När Neil MacGregor, konsthistoriker och chef på anrika British Museum, i skrivande stund skördar frukterna av sin internationellt redan omskrivna A History of the World in 100 Objects (baserad på en serie som tidigare sänts i BBC Radio), är det inte utan att man associerar till en annan upphovsman som alltid gått litet vid sidan om historieskrivningens mittfåra. Jag tänker på den tyske historikern, sociologen och slavisten Karl Schlögel och hans moumentala verk, där ”Im Raume Lesen wir die Zeit” och ”Terror och dröm” intar en särställning.
Trots sina många olikheter i såväl språk och metod som innehåll förenas de båda av att de, var och en på sitt sätt, försöker återföra historien till sina konkreta skådeplatser; Schlögel genom att lägga tonvikten på de faktiska geografiska orternas och de materiella kommunikationsmedlens betydelse för de historiska processerna, och MacGregor genom att försöka avläsa mänsklighetens historia med hjälp av arkeologiska fynd och bevarade artefakter som berättar olika historier om den värld människorna skapat och varit en del av genom tiderna.
A History of the World in 100 Objects är just vad den heter: en fri sammanställning av människosläktets utveckling med utgångspunkt i 100 representativa eller symbolladdade föremål som här antas ge en särskilt spridningskraftig och karakteristisk bild av den kulturepok som avses.
MacGregors konstprodukter — samtliga ingående i British Museums egna samlingar — sträcker sig över en tidsrymd på närmare två miljoner år, från oldowanska huggstensredskap i Tanzania (föremål nr. 2) till vår tids kreditkort (nr. 99) och solkraftslampa (nr. 100). Under tjugo kronologiskt ordnade huvudrubriker bertättar MacGregor i egenskap av såväl fackman som nyfiken privatperson om vår utveckling, från mänsklighetens gryning till idag.
”Mission Impossible” kallar MacGregor själv sitt projekt; en karakteristik han ändå försökt trotsa genom att i görligaste mån välja ut objekt som har många parallella historier att berätta snarare än att de bär vittnesbörd om någon enskild och specifik händelse. Samspelet mellan MacGregors lika personligt hållna som vetenskapligt vederhäftiga text och de snygga fotoillustrationerna av föremålen fungerar utmärkt över de 700 sidorna.
Även de omskrivna artefakternas geografiska bredd — hela världen skall med! — inger respekt, liksom det faktum att man här varit mån om att så många aspekter på den mänskliga tillvaron som möjligt bör kunna avläsas i tingen, från det enklaste vardagsliv till de stora historiska händelserna och processerna. Inte sällan lyckas författaren här också förvandla själva upptäckten eller framgrävandet av de olika föremålen till en spännande och historiskt belysande berättelse i sig själv. Så får vi alltså inte bara berättat för oss om föremålets egen tid och historiska, politiska, sociala och kulturella kontexter, utan i lika hög grad eftervärldens tolkningar av desamma.
När vi normalt vill lära oss något om gamla kulturer vänder vi oss naturligt till texterna, de nedskrivna hävderna och språkliga vittnesbörden. Vad som gör MacGregors bok så intressant och viktig är att den berättar om de tidsskeden och de delar av världen som inte ingått i den gängse skriftkulturen (95 % av mänsklighetens historia kan blott avläsas i sten, upplyser författaren oss).
”Skrivandet hör till mänsklighetens senare färdigheter, och tills för inte alltför länge sedan dokumenterade även många litterära samhällen sina liv inte bara i skrift utan också med hjälp av tingen”, skriver MacGregor, som nu alltså gett röst åt några av historiens många stumma vittnen.
-Se en video om ett av föremålen här (på youtube finns ytterligare inslag):
– Se en intervju med författaren om den tvehövdade ormen ormen här: