Benjamin Stein tar med sin roman upp en judisk berättartradition som fanns i Tyskland långt innan författare som Philip Roth gjorde det till ett amerikanskt signum. Underhållande, briljant och tänkvärd.
”Die Leinwand” handlar om två män som söker sina minnen, om förträngning, glömska och tysk-judisk identitet. Benjamin Stein använder sig av den sanna historien om Binjamin Wilkomirski som skrev en bok om sin tid i ett koncentrationsläger. En journalist uppdagade att Wilkomirski egentligen hette Bruno Dössekker och varken var offer för förintelsen eller jude.
Romanen kan läsas från två håll. Amnon Zichroni är född i Jerusalem, uppvuxen i ett strängt ortodoxt hem och bor sedan i Zürich där han arbetar som psykoanalytiker. Där stöter han på fiolbyggaren Minsky som han uppmuntrar att skriva om sin traumatiska barndom i ett koncentrationsläger. Boken blir en succé – ända till en journalist påstår att boken är en bluff.
Läser man romanen från andra hållet, handlar den om journalisten Jan Wechlser, som en dag får tillbaka en borttappad koffert. Men han minns varken koffert eller resa. I väskan hittar Wechsler en bok, skriven i hans namn om bedragaren Minsky. Två öden möts bokstavligen i mitten. Minnet, eller avsaknaden av det, kan vara ett lika stort helvete.