Är det någon som kommer ihåg Costa-Gavras film Z? Som fortfarande minns den frustande lättnaden och de befriande skratten från publiken när de grekiska överstarna paraderade i slutscenerna inför åklagaren och alla deras brott avslöjades?
Vi är inte framme i de slutscenerna ännu när det gäller Italien. Men kanske finns det tecken på att de kryper närmare. Tanken kommer för mig när ”il Cavaliere” Silvio Berlusconi lovar:
– Den som missbrukat sin ställning får betala för det. Jag ger honom avsked på grått papper.
Han säger det dagarna efter att 400 (!) medlemmar av regeringen, statsapparaten eller Berlusconis närmaste vänkrets, avslöjats. Då antyder regeringschefen denna förändring av sin tidigare linje.
Förut gällde ”il garantismo totale”. Alla anklagelser om korruption och svågerpolitik var resultat av oppositionens komplotter. I synnerhet en politiserad åklagarkårs förföljelser av Berlusconi och alla hans vänner. Anklagelser som besvarades med ständigt nya lagar som förkortade preskriptionstiden, befriade landets fyra högsta ämbeten från risken att behöva möta en domstol och som begränsade åklagarnas möjligheter att använda telefonavlyssning.
Men nu har någonting hänt. Nu läggs pappren på bordet och rader av kända politiker eller höga statliga tjänstemän avslöjas med att tillhöra ”la cricca” (förklaring till detta ord fanns i min förra blogg).
Förändringen kom när finanspolisen (Guardia di Finanza) gjorde en husundersökning i Diego Anemones kontor. I en PC tillhörande brodern Daniele hittades en lista med nästan 400 namn på VIP:ar i vars lägenheter Anemone utfört olika arbeten.
Bland namnen i listan fanns förstås Claudio Scajolas, som just lämnat ministerposten efter att han anklagats för att ha tillåtit Anemone att betala nästan 10 miljoner kr av köpeskillingen för en lyxlägenhet med utsikt mot Colosseum.
Det finns massor av spännande detaljer som kan sägas om alla som figurerar på den listan. Men låt oss lämna detaljerna tillfälligtvis åt sidan.
För Scajola har just upptäckt att finansminister Giulio Tremonti inte längre accepterar hans lista över dem som skall ingå i den kommande kärnkraftskommittén.
Och inrikesminister Roberto Maroni har funnit att bland namnen på dem som skulle tillsättas som nya ”prefetti” (ungefär landshövdingar) fanns också kunder hos Anemone. Och då läggs den tillsättningsrundan på is för tillfället. Och det betyder att prefekten i l’Aquila, inte kan flyttas till jobbet som ersättare för Guido Bertolaso, den allsmäktige chefen för Protezione civile, Räddningsverket.
Här måste man komma ihåg att Bertolasos – och inte minst Berlusconis – Räddningsverk hade massor av andra uppdrag än att hjälpa folk ut från jordbävningsraserade hus. Så snart en händelse förklarats vara ”grande evento” eller krävde en snabbehandling var det Räddningsverket som tog över. Då kunde alla regler för statliga uppköp kringgås. VM i simning utgjorde naturligtvis en riksangelägenhet och därför kunde firma Anemone ta hand om alla stora byggnadsjobb utan att firmans offert behövde kontrolleras i vanlig ordning.
– Vi är regeringen som levererar (”Il governo del fare”) – till skillnad från dem som bara snackar, brukar Berlusconi säga. Och Bertolaso bedyrar att han minsann inte accepterade Anemones offert så där bara rätt av. Nej, han har garanterat i en officiell presskonferens att han skurit och sparat för att hålla kostnaderna för det allmänna nere.
Ändå kom kostnaden för omstruktureringen på Isola della Maddalena inför G8-mötet att ligga över 4 miljarder kr. För något som inte behövdes då, och som ännu ingen vet hur den skall utnyttjas.
Bertolaso har lovat att han kommer att lämna Protezione civile men hans utsedde efterträdare blir inte fri från jobbet i l’Aquila.
Nu maler kvarnarna allt fortare och Antonio Di Pietro manar PD att börja fundera över vem som skall leda oppositionen i en kommande valrörelse. En sådan kan enligt Italia dei Valoris grundare komma snabbare än någon någonsin kunnat tänka sig.
Önsketänkande, låter det från de flesta håll. Där man under tiden studerar en intervju i Corriere della Sera med Fedele Confalonieri, Berlusconis barn- och ungdomsvän, mäktig chef för TV-koncernen Mediaset och en man med vida intressen – tidigare styrelseordförande i Teatro alla Scala och dessutom tämligen nypromoverad konsertpianist.
Confalonieri skrev in sig på Milanos konservatorium som en ren personlig utmaning. Häromåret spelade han upp inför professorerna och godkändes med beröm. På programmet stod Beethovens Appassionata, en rapsodi av Brahms, tavlor på en utställning av Mussorgsky och en Schumann-fantasi.
En inte helt vanlig hobby för en företagsledare i mediabranschen.
Nåväl, Confalonieri säger i denna helsidesintervju att han inte ser sin vän Berlusconi som Italiens framtide president.
– Han har alltid varit en operativ person – den italienska konstitutionen ger presidenten en helt annan roll, säger han och konstaterar avslutningsvis att La Scala inte är som på Toscaninis tid. – La Scala är ett tempel, där krävs en andlig ledare som överstepräst – en Abbado eller Muti.
Han tycker också att Milan kostar för mycket. Nu är fotbollen i händerna på oljeshejkarna och Italien har redan en inhemsk schejk som heter Moratti och äger och driver Inter, hävdar Fedele Confalonieri
Åke Malm
– Se en trailer för Costa-Gavras ”Z” här: