Arturo Pérez-Reverte var El País’ ledande krigskorrespondent i många år, tills han sadlade om och började skriva historiska äventyrsromaner som både säljer miljonupplagor och har fått honom invald i spanska akademin. Hans berättelse ”El pequeño hoplita” (Den lille Hopliten) handlar om en pojke som upplever slaget vid Thermopyle.
På hans initiativ inleder Alfaguara nu en serie illustrerade barnböcker, nyskrivna av några av den spansktalande världens största författare: förutom förslagsställaren blir det bl.a. Mario Vargas Llosa, Javier Marías, Antonio Muñoz Molina och Eduardo Mendoza.
Mario Vargas Llosas bidrag handlar om en pojke som längtar efter att få kyssa en flicka. Såväl erotiken som barnlitteraturen är ju ämnen som han har ägnat en hel del uppmärksamhet under åren, och på sin tid talade han sig varm för Harry Potter: läsning ska inte reserveras för ett intellektuellt finrum.
Det viktiga är att barn får veta att litteraturen erbjuder nya världar och andra liv än det enda som vi själva lever. ”En tidsmaskin för alla som vill resa i både tid och rum”, säger Pérez-Reverte i ett samtal mellan de båda författarna som återges i El País. De ser sin nya verksamhet som central. Barn blir arvlösa om de inte lär sig att läsa böcker.
Det får gärna handla om historien, eller om främmande länder, eller om märkvärdiga människor. Men böckerna måste fånga de unga, inte med larv eller moralkakor (nya som gamla) utan med fantasi och respekt för sina läsare. Genren var nog vanligare förr. Men detta att etablerade ”vuxenförfattare” ägnar sig åt den känns fräscht.
Distinktionen är gunås inte glasklar: ”Det är Mark Twain som har lärt alla amerikanska författare att skriva”, vare sig det nu var Faulkner eller Hemingway som sa det först. Och Alexandre Dumas berättelser slukades som följetonger av 1800-talets tidningsläsare innan de hamnade hos 1900-talets barn.
I aktuell svensk utgivning kan jag på rak arm bara hitta ett exempel, och det är ingen etablerad skönlitterär författare. Men med sin spännande barnboksserie om svenska européer har min UD-kollega Dag Sebastian Ahlander visat att han är samma andas barn.
Peter Landelius