Denna legendariska österrikiska journalist och korrespondent, därtill grevinna, har skildrat det mesta utom just sin egen historia: här serveras den av en numera 80-årig dam på drygt trehundra sidor.
Uppvuxen i Prag och på familjens böhmiska slott är hennes värld länge begränsad till den aristokrati som varken är tjeckisk (tjeckisk är bara personalen) eller tysk; för Herr Hitler finns inga sympatier. Lilla Barbaras familj känner sig som stående över det nationella, behöver man en identitet så uppfattar familjemedlemmarna sig som ”Deutschböhmen” eller Böhmen deutscher Zunge”.
Men allt detta gör Hitler slut på. Familjen går visserligen helskinnad genom kriget, men omedelbart efter det tyska nederlaget tvingas man i landsflykt, anklagad av tjeckerna för att vara de tyskar de inte är.
I Österrike får så den unga Coudenhove-Kalergi en ny identitet, även om hon erkänt att hon aldrig lärt sig att uppskatta österrikiska passioner som alper, snö eller att vandra i naturen med stav i hand. Hennes äktenskap med den judiske kommunisten Franz Marek tycks underminera också hennes aristokratiska grundval. Som korrespondent för ORF, den österrikiska televisionen, får hon uppleva kommunismens fall i Östeuropa och efter pensioneringen har hon inte haft några som helst svårigheter att förena sitt vänsterinriktade sinnelag med katolicism och filantropi.
En memoarbok skriven med stor musikalitet och generositet, ett stycke levande europeisk historia som ironiskt-lättsamt pläderar mot all form av nationalism och fixerad identitet.
– Klicka här för att läsa en av hennes många artiklar i Der Standard