Studera Koranen
Om tradition och traditionalism

I denna fjärde och sista artikel om nutida Islam tar Klas Grinell upp en ny och bra engelsk översättning av Koranen, The Study Quran, som också innehåller gedigna inblickar i olika traditionella tolkningar av Koranen, men som också visar på svårigheterna att skilja en modern, moderat islam å ena sidan från en traditionell, ortodox och inskränkt islam å den andra.

Idag uppträder islam i alla möjliga sammanhang. I alla de enskilda troendes skiftande liv och tro, naturligtvis. Men också ickemuslimer förhåller sig till islam på olika sätt. De många högerextrema och nationalistiska grupperingar som vinner mark runt om i Europa pekar ut inte bara islamismen utan själva islam som det kanske tydligaste hotet mot den egna nationen och traditionen. IS med sitt idag besegrade så kallade kalifat i Syrien och Irak har – med rätta – framställts som samtidens mest barbariska och blodtörstiga terrororganisation. Inte bara i Europa utan runt om i världen sätter terrorister som influerats av deras och andra islamisters tolkning av Islam skräck i människor genom sina våldsdåd.

Alla de som inte förförs av vare sig nationalisternas hotbild eller islamistisk propaganda inser att islam måste innefatta mycket mer än de våldsamma yttringar som upptar så mycket av nyhetsflödet, något som också alltid brukar framhållas efter varje terroristdåd.

Men vart kan en intresserad europé vända sig för att lära sig mer om det islam som beräknas ha runt en och en halv miljard utövare världen runt? Det är en svår fråga, vars svar skiftar beroende på hur begreppet islam uttolkas. Många religionsvetare är noga med att påpeka det omöjliga i att tala om ett enda islam. Med så många miljoner muslimer i världen följer förstås att det bland dem finns delvis olika syn på vad islam är och bör vara och att muslimer ibland är så djupt oeniga att de till och med tar till våld mot varandra. Majoriteten av dem som drabbas av så kallad islamistisk terrorism är också själva muslimer. Är det verkligen vad Koranen uppmanar till?

Som jag tidigare försökt visa här i Dixikon är svaret inte lättfångat. För den som själv vill läsa Koranen finns idag flera svenska översättningar. Men Koranen är en text som kräver sin tolkning. Utan vägledning kan det också vara svårt att förstå hur den kommit att användas för att underbygga så olika uttolkningar av islam.

För den som läser engelska finns en ny och bra översättning, The Study Qur’an, som också innehåller gedigna inblickar i olika traditionella tolkningar av Koranen. Med dess nästan 2 000 bibeltunna sidor är den tänkt som en slags systerbok till den storsäljande The Harper Collins Study Bible . Det är på många sätt ett både lovvärt och imponerande arbete som har potential att bli lika brett använt som förlagets studiebibel, som i konkurrens med ett antal liknande verk blivit en rutinreferens på akademiska litteraturlistor, framförallt i USA. The Study Qur’an har rönt stor uppmärksamhet för sitt försök att liksom studiebibeln vara ekumenisk och representativ för en bred men samtidigt konfessionellt grundad tolkning av den heliga texten.

Men frågan inställer sig naturligtvis ändå om och på vilket sätt redaktörerna av detta storverk verkligen kunnat spegla alla de olika uttolkningar som tillsammans utgör islam. Svaret blir att de, trots en uttalad vilja att ge en ”universell” tolkning som är obunden av konfessionella, etniska eller geografiska begränsningar, ofrånkomligen tvingats till vissa val. Så har man till exempel fokuserat på det som i introduktionen kallas för traditionell islam och därmed exkluderat såväl modernistiska som fundamentalistiska tolkningar som uppkommit under de senaste två seklerna. Många av de senaste två hundra årens uttolkningar av islam framstår därmed som potentiella avsteg från traditionen, vilket riskerar att förstärka intrycket att islam inte är i takt med tiden och moderniteten, en vanlig uppfattning bland dem som inte tycker islam har någon plats i Europa. Samtidigt är varje val av perspektiv ofrånkomligen format av den tid och plats där det görs. Det perspektiv, som entydigt är The Study Qur’ans, är att det finns en enda okontroversiell och traditionell tolkning av själva Traditionen, något som också genomsyrar dess bild av Koranen.

Huvudredaktören för The Study Qur’an, Seyyed Hossein Nasr (f. 1933), är en person som haft stor påverkan på studiet av islam i Väst under de senaste femtio åren. Han har genom sin långa och produktiva karriär inom akademin legat bakom såväl översättningar av klassiska texter, som introduktioner till sufism, islamisk filosofi och islamisk konst. Han har själv skrivit över femtio böcker och redigerat många fler. Men här är han inte bara akademiker. I hans inledning framhåller han att ett av hans villkor var, att det skulle bli en bok framställd av muslimer, grundad i muslimsk tro. Alla medarbetare är också hans tidigare studenter.

Nasr själv är ledare för sufiordern Maryamiyya, som engagerat och influerat många som översatt och givit ut väsentliga delar av den engelskspråkiga sufismlitteraturen. På många sätt är han därmed en viktig källa också till många västerländska intellektuellas positiva bilder av islam. Nasrs islam är byggd kring förnuft, skönhet och andlighet. Han har skrivit böcker om Mevlana Jalal ad-Din Rumi och andra sufiska poeter, om islamisk konst och mycket annat som på europeiska kultursidor och museer ofta väckt intresse och uppfattats som islams vackra och andligt tilltalande delar. Denna goda andliga islam tenderar ibland att ställas som en motbild mot en som dålig ansedd, våldsbejakande och antidemokratisk, bokstavstrogen islam.

The Study Qur’an undviker till stor del denna slags apologetiska tendenser. Här sägs det till exempel öppet att en traditionell tolkning av Koranen fördömer sexuella handlingar mellan män, samtidigt som boken i andra ämnen också redovisar tolkningar som är mer toleranta än som varit vanligt i tidigare epoker.

Ett exempel på det senare är bokens genomgående tendens att ge företräde åt tolkningar som ger utrymme för andra vägar till frälsning än genom Koranen allena. Så är den kritik av kristna och judar som förekommer inte svepande utan ges en historisk förklaring och begreppen ”islam” och ”muslimer” översätts med ”underkastelse” respektive med ”de som underkastar sig” snarare än som beteckningar på en specifik religion och tro. Därigenom öppnas, menar den mot boken i dessa delar utbredda ortodoxa muslimska kritiken, ett utrymme för en så kallad perennialistisk ståndpunkt, nämligen att det bakom alla traditionella läror egentligen ligger en enda evig sanning. Bakom detta tolkningsval ligger en mycket samtida vilja att bejaka också andra religiösa traditioner.

Språket i The Study Qur’an är en arkaiserande engelska, med ordval som thou, thee och andra formuleringar som klingar av King James Bible. Redaktörerna har på detta sätt velat ge en bild av hur arabiskan i Koranen skiljer sig från den samtida. På samma sätt som med originaltexten ska det direkt märkas att detta är Koranen och inte vilken text som helst. Kritiker har menat att detta samtidigt ger texten en kristen prägel och att enskilda ordval också hamnar för nära kristna begrepp.

Boken är således ett exempel på svårigheterna att försöka skilja en modern, moderat islam å ena sidan från en traditionell, ortodox och inskränkt islam å den andra. För Nasrs islam är inte bara sufisk och filosofisk, den är samtidigt djupt traditionell, förmodern och auktoritetstroende. Rent av antimodern, om än inte på samma sätt som andra samtida, mer politiska islamisters ideologier.

Tydligast och mest långtgående i detta avseende är tanken på att det skulle finnas en traditionell och tidlöst sann tolkning av texten och att denna tolkning återfinns hos de förmoderna uttolkarna. Häri ligger ett starkt avståndstagande från moderniteten som något splittrande, söndrande och förstörande av all traditionell hierarki och gudomlig ordning. Det är således en djupt konservativ ståndpunkt som, utan att det finns något egentligt teologiskt stöd för det, hämtar en religiös legitimitet ur en historiskt representativ framställning. Det är värt att notera att denna starka betoning på den eviga och tidlösa traditionella sanningen återfinns hos såväl fundamentalister som islamofober, som båda sidor framställer islam som något tidlöst och oföränderligt.

Nasr menar också att det råder en total och principiell motsättning mellan tradition och modernism. Det moderna sekulära västerlandet och den fördärvliga moderniteten har ersatt och upphävt den goda traditionen. Bristen på konsensus, som är utmärkande för moderniteten, är ett hinder mot att nå sanningen. Om vi istället höll oss till traditionens insikter kan vi skapa en värld av enhet, harmoni och balans, menar Nasr, som drivit denna linje i alla sina böcker. Det lite ironiska i sammanhanget är att Nasrs egen traditionalism är starkt influerad av nutida konservativa och teosofiska reaktioner mot moderniteten och därmed också den i hög grad både europeisk och nutida.

I The Study Qur’an förekommer dock ingen öppen polemik mot det moderna samhället. Här framhålls istället, på ett pedagogiskt sätt, ett imponerande brett urval traditionella tolkningar, som sammantaget ger en god bild av en traditionell förståelse av Koranen. Boken förtjänar i detta avseende att bli ett standardverk. Men något slutligt svar på den inledande frågan ger inte boken. Genom att den förbigår viktiga, mer sentida tolkningar, som anpassar förståelsen av Koranen till samtiden – och inte minst genom att dölja sitt eget samtidsberoende – riskerar den istället att bidra till en bild av islam som något oföränderligt och otidsenligt, om än varken våldsamt eller inskränkt.