Handlingen i korthet:beskrivning av ett par bostadskvarter i den efter krigen återuppbyggda storstaden Stuttgart med sin idag mycket blandade befolkning. I ett av de burgnare husen bor ett antal yngre människor som via studier och ambitioner kommit sig upp, skaffat kapital, fått doktorstitlar (männen), köpt bil och planenligt skaffat två barn per familj.
Lite vid sidan av de finare lägenheterna bor två gamla människor, herr Posselt bördig från Sudetenland – med allt vad det innebär – och hans tappra fru Luise ursprungligen schwäbisch, och deras grånande hund Schlamper. Längre bort ligger den lilla speceriaffären där alla handlar frukt och grönt, en fräsch butik föredömligt skött av Nâzim, en ordningsam och vänlig turk med en mindre sympatisk samling asociala unga släktingar som stör lugnet i butiken. Marco 13 år är en av fridsstörarna.
Den 40-åriga författarinnan Anna Katharina Hahn som de senaste åren överösts med priser och medaljer, har med utgångspunkt från den fina Constantinstrasse i Stuttgart flätat samman rösterna från de omaka människorna och åstadkommit en mycket engagerande och skarpsinnig roman.
Hon följer de ganska unga mammorna som sköter hus och hem, putsar fönster, deltar i lekskolekalas, städar på gårdarna, väntar på sina män och leds. Judith och Leonie, båda tvåbarnsmammor har fått vad de önskat: statusbostad, två friska barn, skötsamma män. Men de har inte skaffat sig egna karriärer och deras liv har blivit kringskurna. De drömmer om äventyr och utbrytningar. Judith är labil, har havererat i den akademiska världen och är beroende av lyckopiller. Leonie arbetar deltid i en bank, önskar att hon vore yngre och drömmer om otroheter.
Med stark empati och god detaljkunskap om åldrandets vedermödor följer författarinnan det gamla paret Posselt under den sista tiden de har att leva samman. Författarinnans medkännande och detaljerade rapport kontrasterar skarpt mot den otåliga och lätt äcklade inställningen hos de unga grannarna som ogillar att se leverfläckar, oputsade glasögon eller illa hållna hundar, som överskrider tomtgränsen. Vad ledstyvhet, värk, svag syn och förvirring till följd av många mediciner och tilltagande kraftlöshet kan medföra, har de ännu inte begripit. Ålderdom överhuvudtaget vill de inte kännas vid.
Anna Katharina Hahn beskriver människor och miljöer visuellt och skarpt, tar hänsyn till deras dialekter, sociala bakgrunder och utvecklingsförmågor. ”Kürzere Tage” är en psykologiskt genomarbetad roman med många bottnar och flera simultana perspektiv, men romanen är också en spänningshistoria som man läser med andan i halsen.
Den kriminella, halvskitiga och patetiska Marco som bort kvarstanna hos läsaren som en pest och fasa, beskrivs i all sin sammansatthet så skakande, att han mot slutet vinner ens hjärta. När Marco efter brandstiftan, stöld och annat fult sätter sig på tåget för att lämna Stuttgart där han tvingats leva i en sjaskig kvart, ofta hungrig och med prostituerade och hallickar som mobbare och ”tillsynsmän”, unnar man honom varje form av frigörelse.
När han med stulna pengar på fickan beger sig i riktning Estland, där han har en god och pålitlig vän, önskar man honom lycka till. Efter sju sorger och åtta bedrövelser har Kortare Dagar fått ett lyckligt slut och en sol kan gå upp.