La vida doble heter den, chilenaren Arturo Fontaines nya roman som nyss kommit ut hos Tusquets i Madrid och redan hunnit få beröm av Carlos Fuentes och en positiv recension i El País.
Den börjar och slutar på Ersta i Stockholm men utspelar sig i Santiago de Chile under de värsta åren av Pinochets diktatur. Den svenska anknytningen kommer sig av att huvudpersonen till slut kan fly till Sverige – kanske också av en association till det fenomen som har kommit att kallas ”stockholmssyndromet”.
”Irene” eller ”Lorena” är medlem av Röda Yxan, en väpnad revolutionär organisation som bekämpar diktaturen. Vid ett rån mot ett växlingskontor blir hon tillfångatagen. Under tjugonio dagar blir hon förhörd av säkerhetspolisen men står emot tortyren och förråder inte sina kamrater.
Så blir hon plötsligt frisläppt, men inte fri. Inom kort arresteras hon på nytt, och nu vet säkerhetspolisen hennes svaga punkt: hon har en femårig dotter. När Irene blir frisläppt för andra gången är hennes liv förändrat.
Romanen bygger på flera sanna berättelser om kvinnor som av säkerhetspolisen har förvandlats till spioner mot sina egna. Den redogör för torterarnas metoder och den sadomasochistiska relation som utvecklas mellan fången och hennes bödlar. Den återger hur ”Irene” förråder sina kamrater och fortsätter förbindelsen med sin torterare. Och samtidigt försöker Fontaine i dialog med ”Irene” förklara hur hon upplevde sin situation.
Det är en fruktansvärd berättelse och av allt att döma sanningsenlig. Det är också en välskriven roman som erbjuder spännande läsning. Den kommenterar händelserna med känsla för de moraliska implikationerna och en kyligt klinisk blick för den erotiska laddningen.
Arturo Fontaine är professor i filosofi vid Universidad de Chile och har skrivit ett par romaner och diktsamlingar förut. Son till den mångårige redaktionschefen på landets ledande högertidning El Mercurio — ägd av bankfamiljen Edwards och under Allendetiden kontrollerad av ITT — har Fontaine kommit att spela en intressant brobyggarroll som chef för näringslivets think tank Centro de Estudios Públicos, där ett ganska brett spektrum av politiska åsikter bryts mot varandra i vittskiftande ämnen från nationalekonomi till skönlitteratur.
President Michelle Bachelet utsåg honom till ledamot i styrelsen för Museo de la Memoria, det museum som byggdes förra året till minne av diktaturens övergrepp. Han representerar liksom den nuvarande presidenten Sebastián Piñera de pågående försöken att skapa en genuint demokratisk höger, en som kan fortsätta det chilenska samhällsbygget i dialog med en redan etablerad reformistisk vänster. Än är såren inte läkta.