlade Berlusconi alla sina trogna, hemma i Palazzo Grazioli. Som vanligt försvarade han sig med att själv gå till attack. Om inte Fini inordnar sig i leden, är han ute. Då kan han inte längre vara talman. Fini har 48 timmar på sig att bestämma hur han skall ha det.
Frågan är nu hur många av hans egna som följer honom. För att bilda en egen partigrupp krävs minst 20 deputerade. Man vet redan att en av hans viktigaste medarbetare på vägen mot makt och ära, Maurizio Gasparri, istället sluter upp bakom Berlusconi. Men enligt andra och många källor har Fini samlat 45-50 deputerade och 14 senatorer.
Den parlamentariska situationen är sådan, att Fini med 25 röster i deputeradekammaren och 13 i senaten skulle kunna bli vågmästare och sätta tryck på regeringen.
Om inte det blir nyval, förstås. Berlusconi har hotat med just detta om Fini fortsätter. Samma linje följer senatens talman, Renato Schifani. Om regeringens sammansättning förändras måste det bli nyval, har han sagt.
På torsdag vet vi med säkerhet – kanske – hur det har gått.
Åke Malm