Av ÅKE MALM
Rom, måndag 15 juni. – Det har skrivits om mediekrig i Italien. Att vissa media drar vapen mot Silvio Berlusconi. Själv säger han att en komplott organiserats mot honom. Att vänstern intrigerar för att avlägsna en demokratiskt vald regeringschef. Nu ger han själv order om hur motattacken skall organiseras. På föreningen Unga företagares årliga kongress i Santa Maria Ligure rådde Italiens konseljpresident företagarna att inte annonsera i de tidningar som deltar i kuppen mot honom.
Han sa mycket annat också. Som att attacken mot honom genomförs systematiskt av tidningen La Repubblica. Att den handlar om fyra huvudpunkter: Veline, minderåriga, Mills och flygningar med statsplanen. Dessa fyra punkter har använts för att skada Italiens anseende utomlands, ansåg han.
Det här är Berlusconis senaste taktik. Varje gång han hittas med fingrarna i syltburken använder han anklagelserna mot sig med ironi så snart han kommer åt. När han häromdagen tog sig en promenad med ett litet barnbarn i Portofino och detsamma visade sig intresserat av en jämnårig liten flicka, förklarade Berlusconi för alla närvarande: Se, även han är intresserad av minderåriga. En minst sagt märklig form av statsmannaskap. Han kan förklara regeringens politik inför Köpmannaförbundet och avsluta sin (röriga) framställning med orden: Nu skall jag gå ut och organisera bröllop mellan Noemi och – vad heter han nu – ja, Mills alltså.
Och helt naturligt följer stormande applåder och skratt på denna självironi – ett närmast vetenskapligt system att montera ned all kritik mot honom. Ett annat exempel är när han lämnade Genua i söndags för att flyga till Washington och träffa Obama. ”Ja, här åker jag ung och solbränd”, sa Berlusconi och fick skrattarna på sin sida. För alla förstod att han syftade på sin egen fadäs när han kommenterade valet av Obama med att säga att han är just ”ung och solbränd”. Då förfärades en hel värld över kommentaren och det talades om ännu en Berlusconi-groda.
Men det är press och etermedia som står mest i skottgluggen. ”De beskriver en verklighet som inte finns. Jag säger en sak och sedan finner jag en version i tidningarna som jag aldrig varken tänkt eller sagt”. Det viktigaste är att krisen skall vinnas med ”glatt humör och optimism”. Därav rådet att inte annonsera i tidningar som sprider pessimism. Problemet är förstås att varje gång han gjort en groda kommer det rättelser i långa banor.
Så har Lega Nord hållit sin årliga sammankomst på ängarna vid Pontida, nära Bergamo, norr om Milano. Inför 50.000 (80.000 enligt organisatörerna) talade partiets legendariske ledare och grundare, Umberto Bossi. Efter hans stroke är det nästan omöjligt att förstå vad han säger. Men hans tal förklaras omedelbart av de kringstående.
Sällan har ett parti som Lega Nord konstruerat bilden av sig själv så medvetet. Ängarna vid Pontida var platsen för den edssvärjning som förenade kommunerna i trakten till Lega Lombarda, som 1167 förenade dem i kampen mot Fredrik I av Hohenstaufen, även kallad Barbarossa. Av detta har följt Bossis ständiga tal om ”Padanias självständighet” som det står på partiets hemsida. Enda problemet är att ingen har ännu med precision talat om var gränserna går för detta Padania. Så varje år samlas i Pontida partiets gräsrötter för att se partiets ledare i gröna skjortor och gröna näsdukar. Omgivna förstås av det egna gröna gardet.
Fiskandet i historien efter partiets rötter har också lett till en annan närmast parodisk scen som upprepas varje vår. Då förs Umberto Bossi upp i alperna ovanför Cuneo och fyller en ampull med vatten ur Po-flodens källa. De dyrbara dropparna förs sedan av ett ungt barn till en båt som väntar på Po och så åker hela sällskapet till Venedig där ampullen töms i lagunen och Bossi får ännu en möjlighet till ett tal.
– Vi ville få folk engagerade att hjälpa till med den egna säkerheten, förklarade i år inrikesministern Roberto Maroni.
– Då anklagades vi för att upprätta Ronde, vårt eget vaktmanskap. Ja, är det så ni vill kalla denna medborgarrörelse så får det bli så. Detta är vårt garde.
Att italienarna är frustrerade på många sätt över sin egen osäkerhet är helt klart. Många fiskar i dessa grumliga vatten.
Senast var det nystartade MSI som fick italienarna att sätta morgonkaffet i fel strupe. Då skall alla veta att MSI – Movimento Sociale Italiano – var namnet på det parti som bildades 1946 av Giorgio Almirante och andra överlevande efter Mussolinis Repubblica Sociale i Salò. Partiets hedersordförande blev marskalken Rodolfo Graziani, delvis ansvarig för att gas användes i kampen mot patrioterna i de italienska kolonierna i Nordafrika. Bland annat dödades 26 sårade på ett svenskt sjukhus och en svensk läkare omkom. Det gamla MSI upphörde att existera i samband med att majoriteten av medlemmarna gick över till nybildade partiet AN 1995. Det partiet i sin tur försvann in i dagens Pdl.
Nu har alltså ett nytt MSI bildats i Milano av bl a en busschaufför anställd av kommuntrafiken. De första bilderna visar partiets uniformer, som liknar betänkligt fascistuniformen från fornstora dagar. Örnemblem med en svart sol och ett nyligen utformat solkors ingår i attiraljerna. Åklagarämbetet har börjat en undersökning med misstanke om att det kan röra sig om att bilda ett nytt fascistparti. Trots allt man ser i dessa dagar finns faktiskt en paragraf i författningen som förbjuder detta.
Liksom att göra fascisthälsning. Men när så sker brukar poliserna blunda och titta åt annat håll.
Åke Malm