Back to keyboard!

sodra_rada

Den numera nedbrunna Södra Råda kyrka (ursprungligen från 1300-t) nära Skagern

Av MARGARETA ZETTERSTRÖM

Så är jag då tillbaka vid tangentbordet igen — efter en lång och (så gott som) fullständigt nät- och datorfri semester. Urkopplad, nerkopplad och avkopplad har jag i drygt en månads tid njutit av att vara AFK och av att fylla själens lador inför vintern, precis som huvudpersonen Krilon rekommenderar i Eyvind Johnsons antifascistiska romantrilogi från andra världskriget.

Vad är det då jag denna sommar samlat och lagrat i min själs lador? Minnen av flödande sol och ljumma Medelhavsbad, av italiensk musik och matkultur, av värmländska skogspromenader och cykelturer, av stilla läs- och blockflöjtsaftnar framför kakelugnen.

Samt, inte minst viktigt, den ljuvliga träningsvärken i stela fingrar som åter, under ett par veckor, fått greppa fiolens strängar. Övriga året har jag ofta svårt att sätta av tid till fiolspel men på semestern, i den gamla röda stuga vid Skagerns strand där min mans mormor en gång bodde, unnar jag mig lyxen av att en timme varje dag ta fram fiolen. I år var det Händels violinsonat nr 3, i A-dur, och Bachs a-mollkonsert som stod på programmet. Och det märkliga är att ett sådant ofullkomligt och i högsta grad bristfälligt amatörmusicerande som det jag ägnar mig åt ändå kan skänka sådan tillfredsställelse. Det säger väl ändå något om musikens mirakulösa kraft och glädjen i att själv försöka få de gamla mästarnas verk att ljuda!

Men eftersom nu Dixikon framför allt är en litterär sajt undrar ni förstås, kära bloggläsare, vilka böcker jag slukat under min AFK-tillvaro. Och där kan jag, utan överdrift, meddela att de nästan allihop haft Italien som gemensam nämnare.

dante_botticelli

Dante av Sandro Botticelli

Först Boccaccios superentusiastiska biografi över Dante, Trattatello in laude di Dante eller En liten skrift till Dantes lov som den heter i Paul Enokssons fina översättning. Det är en veritabel pärla som endast fläckas av traditionellt kvinnoförakt och machoartade utgjutelser över hur synd det var om stackars Dante som hade en fru som ständigt störde honom med sitt torftiga och enerverande prat. Misstänksam var hon också, och eftersom nu ”inget vilddjur är så vilt som en vredgad kvinna” drar Boccaccio slutsatsen att filosoferna, dit han räknar den lärde skalden Dante, bör ”lämna äktenskapet åt rika dumbommar, åt ädlingar och bönder” och själva ”finna sitt nöje i filosofin, som är en bättre hustru än alla andra”.

Sedan kunde jag förstås, under sommarens botaniseringar i italienska bokhandlar, inte låta bli att köpa Andrea Camilleris senaste Montalbano-deckare. Den heter La danza del gabbiano (Fiskmåsens dans) och liknar de tidigare böckerna på så sätt att det är själva den sicilianska mentaliteten och kulturen som står i centrum och som författaren levandegör framför allt i språket, genom sin mycket karaktäristiska och personliga variant av sicilianska. Kanske är La danza del gabbiano något mattare än de första böckerna om denne lika tungsinte som klipske polis. Men vad kan man väl begära av en 84-årig succéskribent?

En annan av mina italienska favoritförfattare är Dacia Maraini som i många år sammanlevde med kollegan Alberto Moravia. 2004 utgav hon romanen Colomba, som utspelar sig i Abruzzernas skogklädda bergstrakter, men det var först i år som jag gjorde mig tid att läsa denna bok. Det är en sinnrikt komponerad roman. I början tror man sig läsa en deckare eftersom där förekommer ett mystiskt försvinnande som leder till ett intensivt letande bland skogar och berg. Men efterhand framstår romanen alltmer som en djuplodande skildring av kvinnors liv och erfarenheter, en roman med klart feministiskt perspektiv och dessutom stor insikt om historiens och de sociala faktorernas betydelse för människors utveckling. Lägg därtill en stor portion naturkänsla, skogsromantik och intresse för svamp så förstår ni kanske varför denna läsning passade så bra under mina Värmlandsveckor där kantarellplockning också utgjorde en viktig ingrediens! Det som förvånar mig är bara att så få böcker av Dacia Maraini getts ut i Sverige. Jag är övertygad om att romanen Colomba, ifall den översattes till svenska, skulle få många läsare. Vad väntar de svenska förlagen på?

biagi_io_cc2b4ero

Beställa boken? Klicka på omslaget

2007 dog den italienske journalisten Enzo Biagi, 87 år gammal, och ett år senare utkom hans bok Io c’ero. Un grande giornalista racconta l’Italia del dopoguerra (Jag var där. En stor journalist berättar om efterkrigstidens Italien). Det är en tjock volym som börjar 1945 och går fram till 2007 och som, genom sina konkreta nedslag i samtiden, fungerar som nyttig historierepetition och bakgrund till dagens italienska verklighet.

Biagi är en av de stora profilerna i italiensk journalistik, med en bakgrund i den antifascistiska motståndsrörelsen, en orädd och självständig iakttagare av Italiens (och världens) öden, en man med osviklig moralisk kompass och känsla för att det journalistiska uppdraget framför allt gäller Sanningen.

Biagi var inte en sådan person som böjde sig för Makten och blev följaktligen en av de tevejournalister i statliga Rai som premiärminister Berlusconi 2002, i ett uttalande under en presskonferens i Bulgarien, ville sparka. Denna remarkabla händelse, som inte hör hemma i en demokrati men som är regel i diktaturer, fick omedelbart namnet L’Editto Bulgaro (det bulgariska påbudet). Och, värst av allt, Berlusconi har inte ändrat mening utan fortsätter att hävda att den statliga teven inte får kritiskt granska sittande regering!

Roberto Saviano frambär i sin nya bok La bellezza e l’inferno. Scritti 2004-2009 (Skönheten och helvetet. Texter 2004-2009), som snart lär utkomma på svenska, en erkännsam hyllning till Enzo Biagi. Han beskriver honom som en ”guardiano del faro”, en fyrvaktare i demokratins tjänst och en man som — trots den stora åldersskillnaden — självklart kände sig på samma våglängd som Saviano själv. Jag har ännu inte läst hela La bellezza e l’inferno men kan redan konstatera att Saviano, precis som Biagi, representerar det rättrådiga och schyssta Italien, det demokratiska och icke-korrupta Italien som dessvärre ofta lyser med sin frånvaro i nyhetsströmmen och i den dagliga italienska tillvaron av ständigt nya maffiabrott och politikerskandaler.

Ja, detta var några ord om min sommarläsning. Vi hörs nog snart igen, eftersom jag nu är tillbaka vid tangentbordet efter sommarvilan!

  • Beställ alla böcker genom att skicka en förfrågan till Dixikon här
    Du kan också använda sökformuläret i högerspalten och söka och köpa böckerna direkt från Italien där
  • Se en intervju med Dacia Maraini om hennes senaste bok, Sulla mafia, här
  • Se en video om L´Editto Bulgaro här
  • Hör Bach A-mollskonsert här
  • Sök fler böcker på italienska här

    Titel:
    Författare:
    Förlag:
    Annat sökord:
  • DIXIKON – mer att läsa
    Här kan du söka på hundratals utvalda svenska och utländska kultursidor efter ännu mer att läsa. Skriv in sökordet i fältet nedan och klicka på Sök

    Loading

Kommentera: