Antología de crónica latinoamericana actual
Darío Jaramillo Agudelo (red)

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln (Adlibris)

Av ULF ERIKSSON
Sedan kanske femton år har det ambitiösa reportaget, kallat “crónica”, seglat upp i Latinamerika som ett slags den nya litterära boomen.

Skribenterna odlar den ögonvittnes- och intervjubaserade samtidsskildringen i skiftande format.

Ett vanligt tema i den här fantastiska antologin är kontinentens svåra, ibland ohyggliga sociala villkor. Fokus blir dock aldrig moraliserande eller tillrättalagt. Tvärtom fördjupar berättargreppen läsarens kontakt med en verklighet som ofta överträffar alla fantasier.

Röster som mexikanen Juan Villoro, colombianen Alberto Salcedo, argentinskan Leila Guerriero eller peruanskan Gabriela Wiener (inalles 47 skribenter) berättar om jordbävningar, massakrer och deras följder, konstnärsöden, swingersklubbar och allt möjligt annat, på en journalistiskt effektiv prosa av stort litterärt värde.

Antologin har ett instruktivt förord av den colombianske författaren Darío Jaramillo.

_______________

Medverkande författare:

Luis Fernando Afanador (Colombia)

Cristian Alarcón (Chile)

Alejandro Almazán (México)

Toño Angulo Daneri (Perú)

Marco Avilés (Perú)

Frank Báez (República Dominicana)

Jaime Bedoya (Perú)

Sabina Berman (México)

Martín Caparrós (Argentina)

José Alejandro Castaño (Colombia)

Laura Castellanos (México)

Hernán Casciari (Argentina)

Sergio Dahbar (Argentina)

Heriberto Fiorillo (Colombia)

Juan Forn (Argentina)

Leila Guerriero (Argentina)

Leonardo Haberkorn (Uruguay)

Juan José Hoyos (Colombia)

Mario Jursich (Colombia)

Laura Kopouchian (Argentina)

Pedro Lemebel (Chile)

Josefina Licitra (Argentina)

Liza López (Venezuela)

Carlos López Aguirre (México)

Carlos Martínez (El Salvador)

Óscar Martínez (El Salvador)

Fabrizio Mejía Madrid (México)

Juan Pablo Meneses (Chile)

María Moreno (Argentina)

Boris Muñoz (Venezuela)

José Navia (Colombia)

Roberto Navia Gabriel (Bolivia)

Diego Osorno (México)

Cristóbal Peña (Chile)

Daniel Riera (Argentina)

Juan Manuel Robles (Perú)

Alberto Salcedo Ramos (Colombia)

Andrés Sanín (Colombia)

Álvaro Sierra (Colombia)

Andrés Felipe Solano (Colombia)

Daniel Titinger (Perú)

Alejandro Toledo (México)

Roberto Valencia (Salvador)

Julio Villanueva Chang (Perú)

Juan Villoro (México)

Gabriela Wiener (Perú)

Eugenia Zicavo (Argentina)

Alejandro Zambra (Chile)

1 kommentar

  1. peter landelius says:

    Ja, den här litterära genren är intressant och fruktbar, men inte oproblematisk. Senast man diskuterade ämnet i Sverige var väl när PO Enquist publicerade Legionärerna. Den fråga man ställer sig som läsare eller författare är förstås: är detta fact eller fiction? Är detta fakta berättade som fiktion eller fiktion framställd som fakta? Exempel på det senare är Bruce Chatwin och Ryzsard Kapuscinski.

    De senaste årens upprörda diskussioner om ”jagberättelser” hör dock inte hit. Sådana ska enligt min mening alltid, också när de framträder som självbiografier, uppfattas som fiktion (skönlitteratur). Alla författare använder sitt eget och andras liv som material för sin berättelse, mer eller mindre hänsynsfullt.

    Den latinamerikanska våg du beskriver inleddes 1973 av chilenaren Jorge Edwards med ”Persona non grata” från författarens tre månader i Havanna som chef för Salvador Allendes nya ambassad 1970. Där berättar han hur trångt yttrandefriheten satt i Fidel Castros Kuba. Boken drabbades omedelbart av politiska bannbullor från det kommunistiska lägret: samma schism som alltifrån trettiotalet drabbat Europas vänster, har plågat den latinamerikanska sedan mitten av 1960-talet.

    Du säger inget om författarnas ideologiska innehåll. Eftwersom det är en antologi hoppas jag på mångfald.

Kommentera: