En av Perus främsta berättare i generationen efter Vargas Llosa heter Alonso Cueto och har inriktat sig på medelklassens livsprojekt och moraliska vandel.
Med detta fokus fångar han den atmosfär av trötthet, rädsla och kyla som bildar de fattigas sociala omgivning. För romanen La hora azul fick han det spanska Herralde-priset.
Berättelsen skildrar hur den rike, mondäne advokaten Adrian Ormache i Lima i slutet av 90-talet, efter sin fars död får klart för sig att pappan inte bara har varit militär och stridit mot gerillan Sendero Luminoso. Pappan har också antagligen med våld gjort en ung kvinna med barn på en förläggning.
Mot en vardaglig fond beskrivs, med lugnt pulserande intensifieringskonst, hur Ormache på jakt efter sin fars förflutna möter sin egen historiska gestalts gränser. Det illusionslösa porträttet av honom är oförglömligt därför att det är skoningslöst utan att vara cyniskt.