http://www.dixikon.se/utvalda-bocker/spanska-utvalda-bocker/roberto-bolano-amuleto/ Mest om utländsk litteratur & kultur Sat, 04 Feb 2012 23:05:57 +0000 hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.3.1 http://www.dixikon.se/utvalda-bocker/spanska-utvalda-bocker/roberto-bolano-amuleto/#comment-227 Olof Mon, 23 Nov 2009 21:11:02 +0000 http://www.dixikon.se/?p=8304#comment-227 En tid var Bolano min allra egna hemlighet, en kort tid. Nu är Roberto B på modet, hyllas i litterärakretsar och diskuteras på seminarier på bokmässor till mitt bitterljuva förtret. Fenomenet av postum romantiseringar av författare (som nu sker med Bolano) är intressant och i Bolanos fall passar det väl in i den mystifiering hans stilistiska form utgör i sig självt i De vilda Detektiverna. Genom hela Bolanos författarskap ringlar en om än självmedveten tråd av grabbig vagabondromantik, en fulländad sådan. Här erbjuds inte den självhyllande sexualisering av karaktärer i Jack Kerouac anda utan ett för melankoliskt lagda personer filosofiskt ramverk för bearbetning av personliga motgångar; Bolano biter i det sura äpplet och dissekerar sina karaktärer såväl som finlitterära kretsar och rör sig i smutsen med en gatstensromaniserande pensel. För en tonåring tagandes sina första stapplande steg ut i samhällets maskeradbal var inverkan som en tatuering i huden. I förra utgåvan av ord och bild ges en poetisk resension av Bolanos om natten i Chile, en av de främsta resensionerna jag läst av honom tillsammans med dina här på dixikon Ulf. Framöver kommer Bolanos sista roman 2666, hyllad som ett mästerverk, att publiceras. Det är känslomässigt komplext för mig, å ena sidan förträffligt att få läsa en svenskversion och i Lena E Heymans händer vilar den säkert (när får vi se ett översättarnas augustpris? eller ett babel hyppande tvsoff-samtal för dem?), samtidigt kommer det en gång för alla slita Bolanos verk ur mina lystna händer. Nåväl. Än finns en sista farväl stund kvar. Än har varken diktsamlingen The romantic dogs, eller novelsamlingen The last evenings on earth exponerats ut. För en hängiven bolano läsare är läsandet av hans dikter centralt då det var som poet han i första hand såg sig, själv är jag av uppfattningen att han gör sig bäst i novellformatet, vilket d.v.d i sin helthet är ett bevis för, boken är i flera avseenden en livslång samling noveller med ett genomgående tema; en dimridåskrud åt Arturo & Ulises. Jag skall inte ge mig på närmare literaturkritisk exessorering det lämnar jag över till dig Ulf, och övergår till vad jag gör bäst, behandlar livet likt korta ögonblick, möten, melankoliskt vackra noveller a la Bolano. En tid var Bolano min allra egna hemlighet, en kort tid. Nu är Roberto B på modet, hyllas i litterärakretsar och diskuteras på seminarier på bokmässor till mitt bitterljuva förtret. Fenomenet av postum romantiseringar av författare (som nu sker med Bolano) är intressant och i Bolanos fall passar det väl in i den mystifiering hans stilistiska form utgör i sig självt i De vilda Detektiverna. Genom hela Bolanos författarskap ringlar en om än självmedveten tråd av grabbig vagabondromantik, en fulländad sådan. Här erbjuds inte den självhyllande sexualisering av karaktärer i Jack Kerouac anda utan ett för melankoliskt lagda personer filosofiskt ramverk för bearbetning av personliga motgångar; Bolano biter i det sura äpplet och dissekerar sina karaktärer såväl som finlitterära kretsar och rör sig i smutsen med en gatstensromaniserande pensel. För en tonåring tagandes sina första stapplande steg ut i samhällets maskeradbal var inverkan som en tatuering i huden. I förra utgåvan av ord och bild ges en poetisk resension av Bolanos om natten i Chile, en av de främsta resensionerna jag läst av honom tillsammans med dina här på dixikon Ulf. Framöver kommer Bolanos sista roman 2666, hyllad som ett mästerverk, att publiceras. Det är känslomässigt komplext för mig, å ena sidan förträffligt att få läsa en svenskversion och i Lena E Heymans händer vilar den säkert (när får vi se ett översättarnas augustpris? eller ett babel hyppande tvsoff-samtal för dem?), samtidigt kommer det en gång för alla slita Bolanos verk ur mina lystna händer. Nåväl. Än finns en sista farväl stund kvar. Än har varken diktsamlingen The romantic dogs, eller novelsamlingen The last evenings on earth exponerats ut. För en hängiven bolano läsare är läsandet av hans dikter centralt då det var som poet han i första hand såg sig, själv är jag av uppfattningen att han gör sig bäst i novellformatet, vilket d.v.d i sin helthet är ett bevis för, boken är i flera avseenden en livslång samling noveller med ett genomgående tema; en dimridåskrud åt Arturo & Ulises. Jag skall inte ge mig på närmare literaturkritisk exessorering det lämnar jag över till dig Ulf, och övergår till vad jag gör bäst, behandlar livet likt korta ögonblick, möten, melankoliskt vackra noveller a la Bolano.

]]>