Franska romaner är sällan roliga. Den bok med vilken Etienne de Montety, litterär redaktör på Le Figaro, debuterar och vars handling utspelar sig på en tidningsredaktion, är dock underhållande från början till slut.
Detta trots att den handlar om allvarliga ting, vilket framgår av den dubbeltydiga titeln. ”Etre à l’article de la mort”, ligga för döden, får i journalistjargong även betydelsen ”ha ansvar för nekrologer över kända personer”, vilka bör vara förberedda inför eventuellt dödsfall.
Tidningens ledning lanserar idén att dessa levnadsskildringar ska byggas ut till breda tidskrönikor över den avlidnes hela epok. Journalisten Moreira sätts på denna uppgift. Samtidigt får han i uppdrag att intervjua en person, Charles Sirmont, vilken framstår som en nationens hjälte, tidigare minister men som övergett politiken för att ägna sig åt humanitärt biståndsarbete, var helst behoven uppstår.
Han ger ut sina memoarer där han skildrar sina insatser världen över, från det krigsdrabbade Libanon till Indonesien efter tsunamins framfart.
Två trådar vävs samman i romanen. Då rykten börjar gå om att Sirmont lider av cancer, ställs Moreira inför ett moraliskt dilemma. Genom egen efterforskning har han upptäckt en tvivelaktig fas i Sirmonts liv, som inte skymtar i hans memoarer.
Skall detta framgå i den nekrolog han är satt att skriva? Skall han rasera hjälteglorian? Även lösningen på detta problem får en humoristisk vinkling.
Hej
Bara en association. Tidningars färdigskrivna nekrologer kallas inom den italienska journalistkåren för ”coccodrilli” – egentligen krokodiler . Men får man förmoda i betydelsen ”krokodiltårar”. En kapacitet till sådana krävs utan tvivel för den som är satt att i förväg tillverka en medkännande och uppskattande nekrolog över kända personer.
Hälsningar från Rom
Åke
Kommentera:
sök
På Dixikon:
På svenska och utländska kultursidor:
Ett ögonblick...
recensioner
Blythe Masters
Weekendavisen
En både underhållande och pedagogisk bok om finanskrisen, en lekmannaguide, anser Weekendavisen om John Lanchesters (egentligen skönlitterär författare) - I.O.U. Why Everyone Owes Everyone and No One Can Pay. I boken tar han bl.a. upp de finansiella instrument, som finansvärlden uppfann, utan att ens de själva riktigt förstod hela innebörden eller förutsåg konsekvenserna av dem. De sk. Credit Default Swifts (CDS), som uppfanns av Blythe Masters på JP Morgan Bank, var ett sätt att vidaresända kreditrisker från JP Morgan, risker som från början verkligen var små, och låta alla inblandade parter dela på vinsten. Det var förstås också lyckosamt, men bara tills goda risker blandades upp med mindre goda, och så många blivit inblandade på olika sätt som parter i transaktionerna, att det till sist blev omöjligt att bedöma någons förmåga att kunna betala - och allt rasade…
. ‣ Köp boken här… ‣ Läs en recension av boken i New York Times här...
Keats lyssnande till en näktergal på Hampstead Heath
"Den, der digter, slår ikke"
Information, 10 feb 2010
Det går galet för människor som inte kan uttrycka sin empati språkligt, menar diktaren och tidigare läraren Kurt Harrits. För att "fremelske det poetiske i sproget hos børn fra det multietniske Århus Vest" har han som led i ett integrationsprojekt tillsammans med barnen givit ut diktsamlingen ’8210 – Digte over Frydenlund’, som ger en "overraskende lyrisk indblik i Århus’ ellers mest problematiserede bydel" Läs artikeln i Information...
Beställ boken här: jorinde@joringel.dk
En intervju i flera delar med Terry Eagleton om hans bok Morgenbladet nr 04
I Reason, Faith & Revolution. Reflections on the God Debate går Terry Eagleton, litteraturkritiker och filosof, till angrepp mot de nya ateisterna (framför allt Dawkins, Hitchens och Dennet), mot fundamentalister av alla slag, kristna, muslimska och humanister. I sin recension skriver Trond Berg Eriksen, professor i idéhistoria, bl.a.
"Religionen har vesentlige sannheter å fortelle om død, lidelse, kjærlighet og selvhengivelse /.../ Troen kan være et støttepunkt og et språk for det humane som alltid er utsatt for destruktive krefter. Dawkins og Hitchens taler mot bedre vitende når de så ensidig konsentrerer seg om fromhetens mangler /.../ Dessuten tar de grundig feil i at gudsbegrepet var ment å skulle «forklare» verden, slik en vitenskapelig hypotese gjør det. Ateistene har arvet fundamentalistenes overtroiske gudsidé. De tenker seg Gud som en tremenning av King Kong, E.T. og julenissen. Köp boken här...
Rebecca Solnit, gör i A Paradise Built in Hell. The Extraordinary Communities that Arise in Disaster, upp med myterna om att människor efter katastrofer grips av total panik, att samhällen kollapsar och att lag och rätt ersätts av en djungelns lag med plundringar och laglöshet. Solnit förnekar inte att det förekommer, men menar att självorganisering, företagsamhet och medmänskliga handlingar är långt vanligare. Ironiskt nog gör maktelitens ingripanden ofta saker värre. Den drabbas av vad hon kallar "elitpanik", där de drabbade snarare betraktas som "fienden" än som allierade i ett gemensamt räddningsarbete.
Köp boken här...
I Politiken recenseras André Glucksmanns senaste bok, Les deux chemins de la philosophie. "De to veje i filosofien er på den ene side den sokratiske ironi, der ved, at kærligheden kan være djævelsk ond, og at ondskab og uvidenhed og falske påstande og fordomme aldrig kan tænkes ud af verden.
Den anden vej er den, hvor målet helliger midlet. På den lægger vi de store idéer, herunder især filosofien om det gode og det onde samfund, bag os. Det koster blod."
Köp boken här…
Se en intervju med Glucksmann om boken här:
"Samla ihop de överblivna
styckena, så att ingenting går förlorat."
Waste. Uncovering the global food scandal
Under 2008 slängdes i England 484 miljoner (!) oöppnade youghurtförpackningar, 1, 6 miljarder (!) äpplen och 2,6 miljarder skivor bröd. Medan man förr tog vara på allt, kokade in, syltade och saltade, slängs numera maten, den som inte kasserats av bönderna redan innan den når konsumenten, ofta av kosmetiska skäl, för att den av olika skäl inte ser ut som den skall.
Läs mer...
Av IVO HOLMQVIST
Barry Hannah som avled den förste mars i en hjärtattack några veckor före sin sextioåttaårsdag bodde i samma stad i Mississippi som en gång William Faulkner. Där kände han sig hemma, enligt en intervju för knappt tio år sedan: ”There´s a world of kindness and tenderness that surrounds me and my friends [...]
Av ÅKE MALM
Tidningarna idag är fulla av goda råd.
Corriere della Seras tunga ankare, (fd) ambassadören Sergio Romano, menar att det första steget måste vara att erkänna att man gjort fel. För regler och bestämmelser, och respekten för dessa, är grunden för att det demokratiska systemet skall fungera, skriver ambassadören. Som vanligt formulerande sig [...]
Av ÅKE MALM
“Un vero pasticcio” – en riktig röra, konstaterade Italiens statschef, presidenten Giorgio Napolitano, förste statschef att möta den nya EU-kommissionen under statsbesöket i Bryssel.
Bättre kan nog inte dagens situation beskrivas. En salig röra – med ett bakomliggande hot om att piazzorna får bestämma gången.
I centrum för röran står Silvio Berlusconis parti PdL, [...]
Av IVO HOLMQVIST
Hur undgår man upptäckt i världens mest kameraövervakade stad? Hur gör man sig kvitt en identitet och tar sig en annan?
Om det handlar William Boyds senaste roman Ordinary Thunderstorms (Bloomsbury 2009), en spännande historia vars drygt fyrahundra sidors raffel höll mig borta från viktigare ting ett par dygn.
Titeln syftar bl.a. på huvudpersonen [...]
Av IVO HOLMQVIST
1991 invigde Drottning Elizabeth ett stort monument på Centenary Square i Birmingham, en rad arbetare som vandrar fram, ut ur fabriken vars skorsten spyr ut kompakt rök.
Det kan påminna om sovjetisk socialrealism (gruppen heter karakteristiskt nog ”Forward”) men är mera stiliserat, en hyllning till de industriarbetare – kvinnor och män – som [...]
Av IVO HOLMQVIST
”Koestler´s reputation has waned dramatically since his death” påstår Anne Applebaum under rubriken “Yesterday´s Man?”, i sin NYRB-recension av Michael Scammels “Koestler: The Literary and Political Odyssey of a Twentieth-Century Skeptic”. Det stämmer nog dessvärre, också i Sverige. Skäl nog att påminna om honom och hans böcker… Läs mer...
Pris till Claudio Magris
Friedenspreis des Deutschen Buchhandels
Claudio Magris, författare och professor i tyska i Trieste, har tilldelats Friedenspreis för 2009 bl.a. för "att han som nästan ingen annan har sysselsatt sig med problemen kring samlevnad och samverkan mellan olika kulturer (och för att han) förespråkar ett Europa, vars självbild inte uteslutande vilar på ekonomisk grund, utan också på historisk och kulturell tradition och mångfald".
Bokhandel
Köp böckerna genom DIXIKON!
Som tidigare kan du också köpa utländska böcker här, men nu direkt hos Amazon och andra internationella boklådor.
Klicka på länkarna nedan för att komma till det språk, som intresserar dig!
Hej
Bara en association. Tidningars färdigskrivna nekrologer kallas inom den italienska journalistkåren för ”coccodrilli” – egentligen krokodiler . Men får man förmoda i betydelsen ”krokodiltårar”. En kapacitet till sådana krävs utan tvivel för den som är satt att i förväg tillverka en medkännande och uppskattande nekrolog över kända personer.
Hälsningar från Rom
Åke