DIXIKON

Köp den här

Ulrike Edschmid är en författarinna, med sex böcker i bagaget, som knappast någon hört talas om i Sverige. I hemlandet Tyskland är hon inte heller någon som brukar få stora rubriker. Om man undantar dokumentären Frau mit Waffe med underrubriken ”Zwei Geschichten aus terroristischen Zeiten” som utkom 1996, omtrycktes ett par gånger och publicerades i pocket 2001 (Suhrkamp).

Edschmid, född 1940, förde återkommande samtal i långa perioder med två generationskamrater och tidigare RAF-medlemmar, Katharina de Fries och Astrid Proll, som båda dömts och avtjänat olika långa fängelsestraff för delaktighet i överfall, rån, mordförsök och brandanstiftan.

De har efter respektive frigivningar levat långa perioder i anonymitet och undanskymdhet tills de via intervjuer och bokprojekt åter blev synliga i början av 2000-talet. Av tyska medier har de kategoriskt stämplats som ”terrorister”.

Ungefär hälften av de aktiva RAF-medlemmarna var kvinnor och modern feministisk forskning har sen 90-talets början försökt begripa hur så många fridsamma, ofta intelligenta och tidigare skötsamma familjeflickor under åren 68-78 kunde utvecklas till militanta gerillasoldater som la sig till med skjutvapen, körde snabba bilar och tuttade eld på varuhus där oskyldiga människor handlade ost eller gymnastikskor.

Edschmid har valt ut två av de hos oss i Sverige mindre kända RAF:arna och hon har på ett enastående sätt lyckats följa Katharinas och Astrids levnadsbanor från barndomen och fram till vändpunkten då de solidariserade sig med RAF och drogs in i eller själva initierade en väpnad kamp.

Stilen är saklig och återhållsam. Edschmid vill förstå och inte döma. Hon arbetar sig neråt och inåt i biografierna flera generationer tillbaka för att teckna fylliga bakgrunder via farfars- och morfarsgenerationerna. Vilka krig har förfäderna och anmödrarna deltagit i, vilka politiska händelser har präglat släkterna, vilka liv har Katharina och Astrid genomlevt under krigsåren och den fattiga efterkrigstiden. Vilka blev deras roller i studenrevolten?

De Fries får med tiden fem barn och går från den ena kärlekshistorien till den andra, i den fria tidens anda. Astrid Proll har inga barn och ingen fast partner. Den förstnämnda är feminin och intellektuell, grundar barnträdgårdar, skriver radiodramatik och barnböcker, lever oftast i kollektiv. Den senare lever anarkistiskt gatuliv, rör sig rastlöst, är homosexuell, lider av talfel och misslyckas i skolan trots stora hjälpinsatser. Som vuxen utbildar hon sig till en duktig bilmekaniker och verktygsexpert. Hennes anknytning och tillgivenhet till Baader-Ensslin-Meinhof som alla tre sett och uppmuntrat henne, blir hennes fördärv. ”Sie dachten an Freiheit und gerieten in äusserste Unfreiheit” sammanfattar Proll.

Frau mit Waffe är en till omfånget liten bok som är skriven med stark empati och klokhet. Jag menar att den borde läsas av alla som har bestämda åsikter om terrrorism och tror sig veta vad som utmärker en terrorist. I Tyskland har en del tyckt illa om berättelserna för att de inte tillräckligt mycket(knappast alls) belyser offrens roll. Men det har heller inte varit meningen.

Eva Mattsson

____________

• ◾ Läs också Björn Sandmark om Jutta Ditfurths bok om Ulrike Meinhof
• ◾ Se Bettina Röhl, dotter til Ulrike Meinhof, och Christian Ströbele, tidigare advokat för ligamedlemmarna, i ett samtal i samband med att Brigitte Mohnhaupt, en av terroristerna, frigavs 2007
  
• ◾ Se en trailer från spelfilmen Baader Meinhof Complex :