Rom, fredag 1 maj
50.000 jobb räddade i USA – men hur många förloras i Italien? Frågan ställs idag samtidigt som de tre LO:na för första gången sedan länge samlas i jordbävningsstaden l’Aquila för sin 1 majdemonstration.
”Obama stöder överenskommelsen Fiat-Chrysler”, skriver Corriere della sera och rubriken över en av många kommentarer lyder: ”Inte bara Turins stolthet”. ”Fiat, landstigningen i America”, är La Repubblicas titel och tidningens USA-korre Vittorio Zucconi undrar: ”Skall USA köra Fiat 500?” (i en fri översättning). Il Messaggero, Roms lokaltidning:”Fiat-Chrysler, överens”.
Nyheten om att någonting som kan bli världens sjätte biltillverkare hamnar långt ned på de svenska web-tidningarna förstasidor. Och de överlag skeptiska kommentarerna kan sammanfattas med ett blogginlägg: ”Två konkursmässiga företag är inte ett framgångsrecept.”
Det är möjligt att bloggaren ifråga inte hängt med i Fiats osedvanligt snabba rekonstruktion de senaste åren. Visserligen blev det rött för första kvartalsresultatet i år – men säg den bilknegare som inte haft det. Vad Fiat, av allt att döma, satsar på är att göra ett nytt allvarligt försök att komma in på den amerikanska marknaden. Förra gången var ett misslyckande – nu ställs Chryslers försäljningsorganisation till förfogande. På de amerikanska vägarna skall bensinsnåla Fiat och Alfa Romeo susa fram, hoppas Sergio Marchionne, Fiats pulloverklädde VD.
För detta betalar Fiat inte en euro. Istället satsas teknologi värderad till 10 miljarder dollar. Det handlar om de bränslesnåla och miljövänliga motorer som Fiats forskning tagit fram de senaste åren. Att den italienska självkänslan stärkts är uppenbart. Den blivande koncernen får en total produktion av 4,5 miljoner vagnar. Och när Fiat betalat igen de statliga lånen kan kontrollen av gruppen stiga till 51 proc. Så nog ligger det en sanning i orden: ”Detta hade Advokaten drömt om”. Och Advokaten är som alla förstår Gianni Agnelli, Fiats legendariske ordförande /ägare under efterkrigstiden.
Förutom att se hur det hela kommer att gå, är det spännande att tänka på Obamas ord när han igår informerade om överenskommelsen. Den osedvanligt hårda kritiken mot de små kreditorerna som vissa hedgefonder. Deras motstånd mot en överenskommelse tvingar nu Chrysler att söka Chapter 11. Obama utmålade deras motstånd som närsynt närighet, oförmåga att se fördelarna i en skuldnedskrivning som alla övriga kreditorer gått med på. Nog blåser det nya vindar i Vita huset när chefen kan gå ut med så hård kritik av en så fundamental del av det amerikanska kapitalistiska systemet.
Låt oss här lämna den amerikanska storfinansen för att för ett ögonblick koncentrera oss på den italienska. Striden mellan Silvio Berlusconi och ”la signora” som han kallade hustrun Veronica Lario, lämnar ingen oberörd. Och en anledning är det som nu framstår som den verkliga anledningen till grälet.
Det handlar om 8 miljarder euro. Om Berlusconis förmögenhet och hur det arvet så småningom skall fördelas mellan i första hand de fem barnen. Enligt en, till synes, ovanligt välinformerad skribent i La Repubblica, står två positioner mot varandra. Silvio vill dela 50-50 mellan två grupperingar av barnen. Hälften till de två äldsta, Marina och Piersilvio. Den andra hälften till de tre barnen i hans andra äktenskap. Veronica står mer på jämlikhetens sida. 20 procent till vart och ett av de fem barnen, är hennes utgångsbud, skriver Ettore Livini i La Repubblica. Men det skulle göra de två äldsta barnen till en minoritet i familjens aktiviteter.
Detta skulle alltså vara anledningen till Veronicas dramatiska utspel dagen innan. I ett mejlsvar på frågor från nyhetsbyrån Ansa hävdade hon att de många vackra damerna som gjorde sig beredda att ställa upp som kandidater i EU-valet, var ”Kejsarens leksaker”. Samt att hennes barn aldrig haft nöjet att se sin far på deras respektive 18-årspartajer.
Det var en pil som sved i Berlusconis skinn. Han tog upp frågan inför en stor publik och hävdade att hans barn älskar honom något alldeles oerhört.
Men resultatet blev att han föll till föga och beslöt riva upp rader av beslut om vackra unga kvinnliga ansikten på Frihetspartiets vallistor. Vilket ledde till att kandidater som redan skrivit på nödvändiga dokument inför notarien, plötsligt fann sig avsågade. Vredens tårar lär ha skvalat i många hem.
Rent praktiskt sett finns det ett problem i familjen i familjen Berlusconi. Det gäller att hitta fem platser i imperiets organisation som kan bedömas som jämbördiga. Marina (egentligen Maria Elvira) är redan mycket aktiv styrelseordförande i bok- och tidningsförlaget Mondadori och ordförande i familjens kassakista, holdingbolaget Fininvest.
Piersilvio är vice styrelseorförande i Mediaset, den verkligt operativa delen som administrerar en lång rad företag med de tre TV-kanalerna i första hand. Han är också styrelsemedlem i Fininvest.
Vad blir över för Veronicas tre barn: Barbara , Eleonora och Luigi? Det är detta som är den verkliga anledningen till det offentliga grälet, säger La Repubblica. Och många andra tidningar också. Barskrapade är dock inget av barnen idag. Marina är god för 78 miljoner, Piersilvio för 200 och Veronicas tre för tillsammans 315 miljoner – euro.
Hursomhelst – den här historien kan utlovas bli en fortsatt följetong den närmaste tiden.
Åke Malm