Startsida » bokanmälan » Senaste

Martin Pollack – Kaiser von Amerika. Die grosse Flucht aus Galizien

TyskaDen 25 maj 2011
Av RICHARD SWARTZ
I flera böcker har författaren – årets vinnare av det Europapris som bokmässan i Leipzig delar ut – redan ägnat sig åt denna östliga, fattiga del av den habsburgska dubbelmonarkin, och så bidragit både till judisk historia och att förstöra den kitschigt-idylliska aura som det gamla österrikiska kejsardömet ibland förses med.
Läs mer...

Christian Bobin – La dame blanche

FranskaDen 4 april 2010 | 1 kommentar
Av MARIANNE JEFFMAR

Den vita damen är Emily Dickinson, den amerikanska poet som instängd i sin kammare i Amherst, Massachusetts, skrev de underbaraste dikter utan att publicera dem.

När hon skrivit 20, sydde hon ihop dem och gömde dem i byrålådan, fortsatte sedan med ytterligare häften. Men några dikter nådde ändå offentligheten under hennes livstid tack vare hennes kärlek på avstånd Samuel Bowles, journalist på ”Springfield Rebublican”.

När Emily dog vid 55 års ålder 1886 var hon känd för två saker: sitt rågbröd och sina kamelior och jasminbuskar. Då hade ingen i Amherst sett henne på 25 år.

Läs mer...

Alice i Underlandet – annotated

EngelskaDen 24 mars 2010 | 1 kommentar
Av IVO HOLMQVIST

Fjärde juli är USA:s nationaldag. Men Fourth of July är ett datum som man borde fira minst lika mycket av litteraturhistoriska skäl, har W. H. Auden påstått.

Just den dagen 1862 företog två män i trettioårsåldern en roddtur på Themsen. En var präst, den andre var docent i matematik, och han hade lånat med sig en kollegas tre små döttrar, tretton, tio och åtta år gamla. Man drack te på strandbanken och drev sedan vidare, medan matematikern underhöll sällskapet med en historia som han kom på just i den stunden.

Den handlade om en flicka som råkar på en jäktad kanin, följer efter honom och tumlar ner i kaninhålet. Mellanflickan bland systrarna var Alice Liddell och matematikern var Charles Ludwig Dodgson. Han var född i Guildford där hans museum finns, under hans mera bekanta författarnamn Lewis Carroll. Tre år senare gav han ut sin ”Alice´s Adventures in Wonderland”, och ytterligare sex år senare ”Through the Looking-Glass and what Alice found there”, båda med John Tenniels illustrationer som snart blev klassiska.

Läs mer...

Romantiska hårstrån

Bloggar Cecilia CarlanderDen 21 mars 2010
Av CECILIA CARLANDER

Intresset för romantiken är på uppsving. Ja, det tycks verkligen vara så, åtminstone här i Frankrike.

Epoken tränger sig in lite här och var, och det även utanför min litteraturvetenskapliga vardag. I år, 200 år sedan den store pianisten föddes, är det Chopin-år, filmen L’Autre Dumas om Dumas och hans spökskrivare Auguste Maquet har fått en hel del uppmärksamhet och nu väcks ytterligare liv i epoken via romanen Le coiffeur de Chateaubriand, skriven av konsthistorikern och romanförfattaren Adrien Goetz. Att likt romantikerna sakna det förgångna, men att ändå hoppas på utveckling mitt i all nostalgi; det kan väl inte kännas annat än aktuellt.

Den sanna berättelsen om Chateaubriands frisör, som romanen bygger på, blir för mig dock speciellt fascinerande i sin inblick i något urromantiskt fetischistiskt. Kulten kring författaren når under romantiken sin kulmen och hårets betydelse efter perukernas försvinnande likaså.

Att vara en romantisk författares frisör var förmodligen något av en utmaning. Håret var en förlängning av själen och Chateaubriands rufsiga hårsvall var inte oviktig för den yttre stilen – det kom att bli som ett signum, ett rebellsjälens emblem.

På olika håll sparades celebra hårtestar. Det sägs till exempel att Alexandre Dumas blev ordentligt snaggad vid ett frisörbesök i Georgien, där kvinnor bett frisören att samla ihop så många hårtestar som möjligt. De georgiska kvinnorna skulle nämligen tillverka medaljonger av författarens hår.



Chateaubriands hårtestar kom också att återanvändas. Frisören, Adolphe Pâques, ska ha sparat varje hårstrå efter klippningarna och av hårtestarna gjorde han sedan tavlor.

En av Pâques hårtavlor finns på Saint-Malo-museet i Bretagne och föreställer Chateaubriands barndomsrum.

Jag var på museet en gång och såg tavlan, men då utan att förstå bakgrunden. Tack vare författaren Adrien Goetz har jag nu äntligen fått bakgrunden förklarad för mig. Samt fått en större inblick i romantikernas hårfetischism som jag ser får komma och gå även efter romantiken, såväl i litteraturen som i det verkliga livet.

Och den rebelliskt ostyriga kalufsen som än idag är så populär bland fransoserna, den ser jag numera som en rest från romantiken.

____________

- Se trailern för filmen L’Autre Dumas här:

Barry Hannah 1942-2010

Bloggar Ivo HolmqvistDen 7 mars 2010
Av IVO HOLMQVIST

Barry Hannah som avled den förste mars i en hjärtattack några veckor före sin sextioåttaårsdag bodde i samma stad i Mississippi som en gång William Faulkner. Där kände han sig hemma, enligt en intervju för knappt tio år sedan: ”There´s a world of kindness and tenderness that surrounds me and my friends in this little town of Oxford”.

För en utsocknes på besök – jag var där en knapp vecka – föreföll den ha samma småstadscharm som många andra i amerikanska södern, med ett lojt liv i verandornas gungstolar undan en stekande sol.

Men också på sådana ställen lurar dramatiken runt hörnet och under ytan. Det tog han fasta på i debutromanen ”Hey, Jack” från 1987. När den tre år senare kom på svenska i Thomas Preis översättning påpekade jag i min recension att berättaren var väl påläst både hos T. S. Eliot och Scott Fitzgerald (Hannah själv hade akademisk bakgrund och blev professor i Creative Writing vid University of Mississippi där bl.a. Donna Tartt var hans elev). Någon gång ser sig berättaren som den tvehågsne J. Alfred Prufrock, och han jämför det drama han rekapitulerar med Jay Gatsbys.

Och jag rekapitulerade i stora drag vad som händer i denna läsvärda kortroman. Hannahs berättare har en äldre kamrat, tidigare sheriff och föreläsare i kriminologi vid det lokala universitetet, nu barägare. Båda har erfarenhet från Korea-kriget, och den senare dessutom vapen därifrån.

Så följer en grekisk ödestragedi i sydstatstappning. Pubägarens dotter är en redbar lärarinna som förälskar sig i en rockstjärna, Foot (med osympatiska drag lånade från Elvis Presleys sämre sidor). Och så går det som man redan länge anat, utan att de båda männen kan göra något åt det. Dottern blir nerknarkad och utnyttjad av popidolen – man tycker sig nästan läsa en arketypisk fabel om den amerikanska oskulden som går förlorad i 1900-talets efterkrigstid.

Upplösningen ägnas några knappa rader där berättaren går som katt kring het gröt men slutligen tar sig samman:

”Jag har försökt dröja med att berätta det. Jag har ansträngt mig. Foot blev på dåligt humör och sköt ihjäl henne med farfars 22:a. Jack var borta i tre veckor och sedan var han hemma igen. Vänlig, polerande sina glas, mänsklig. Rak. Han såg vänligt på mig, och nästa dag spelade vi golf på vår bana. Utan att lämna efter sig något brev sköt han sig nästa dag i huvudet med sin revolver. Och det enda jag och min fru kunde säga är: ’För tusan, Jack.’”


Med den historien skrev sig Hannah in i en amerikansk berättartradition från Hemingways våldsamma men lakoniska tjugotalsnoveller eller Ring Lardners berättelser, som den lika återhållsamma ”Haircut”, de flesta fyllda av jargong från sportvärlden. (Joyce Carol Oates hundra romaner och otaliga noveller där blodet flödar fritt är mera ordrika och mycket mera våldsamma). Och jag gav honom ett väl godkänt slutbetyg: ”Det är skickligt. Och det är läsvärt eftersom han behåller sin berättarglädje mitt i det plågsamma uppvaknandet ur den amerikanska drömmen.”

Barry Hannah hann med åtta romaner och fem novellsamlingar. Hans lika läsvärde kollega Richard Ford har sammanfattat hans egenart i ett vackert slutomdöme:

"Barry could somehow make the English sentence generous and unpredictable, yet still make wonderful sense, which for readers is thrilling. You never knew the source of the next word. But he seemed to command the short story form and the novel form and make those forms up newly for himself."


Ivo Holmqvist

___________

Klicka här för att se Bokus utbud av titlar av Barry Hannah

Klicka här för att se Amazons utbud

 

Terry Eagleton och Matthew Beaumont – The Task of the Critic: Terry Eagleton in Dialogue

EngelskaDen 24 februari 2010
Av OLA SIGURDSON

Den brittiske litteraturvetaren och kulturkritikern Terry Eagleton har under hela sitt akademiska liv varit osannolikt produktiv.

På omslaget till den intervjubok med Eagleton som kom ut 2009, The Task of the Critic, finner vi ett kubistiskt porträtt som sannolikt föreställer Eagleton själv; de olika facetterna motsvarar de olika aspekterna av Eagletons författarskap: marxistisk litteraturkritik, introducerande böcker om litterär teori, teoretiska avhandlingar om ideologi, om postmodernism och om det tragiska, radikal katolsk teologi, manus till pjäser och filmer, med mera.

Om ett traditionellt porträtt alltså aldrig skulle kunna ha motsvarat det Eagletonska författarskapets komplexitet, ägnar sig intervjuboken desto bättre åt att lyfta fram det mångsidiga. Litteraturvetarkollegan Matthew Beaumont har åstadkommit en mycket läsvärd genomgång av Eagletons liv och verk där också slagfärdigheten hos Eagletons prosa skiner igenom.

En av de ting som kännetecknar Eagletons författarskap är det marxistiska perspektiv som han förvärvat i ungdomen. I en tid när många av Eagletons kollegor givit upp detta och blivit något slags ”post-marxister”, fortsätter Eagleton att insistera på den teoretiska fruktbarheten hos marxismen som ett perspektiv.
Läs mer...

Gamar, hyenor och bårlärkor – ett PS om Salinger

Bloggar Ivo HolmqvistDen 29 januari 2010
Av IVO HOLMQVIST

När Richard Hughes dog mot slutet av april 1976 i sin by i norra Wales var man, har hans sekreterare Lucy McEntee berättat, tvungen att kalla in ortens polis för att hindra journalisterna att tränga in på vinden av hans stora hus Mor Edrin (”Havets röst”) och rota fram manuskriptet till tredje delen av hans romanserie ”The Human Predicament”. Han hade hållit på länge med de båda första böckerna, det dröjde tolv år mellan ”The Fox in the Attic” och ”The Wooden Shepherdess” (och han hade dessförinnan bara åstadkommit två romaner fast båda blev bästsäljare och har så förblivit: ”A High Wind in Jamaica” och ”In Hazard”).


Ju längre sista delen dröjde, desto mera trissades förväntningarna upp. Fast om hyenorna hade lyckats forcera avspärrningarna så hade de inte hittat mycket. Av det som skulle blivit krönet på verket finns bara tolv magra kapitel, plus tusentals varianter av i stort sett samma sida…


Man kan hoppas att den lokale konstapeln i Cornish, New Hamsphire, är bred som en lagårsdörr så att inga gamar med skärbrännare och svetslågor når fram till Salingers kassaskåp (om det nu verkligen existerar). Det ryktades att Jean Sibelius under år av tystnad hade fortsatt ett flitigt komponerande i sin ensamhet på Ainola, en åttonde symfoni låg färdig i manuskript, klar att ges ut postumt. Så var det dessvärre inte, hans åderförkalkning (och kanske ett ihärdigt drickande) hade satt stopp för mer än lösa skisser.


Det ska bli intressant att få veta om Salingers stålskåp i huset bakom höga träd i denna glest befolkade del av New England innehåller annat än luft. Och om de som det så länge ryktats är sprängfyllda av manuskript, de i så fall är mera lärvärda än det fragment som Vladimir Nabokov lämnade efter sig på lösa kartotekskort och som hans son Dmitri i ovist nit nu ställt samman och gett ut som ”The Original of Laura”.


Låt oss hålla tummarna för att en strid ström förträffliga Salinger-böcker forsar fram framöver, att lägga till den sparsamma raden han lät publicera under sin levnad. Sådana under har hänt förr, om än de är ovanliga.


Henry Roth, född i Galizien och invandrad till USA, skrev 1934 en av de bästa amerikanska proletära trettiotalsromanerna, ”Call It Sleep”. Men han försvann från scenen och återkom först efter sextio år med ”Mercy of a Rude Stream”, en romanserie som hade sysselsatt honom under alla mellanliggande år. De två första hann han se i tryck, ”A Star Shines over Mt Morris Bank” och ”A Diving Rock on the Hudson”, men så avled han i Albuquerque i New Mexico på hösten 1995, åttionio år gammal. Om han hade hängt med två år till så hade han fått se kvartetten klar, med ”From Bondage” och ”Requiem for Harlem”.


Så vad kan vi vänta oss efter “The Catcher in The Rye”, “Nine Stories”, “Franny and Zooey” och “Raise High the Roof Beam, Carpenters”? En störtflod av romaner och noveller värd all vår väntan? Eller blir det bara en tumme, om ens det?


Ivo Holmqvist


Katharina Hacker – Alix, Anton und die anderen

TyskaDen 26 januari 2010
Av MARGARETA FLYGT

2006 fick Katharina Hacker Deutscher Buchpreis för ”Die Habenichtse” om en vilsen generation i Berlin och London.

Nu har hon skrivit en ny roman, första delen i en hel generationshistoria. Denna gång utgår hon från ett gäng fyrtioåringar som har flyttat från tyska småstäder till Berlin. Liksom Hacker själv har blivit äldre är hennes huvudpersoner inte längre unga vilsna som inte vet vad de ska bli.

Varje söndag träffas Alix, Anton och de andra barnlösa vännerna hos Alix föräldrar för att promenera runt Schlachtensee. Det är människor som står mitt i livet, plötsligt medvetna om sin Läs mer...

Andrea Camilleri – La rizzagliata

ItalienskaDen 20 januari 2010
Av BARBARA CZARNIAWSKA

På något vis bekymrar sig säkert Montalbano över tiden och sitt åldrande, men livet går ändå vidare (i boken säger en person ”Gör inte en Montalbano” till en annan).

I denna nya deckare säger redan titeln allt. Fiskenätet ”rizzaglio”, som också kallas ”rezzaglio” på sicilianska, på svenska not eller vad, får med hjälp av blytyngder sjunka mot botten och ”dumma och långsamma fiskar fastnar i nätet medan de kloka flyr redan när de ser nätet sänkas ner”.

En fiskemetod, här med metaforisk användning. Personer som redan som barn lärt sig att fiska på detta vis har nu, som vuxna, börjat fiska människor på liknande sätt. Och titelns ”rizzagliata” betyder att inte låta något undkomma nätet, att inte missa en möjlighet att fånga det man vill ha, oberoende av vad detta är.

Läs mer...

Luc Ferry/Lucien Jerphagnon – La tentation du christianisme

FranskaDen 21 december 2009
Av RUTH LÖTMARKER

En nyligen utkommen bok på nätta 127 sidor bär den idag rätt ovanliga titeln "La tentation du christianisme" (Kristendomens lockelse; Grasset & Fasquelle).

Upprinnelsen till denna skrift är ett föredrag hållet på initiativ av den ideella föreningen Collège de philosophie av filosofen Luc Ferry och Lucien Jerphagnon, specialist på antikens filosofi.

Föredraget har därefter transkriberats och getts ut, helt uppenbart i syfte att påminna om hur kristendomen blev grunden för vår europeiska kultur. Ferry knyter an till den grekiska mytologin och filosofin medan Jerphagnon lägger tyngdpunkten på religionens framväxt och slutliga seger inom romarriket.
Läs mer...

José Lenzini – Les Derniers Jours de la vie d’Albert Camus

FranskaDen 21 december 2009
Av LENA KÅRELAND

Den 4 januari 2010 är det femtio år sedan Albert Camus omkom i en bilolycka.

Hans författarskap räknas idag till ett av de mest betydande i Frankrikes litterära historia, och Frankrikes president Nicolas Sarkozy har nyligen föreslagit att stoftet efter Camus ska flyttas från den lilla kyrkogården i Lourmarin i Sydfrankrike till Panthéon i Paris.

Det är nog inte särskilt troligt att kvarlevorna efter Camus, känd för sin anspråkslöshet och motståndare till alla konventionella ärebetygelser, skulle platsa bland de pompösa hjältegravarna i Panthéon.
Läs mer...

Två viktiga tyska böcker

TyskaDen 21 december 2009




Av MARTIN LAGERHOLM

Så här mot slutet av året två förslag på viktig om än inte helgmysig tysk läsning:

‣ Ilija Trojanow/ Juli Zeh: ”Angriff auf die Freiheit” (Hanser)

En skarpsinnig liten skrift om faran med den totala transparensen i det digitala övervakningssamhället.

Läs också Björn Sandmarks recension av boken i DN den 28 november 2009

Läs mer...

Franska litterära rum

FranskaDen 21 december 2009

Av LENA KÅRELAND


Så här i slutet av året två tips på helgläsning på franska.


Den franske hostorieprofessorn Michelle Perrot gör en originell historisk exposé i Histoire de chambres och den franska litterära institutionen Revue des deux Mondes firar hundra år med ett jubileumsnummer.

Läs mer...

Ferdinand von Schirach – Verbrechen

TyskaDen 21 december 2009
Av MARGARETA FLYGT

I elva lakoniskt berättade historier om allvarliga brott visar oss Ferdinand von Schirach att vi alla kan bli förövare.

Vårt samhälle är strukturerat kring moral och lagar. Von Schirachs bok handlar om dem som går utanför dessa ramar och varför.

Historierna är baserade på verkliga fall - en novell handlar om en läkare mördar och styckar sin fru efter ett 40-årigt äktenskap, en annan om en syster som dödar sin bror av kärlek.
Läs mer...

James Agee

Engelska EssäerDen 29 november 2009
Av IVO HOLMQVIST

Den tjugosjunde november skulle James Agee ha fyllt hundra år, men han blev inte ens hälften så gammal, och kunde ha fått ett ännu kortare liv. Han avled den sextonde maj 1955, samma år som den lika självförbrännande James Dean, drabbad av hjärtattack på Manhattan, i en taxi på väg till sin läkare. Alldeles oväntat kan det inte ha varit. Redan fyra år tidigare, under John Hustons inspelning av ”Afrikas drottning” som han hade skrivit manus till, höll han på att stryka med i en infarkt. Och det är underligt att hans lever höll för hans alkoholintag. Till och med den i det stycket mycket erfarna Dorothy Parker som han pokulerade med förundrades över att han kunde klämma i sig tre helflaskor whisky på raken.

För övrigt räknade han kanske inte heller med att bli gammal. Hans far Jay hade omkommit i en singelolycka med sin T-Ford 1916 (möjligen hade också han tagit sig ett par glas för mycket) och var då bara 38 år. Och James var alltså sex.

Faderns förtidiga död skulle, liksom i Göran Tunströms fall, prägla hans liv och hans böcker. I inledningskapitlet till den självbiografiska romanen ”A Death in the Family” som kom posthumt 1957 och det året fick ett Pulitzer-pris går sexåringen Rufus, som var James Agees mellannamn, med fadern Jay på bion The Majestic och ser Charlie Chaplin, en man som Läs mer...

Roberto Bolaño – Amuleto

SpanskaDen 16 november 2009 | 1 kommentar
Av ULF ERIKSSON

I Roberto Bolaños (1953-2003) berömda roman De vilda detektiverna finns ett parti om en kvinna som i september 1968 gömmer sig på en toalett i Mexiko Citys autonoma universitet, medan polisen arresterar och misshandlar studenter och lärare.

I den täta romanen Amuleto, som först utkom 1999, får vi lyssna till denna kvinnas berättelse. Hon heter Auxilio Lacouture och tänker under sina knappa två veckor av isolering på livet med Mexikos unga poeter.

Fram ur hennes rannsakan tonar en lovsång till gemenskapen och drömmarna. Men hon Läs mer...

Claude Lanzmann – Le lièvre de Patagonie. Mémoires

FranskaDen 16 november 2009

Av LENA KÅRELAND

Den franske författaren och filmregissören Claude Lanzmann, född 1925, har fått stor uppmärksamhet för sina memoarer Le lièvre de Patagonie. Berättelsen om hans händelserika liv har blivit en bästsäljare i Frankrike och tryckts i den ena upplagan efter den andra.

Lanzmanns liv har i hög grad präglats av andra världskriget. Redan som tonåring engagerade han sig i motståndsrörelsen. Efter krigsslutet kom han till Paris, läste filosofi och lärde känna kretsen kring Jean-Paul Sartre. Under några år levde han tillsammans med Simone de Beauvoir.

Mest känd är Lanzmann dock för filmen Shoah om förintelsen under andra världskriget. Hans skildring av hur Shoah Läs mer...

Rüdiger Safranski – Goethe & Schiller

TyskaDen 16 november 2009
Av MARTIN LAGERHOLM

För fyra år sedan uppmärksammades Friedrich Schillers 200:e dödsdag på bred front i Tyskland.

Bland den stora mängd nyutkomna titlar om universalgeniet och frihetsdiktaren utmärkte sig inte minst den briljante essäisten och filosofen Rüdiger Safranskis genomgripande studie Schiller oder Die Erfindung des Deutschen Idealismus. Här presenteras en livlig ande långt från bilden av den mossige klassicisten, och inte minst den livslånga och idémässigt genomgripande vänskapen med den äldre Goethe skildras här med analytisk skärpa och inlevelse.

När nu nästa jubileumsår redan är här —Schiller 250 år — är Safranski på bettet igen. Med den lika grundliga boken Goethe & Schiller. Geschichte einer Freundschaft dyker han åter igen ned i den för världslitteraturen så viktiga vänskapen mellan de båda kanoniserade dioskurerna.

Med stilistisk briljans och intellektuell precision Läs mer...

Tanguy Viel – Paris-Brest

FranskaDen 16 november 2009
Av MARIANNE JEFFMAR

Tanguy Viel är född 1973 och bor i den bretonska staden Nantes. Av hans tidigare romaner är ”L´Absolue perfection du crime” översatt till svenska under titeln ”Ett helt fulländat brott”. En annan högintressant bok av hans hand är ”Insoupconnable”. Hans romaner har fått kritiker att tänka på Patricia Highsmith och Alfred Hitchcock.

Vem är unge Kermeur? frågar sig berättarjaget i Paris-Brest, denna bretonska kriminalgåta. Och vad har han att göra såväl i den ”familjeroman” berättarjaget skriver som i själva romanen?
Läs mer...

Rainhald Götz – Loslabern

TyskaDen 16 november 2009
Av MARGARETA FLYGT

Med en sällsynt uppfinningsrikedom och med sprudlande energi har författaren med kultstatus sedan 80-talet, Rainald Götz, gett sig i kast med litteraturkarusellen.

Hans korta pamflettartade bok Loslabern handlar om en kväll på Frankfurts bokmässa, bland alla förlagspartyn de inbjudna vimlar runt på, där man hälsar och kindpussas, där man knyter kontakter och låtsas som om det är kvalitet som ger framgång.

Loslabern är kulturkritik – inte av kulturen i sig, utan av apparaten runt omkring. Och det kvittar var den utspelar sig – namnen hade enkelt kunnat bytas ut mot svenska, på en svensk bokmässa.
Läs mer...

André Le Gall – Ionesco

FranskaDen 16 november 2009

Av LENA KÅRELAND

När helst man kommer till Paris kan man gå och se Eugène Ionescos pjäser ”La cantatrice chauve” eller ”La leçon” på Huchette-teatern i latinkvarteren. De spelas där kontinuerligt sedan 1950-talet.

I år är det hundra år sedan Ionesco föddes i Rumänien (modern var fransk och fadern rumän). Som tvååring kom han till Paris men återvände till Bukarest i tonåren för studier. År 1938 reste han tillbaka till Frankrike och på 1950-talet fick franskt medborgarskap. Då inledde han också sin karriär som dramatiker och blev snart en av förgrundsgestalterna inom absurdismen.

Hans pjäser, på en gång farsartade och djupt tragiska, har en pessimistisk grundton och gestaltar det meningslösa i tillvaron. Bristen på sammanhang och kommunikation mellan människor är övergripande teman.
Läs mer...

Pia Tafdrup – Stjerne uden land

Nordiska språkDen 3 november 2009

Av JAN HENRIK SWAHN

Pia Tafdrups första roman Hengivelsen fick ett blandat mottagande när den utgavs på svenska.

En recensent och tillika poet gick så långt som att kalla den för ”pigroman”. Kanske gick läsningen för snabbt. Få eller inga kritiker såg komplikationerna på djupet i den berättelsen. Kanske hängde de upp sig för mycket på att den ena huvudpersonen var en elegant Don Juan i förlagsbranschen.

Även i uppföljaren Stjerne uden land kretsar det mest kring en karismatisk man, Andreas, känd fotograf. Rebecca, en ung konstnärinna, får höra att han brustit i gråt vid anblicken av henne i ett flygplan och känner sig därför starkt dragen till honom. De inleder ett passionerat förhållande. Men långsamt inser hon att han försöker göra om henne till en kopia av en annan kvinna som varit hans stora kärlek en gång. Kopia eller original? Gränsen är hårfin.
Läs mer...

Brigitte Rossbeck – Zum Trotz glücklich

TyskaDen 3 november 2009

Av SVEN-ERIC LIEDMAN

Caroline Schlegel-Schelling (1763-1809) är en den tyska romantikens mest fascinerande gestalter.

Hon var själva navet i den kortlivade men oerhört inflytelserika krets som utgjorde den så kallade Jena-romantiken. I kretsen ingick också bland andra bröderna August Wilhelm och Friedrich Schlegel, Novalis, Fichte och Schelling.

Caroline spelade en viktig roll för August Wilhelm Schlegels Shakespeare-översättningar och för Schellings filosofi. Hon var och förblev politiskt radikal, något som Läs mer...

Dansk minimalism (2) – Pia Juul

Nordiska språkDen 30 oktober 2009

Av IVO HOLMQVIST

För ett par år sedan kom Klaus Rifbjerg på besök till Gents universitet, ditbjuden i samband med en utställning på biblioteket av hela hans väldiga produktion – han har åstadkommit ett par hundra böcker på femtio år.

Denne dansk litteraturs enfant terrible kan fortfarande konsten att provocera. I Flandern var han i toppform (han hade just fyllt sjuttiofem), älskvärd och full av anekdoter om kolleger, både döda och levande. Samtalen med honom kom in på mångahanda, inte minst dagens danska litteratur där han gillar den nya kortprosan, de yngre kolleger som ibland sorteras in under rubriken minimalister (själv skriver han i de flesta genrer och format, nästan alltid överväldigande bra). När vi tog farväl efter hans lyckade besök sa han, som en sista rekommendation: "Du måste läsa Pia Juul!".

Konkurrensen bland danska författare som skriver ultrakort är stor, Peter Duelund, Peter Adolphsen, Helle Helle, Simon Fruelund, namnen på de läsvärda är många. Men det är mycket möjligt att Rifbjerg har rätt, att Pia Juul är Läs mer...

Ödön von Horvath – Jugend ohne Gott

TyskaDen 26 oktober 2009
Av IVO HOLMQVIST

”Kastanjeträden trötta luta
efter regnet sina tunga
vita spirors blom,,,”

Så börjar en av Vilhelm Ekelunds svårmodigt vackra ”Melodier i skymning” från förra sekelskiftet (originalupplagans jugendomslag, nog ritat av Ingeborg Uddén, är lika vackert fast förnamnet råkade bli felstavat).

Dessvärre nöjde sig kastanjeträden längs Champs-Elysées inte med att luta trött den första juni 1938, åtminstone inte det som dramatikern Ödön von Horváth hade tagit sin tillflykt till undan ett åskväder – han var både skrockfull och svårartat åskrädd. Blixten slog ner i just det trädet, eller också var det en stormvind, hursomhelst brakade en kraftig gren loss och föll ner i huvudet på honom. Döden var ögonblicklig. Löjligt nog hade han kort tidigare gått till en spågumma i Amsterdam som i sin kristallkula sett att han skulle uppleva sitt livs största äventyr i just Paris.

Så abrupt ändade livet för Läs mer...

Två glada gossar på ferie – Franz Kafka och Ernst Weiss

TyskaDen 24 oktober 2009
Av IVO HOLMQVIST

”Kafka hade det inte heller så roligt” fanns det en vida spridd t-shirt som påstod, under bilden på dysterkvisten från Prag. Men ett par dagar hade han nog hyfsat kul, de som hans kompis Ernst Weiss lockade honom att tillbringa på badhotellet Marielyst på danska Falster.

Det var på sensommaren 1914, några veckor efter skottet i Sarajevo. Åtminstone ser han glad ut på fotot därifrån, ett av drygt sexhundra i Kafka-kännaren Klaus Wagenbachs ”Franz Kafka, Bilder aus seinem Leben” (Wagenbach Verlag) och som nu också finns på danska (Forlaget Vandkunsten). Fast inte ens då hade Kafka så mycket att skratta åt. Förlovningen med Felice Bauer var just uppslagen för andra gången, efter minst lika mycken tövan som Kierkegaards med Regine, och sedan Felices väninnor backat upp henne och ställt Franz inför deras egen domstol.

Bilden på de glada gossarna ljuger inte, men det kom snart att mörkna över vägen för båda. Kafka avled i Läs mer...

E. L. Doctorow – Homer and Langley

EngelskaDen 19 oktober 2009
Av IVO HOLMQVIST

Jag vet inte om termen disposophobia finns på svenska. Men sjukdomstillståndet som betecknas så är universellt: driften att samla på sig allt upptänkligt och oförmågan att slänga något av det.

Ett beryktat exempel på några som blev begravda under sina ackumulerade ägodelar är bröderna Homer och Langley Collyer. Efter sina välbärgade föräldrar ärvde de ett brownstone-hus i korsningen av Femte avenyn och 128e gatan på Manhattan. Det fyllde de med allt de kom över, år efter år: en T-Ford i matsalen, tolv pianon, hundratals resväskor, hekatomber av gamla dagstidningar. Med tiden syntes de alltmera sällan i kvarteren och då bara i kvällningen, och så inte alls. Den 21 mars 1947 ringde någon anonymt till polisen och tipsade om ett lik i huset. Det stämde: sedan man brutit sig in och med stor möda forcerat skräpet fann man den döde Homer Collyer.

Brodern Langley efterlystes, utan framgång, och polisen började röja: hundra ton sopor forslades bort. Först fjorton dagar senare fann man Langley, begravd under bråte bara några meter från platsen där broderns kropp hittats. Han hade kravlat sig fram genom en tunnel men fastnat i en av de många fällorna som de gillrat mot tjuvar.
Läs mer...

21 ballonger – och några till

Bloggar Ivo HolmqvistDen 17 oktober 2009
Av IVO HOLMQVIST

En sexåring från trakterna kring Denver i Colorado rapporterades häromdagen försvunnen i en heliumballong som slitit sig och farit iväg nio mil, tills den rådige hemvärnsmannen Erik Nilsson – svensk eller svenskättling? – sköt ner den. Mystiken tätnade när ingen gosse återfanns ombord. Han hittades senare gömd på vinden ovan familjens garage, och nu spekuleras det i om det hela var en bluff redan från början.

Det får mig att plocka fram en bok som jag inte läst på drygt femtio år men som en gång hörde till mina favoriter, ”21 ballonger” av William Pène du Bois. Den kom på Gebers förlag 1951, som nummer 18 av deras Favoritböcker (en annan var Terje Rakkes ”Etta till Lindesnes”, om en kappsegling längs Norges sydkust, en tredje Åke Holmbergs ”Ett äventyr i Stockholm”). Den hade skrivits fyra år tidigare och belönades med en Newbury Medal. Den säljer fortfarande bra i USA.

Historien är i korthet denna: den nyss pensionerade matematikprofessorn William Waterman Sherman ger sig iväg i augusti 1883 från San Francisco ut över Stilla Havet i en ballong, inställd på en maklig världsomsegling. Tre veckor senare fiskas han upp i Atlanten, från en stor flotte med resterna av tjugoen ballonger. Hårdnackat vägrar han avslöja vad som hänt förrän han kommit till Västra Amerikas Upptäcksresandes klubb i hemstaden (”Jorden runt på åttio dagar” finns förstås i bakgrunden, även om Phileas Fogg och Läs mer...

Henry Parland

Bloggar Ivo HolmqvistDen 16 oktober 2009 | 1 kommentar
Av IVO HOLMQVIST

”Jag fann allt han företog sig så nätt och fint att jag ville gråta. Hans ögon var klara och ändå varma, gulbruna med litet blått i, hans hår vitt (…) Jag såg honom som en vuxen med mjölktänderna kvar. Han tog inga omvägar, var inte inställsam. Denne tystnadens fragmentariker gav inte minsta intryck av förtegenhet.”



Så sympatisk framstår Gunnar Björling i tredje delen av Per Wästbergs memoarer,”Vägarna till Afrika”. Inte alla var lika intagna av denne finlandsvenske modernist – han hade kanske dessutom mildrats med åren. För Oswald och Maria Parland var han en ungdomens förförare, en mörksens man som lett deras son Henry på villovägar. Det framgår med stor tydlighet i Agneta Rahikainens just utgivna ”Jag är ju utlänning vart jag än kommer – en bok om Henry Parland” (Svenska Litteratursällskapet i Finland och Atlantis förlag).

Det är en tilltalande bok, i kvartoformat, och lika vacker som Läs mer...

Robin Hyde

EssäerDen 15 oktober 2009
Av IVO HOLMQVIST

The North Shore, stadsdelarna och kuststräckan längs olika Bays i de norra delarna av Auckland, har varit tillhåll för en stor mängd författare under årens lopp, också innan den stora Harbour Bridge (nästan lika imposant som den i Sydney) byggdes för femtio år sedan.

Där håller man reda på sina lokala skriftställare. Dels har man ett nyinrättat författarcentrum som fungerar som stipendiebostad, i en vacker gammal snickarglad villa högt uppe på Mount Victoria i Devonport, uppkallat efter Michael King som förutom sina historiker om hemlandet hann skriva ett par utmärkta biografier om Frank Sargeson och Janet Frame innan han avled i förtid. Och dels ordnar man årliga seminarier, tidigare kring poeten Rex Fairburn och novellisten Sargeson. I söndags var det Robin Hydes tur.

Trots att hon bara blev 33 hann hon med mycket: en rad Läs mer...

Herta Müller – Atemschaukel

TyskaDen 2 oktober 2009

Av MARGARETA FLYGT

Rumänien 1945: Alla tyskrumäner mellan 17 och 45 år deporterades på Stalins order till sovjetiska arbetsläger. Deportationen har det inte talats om sedan dess, den påminner om landets fascistiska förflutna.

Historien har nu skildrats av Herta Müller i en roman baserad på poeten Oskar Pastiors minnen från lägret. Huvudpersonen Leopold Auberg är 17 år och homosexuell. Han ser lägret nästan som en befrielse från den inskränkta småstadsmoralen.

Läs mer...

Om två uteblivna Nobelpris

Bloggar Ivo HolmqvistDen 2 oktober 2009

Av IVO HOLMQVIST

I en kunskapsrik och välformulerad understreckare i Svenska Dagbladet häromveckan skrev Alan Asaid, redaktör för Hjärnstorm, om alla käppar i hjulet som den dåvarande ständige sekreteraren i Svenska akademien satte när ett Nobelpris till Selma Lagerlöf var på tal.

Carl David af Wirsén förde till och med fram Swinburne som en mera prisvärd kandidat, trots att dennes dekadens nog rimmat illa med testamentators ord om idealitet. Men det hade af Wirsén förstås inget för, hon fick sitt pris 1909, och kom också kort därpå att väljas in i De adertons krets. Och i en lika läsvärd understreckare dagen därpå räknade Asaid upp de många kvinnor som varit på förslag men som aldrig fick priset. Mest beklagligt är kanske att det aldrig gick till Karen Blixen, trots att hon funnits med på den korta listan flera gånger.

"As a Nobel Prize winner I cannot but regret that the award was never given to Mark Twain, nor to Henry James, speaking only of my own countrymen. Greater writers than these also did not receive the prize. I would have been happy – happier -- today if the prize had been given to that beautiful writer Isak Dinesen. . . ."




Så vänligt formulerade sig 1954 års pristagare Ernest Hemingway, i en intervju i New York Times i november det året (i USA har Karen Blixen alltid varit mera känd under sin manliga pseudonym). Tre år senare var det nära ögat att hon fått pengar och diplom, så pass att både hon själv och andra var övertygade om att hon valts till 1957 års nobelpristagare i litteratur, som framgår av andra delen av Per Wästbergs underhållande och taktfullt skvallriga memoarer, ”Vägarna till Afrika”:

Förläggaren Lena Gedin, skriver han, ”kom från Karen Blixen som var förlamad av chock: Anders Lundebeck, Gustav V:s son, hade besökt henne och sagt att han från yppersta källa visste hon skulle få Nobelpriset. Så blev det Camus – sedan åratal livligt förespråkad av Bo Bergman – sedan Eyvind Johnson i slutröstningen ändrat sig.” Och sedan var det snart försent, fem år därefter var hon död.

Priset hade kanske blivit en kvarnsten också kring hennes hals: efter det skrev Hemingway föga av litterärt värde, och Camus som var den yngste pristagaren genom åren, jämte Kipling (och som var ett av de bästa valen, medges) körde nästan genast ihjäl sig. En annan bland de många kvinnor som varit på förslag men som aldrig fick priset var Henry Handel Richardson, född 1870 i Melbourne som Ethel Florence Lindsay Richardson och vars far var en utvandrad irländsk läkare, fast föga framgångsrik down under.



Hennes trilogi The Fortunes of Richard Mahony handlar om en sådan figur som det går illa för. Möjligen kan man sakna humor och lättsinne på de många sidorna, men det ska man nog inte begära av en obevekligt framskridande tragedi. Hursomhelst är det ett storverk, inte bara med australiska mått mätt, och särskilt sista delen, ”Ultima Thule”, kom att uppmärksammas stort när den var ny, inte minst i svensk översättning.

Då skrev en recensent i Stockholm att författaren vore värd ett Nobelpris, något som hennes ivriga förespråkare Netty Palmer snabbt fiskade upp och förmedlade till den sedan länge europeiserade H.H. (eller E.F.L.) Richardson som redan före förra sekelskiftet flyttat till Dublin och därefter vidare till London (där hennes man J. G. Robinson var den första professorn i tysk litteratur vid UCL).

Man kan följa hennes med tiden allt svalare förhoppningar om ett pris i de tre digra banden av hennes brev som Melbourne University Press gav ut för sex år sedan, i en mönstergill edition av Clive Probyn och Bruce Steele. Det är en bitvis sorgesam läsning som börjar med hennes ivriga tillskyndares notering i november 1931 att man sagt att ”Australia has an extraordinarily fine candidate in H.H.R. Has she been proposed?” Någon månad senare svarar HHR:  ”Like you, I too imagined it dropping like a ripe fruit into the recipient´s mouth. Whereas, it seems, innumerable strings have to be pulled.”

Och så engageras efter hand både konsuler, litteraturprofessorer och Australian Literary Society att dra i så många tåtar som möjligt, för den goda sakens skull, dock till  ingen nytta. I slutet av september året därpå har rönnbären surnat. Då har Nettie Palmer fått en lång lista på varför folket i Stockholm inte accepterat denna australiska kandidatur. HHR: ”To tell the truth … I´m glad. I don´t feel I could stand the awful publicity of the thing. I´d rather stay in the dark & my hiding, & go quietly on with my work.”

I ett brev från december 1933 konstaterar hon att priset gått till Ivan Bunin (”only a name to me”), och i februari året därpå nämns nobelpriset för sista gången i dessa nästan femtonhundra brev: ”Yes, Bunin walked off with the Nobel Prize. I knew – and still know – nothing of his work. My loss, no doubt.”

Ja, det kan man väl hålla med om, den nu återupptäckte Bunin är en av de stora författarna, det är lätt att se efter bara några sidor av hans novell ”Mannen från San Francisco”. Men också Henry Handel Richardson är värd att läsa, alla nobelpris förutan, både för trilogin och annat: The Getting of Wisdom finns med i Penguins nya serie hållbara klassiker, och i konstnärsromanen Maurice Guest har hennes studier till konsertpianist i Leipzig satt sina spår, liksom musiken är ett huvudtema i hennes The Young Cosima som förstås handlar om Wagners hustru, Franz Liszts dotter.

Ivo Holmqvist

Minnet – pålitligt otillförlitligt?

Bloggar Lars HertzbergDen 1 oktober 2009 | 1 kommentar

Av LARS HERTZBERG

”Palm leker med minnets skapande kraft i sättet som vi återberättar våra liv, i möjligheten att besvärja och förändra det förflutna, och visar samtidigt på minnets otillförlitlighet och identitetens obestämdhet…”
Förlagsreklam för Stina Palm Trollsländor och taggtråd

”[Astrid Trotzigs] nya roman kretsar kring minnets otillförlitlighet och ställer frågan om man egentligen kan känna och förstå en annan människa.”
Förlagsreklam för Astrid Trotzig Ibland undrar jag om jag minns rätt

”Varför dog Monika P [av Elisabeth Gilek] handlar om ekonomisk brottslighet, om människor som använder brottet som drog, om deras destruktiva dragning till varandra. I förbifarten avhandlas minnets otillförlitlighet...”
Läs mer...

Alicia Gimenez Bartlett – El silencio de los claustros

SpanskaDen 15 september 2009

Av BARBARA CZARNIAWSKA

Kommissarie Petra Delicado är numera lyckligt gift, så lyckligt att hon inte kan låta bli att tänka att något förr eller senare kommer att gå fel. Ödet håller med henne och skickar två utmaningar på samma gång: det svåraste fallet i hennes karriär och en ny roll – som styvmamma till makens fyra barn från tre tidigare äktenskap…

Fallet gäller en stöld från ett nunnekloster och två mord relaterade till det: ligger svaret i den komplicerade spanska historien eller i den ännu mer komplicerade spanska kyrkans historia?

Och vad skall en medelålders kvinna som inte tidigare haft barn göra med fyra ungar i åldrarna mellan 8 och 22? Det visar sig dock att när Läs mer...

Den melankoliske resenären. Om Robert Burton

EssäerDen 2 september 2009
Av JAN NORMING

Isolarion är benämningen på en karta som var vanlig på 1400-talet och som i detalj skildrade ett avgränsat område utan synbar relation till omgivningen, på sitt sätt en insulär representation av världen. Kartan framställde helheten i delen, eller kanske kornet av sanning.

I sin bok Isolarion, A Different Oxford Journey, karterar James Attlee en del av Oxford, en annan del, kvarteren kring Cowley Road ett stycke ifrån de gängse stråken.

Turisten tar in på the Buttery Hotel, eller Randolph om han har råd, stannar till vid martyrerna på St. Mary Magdalen, sveper pliktskyldigt genom salarna på the Ashmolean, lunchar i Jericho eller köar hos Jamie Oliver på George Street, handlar souvenirer i Aliceshopen, hör gossopranernas ljusa röster fylla koret i Oxford Cathedral, sköljer ner ett glas champagne till friterade bläckfiskringar i baren på Quod, flanerar i Magdalens park där hjortarna betar och träden vadar i bluebells om våren, ser en college eightIsis med årorna som ett samfällt vingslag i vatten, och går en guidad tur på Trinity, Balliol, Merton eller University med sina quads och cloisters – Howard’s End och Brightshead Revisited, eller Lewis för den delen, på riktigt, liksom.
Läs mer...

Fakta, fiktion och påhitt

Bloggar Margareta FlygtDen 2 september 2009
Av MARGARETA FLYGT

En roman är en uppfunnen historia. Författaren ingår ett slags kontrakt med mig, jag läser dennes beskrivning och går med på att tro på att rosa elefanter kan flyga in i ett kontor, det är en del av fantasin. Ju bättre författaren är, desto trovärdigare är berättelsen – utan att behöva vara sann.

En sakbok, däremot, bygger på fakta och jag litar på att författaren gjort sig mödan att skaffa belägg för sina teser. När jag läser den vill jag tro att den har ett sanningsvärde.

Men så blandas dessa genrer och det blir problematiskt.

Läs mer...

Henrika Ringbom – Händelser. Ur Nya Pressen 1968-1974

Nordiska språkDen 24 augusti 2009
Av MERETE MAZZARELLA

Helena Ringboms höstbok heter Händelser. Ur Nya Pressen 1968-1974.

Nya Pressen var en finlandssvensk kvällstidning som Henrika Ringbom flitigt läste som vetgirig, förundrad liten flicka och till vars arkiv hon nu återvänt för att rekonstruera en bild av några mycket händelserika år. Det är naturligtvis månlandningen vars fyrtioårsjubileum vi begått i år men det är också morden på Martin Luther King och Robert Kennedy, Vietnamkriget med massakern i Song My, Baader-Meinhof-terrorism, Manson-Familjens mord på Sharon Tate och hennes vänner, det är andra kvinno- eller flickmord med mer okända offer, det är pinuppor och Playboy-bunny girls.

Man inser genast att Läs mer...

Giovanni Guareschi – Don Camillo. Mondo piccolo

ItalienskaDen 22 augusti 2009

Av RAGNAR STRÖMBERG

På omslaget till den 39:e upplagan av Giovanni Guareschis Mondo Piccolo di Don Camillo finns ett handkolorerat vykort infällt, där vi blickar ut över en dåsig småstad på den emilianska Po-slätten.

I varsin ände av huvudgatan står två mäktiga monument över inbördes fientliga världsbilder mot varandra: den nya tidens och det sociala framstegets beskäftige upplysningsman i en smäcker gatlyktas gestalt, och traditionens dystra förkunnare i sliten prästkåpa av sandsten: kampanilen.

Det är Läs mer...

Marc Lambron – Les Menteurs

FranskaDen 22 augusti 2009
Av RUTH LÖTMARKER

Claire, Karine och Pierre är på 60-talet studiekamrater med ambitionen att bli antagna vid elithögskolan Ecole Normale Supérieure.

Claire och Pierre klarar inträdesproven, däremot inte Karine. De kommer att gå skilda vägar. I alternerande kapitel låter författaren dem berätta om yrken, privatliv och framför allt om synen på det motsatta könet. Claire gör akademisk karriär och lever i ett jämställt förhållande men hon konstaterar att den frihet kvinnan uppnått skrämmer många män. Pierre har en annan kvinnobild. Han har uppnått en betydande position inom kulturlivet och han upptäcker att yngre kvinnor flockas kring honom för att Läs mer...

Marie-Dominique Lelièvre – Sagan à toute allure

FranskaDen 22 augusti 2009
Av RUTH LÖTMARKER

Vad kan det finnas för nytt att berätta om Françoise Sagan knappt fyra år efter hennes död?

Journalisten Lelièvre ger inga nya aspekter på hennes böcker även om hon tar hennes succéartade debut vid sjutton års ålder med Bonjour Tristesse som utgångspunkt för sin biografi.

Däremot återberättar hon hennes liv med tonvikten lagd på hennes totalt okonventionella och hedonistiska livsstil. Sagan förde ett hektiskt nöjesliv, hade relationer med män och kvinnor, skydde inga droger, hamnade i fysisk misär och dog utfattig trots att hon hade Läs mer...

André och Raphaël Glucksmann – Mai 68 expliqué à Nicolas Sarkozy

FranskaDen 22 augusti 2009
Av JOHAN DAHLBÄCK

I Frankrike är de intellektuellas ställning sådan att politikerna gärna vill ha dem på sin sida, så det väckte uppmärksamhet när André Glucksmann i en artikel i Le Monde anslöt sig till Nicolas Sarkozy.

Men vad tyckte då den gamle revoltören Glucksmann när hans kandidat pratade om att ”likvidera” idéerna från maj 68? Han var tillsammans med sin son Raphaël (född -79) närvarande när Sarkozy höll sitt famösa tal under valkampanjen. Sonen blev förbluffad, fadern närmast full i skratt.

Far och son har nu skrivit en bok för att Läs mer...

Carlos José-Márquez – Cómo se ha escrito la Guerra Civil española

SpanskaDen 22 augusti 2009

Av STURE LINDGREN

I Spanien vill Rodriguez Zapateros vänsterregering gräva fram och dokumentera vad som egentligen hände under inbördeskriget 1936-1939.

En liten majoritet av spanjorerna vill helst att den perioden får sjunka ner i glömska - för att inte väcka gamla motsättningar till liv. Många historiker anser dock att man måste få klarhet till slut.

Márquez vänder sig mot de vedertagna "sanningarna": inte bara högerns och vänsterns utan även mot påstått neutrala versioner.
Läs mer...

Javier Cercas – La velocidad de la luz

SpanskaDen 22 augusti 2009

Av ULF ERIKSSON

I sin kända roman från spanska inbördeskriget, Soldados de Salamina, gjorde Javier Cercas undersökningen av historiska händelser till bärande intrigelement.

Ett liknande grepp kopplas i hans nya roman, där en författare med drag av Cercas själv stöter på en Vietnamveteran med en mörk hemlighet. Cercas är mästare när det gäller att låta ett klassiskt sökande, en ”quest”, driva fram tankar och känslor kring Läs mer...

Ljus i augusti

Bloggar Merete MazzarellaDen 20 augusti 2009
Av MERETE MAZZARELLA

Först för ett par dagar sen läste jag ut Faulkners Light in August.

Förklaringen är sommarens höjdpunkt, barnbarnsfamiljens två veckor långa besök som fyllde varje ögonblick av min vakna tid – och en stor del av nattens drömmar med. Det var i hög grad vad den ganska bortglömda brittiska författaren Saki kallat den ”un-rest cure” som alltför bekväma äldre människor kan behöva lite då och då.

Nej, jag ska inte börja berätta om mina barnbarn för visserligen har jag skrivit en bok om barnbarn men ganska långt instämmer jag faktiskt i den replik av en gammal, fint bildad finlandssvensk dam som jag inleder boken med:

”Det finns tre ämnen man inte ska tala om, sina Läs mer...

Stefano Benni – La grammatica di Dio

ItalienskaDen 16 augusti 2009
Av RAGNAR STRÖMBERG

Det är en gåta att Stefano Benni inte tillhör de samtida italienska författare som självklart får sina böcker översatta till svenska. En förklaring till Bennis stora popularitet i hemlandet är hans spänstiga, svängiga och lättillgängliga prosa, en annan att hans blick för den mänskliga komedin är både öm och osentimental.

Det stora genombrottet kom i slutet av 70-talet med Bar Sport, där Benni visade att han står i en klass för sig som humoristisk historieberättare i det korta formatet.

Att han inte Läs mer...

Back to keyboard!

Bloggar Italienska Margareta ZetterströmDen 12 augusti 2009
Av MARGARETA ZETTERSTRÖM

Så är jag då tillbaka vid tangentbordet igen — efter en lång och (så gott som) fullständigt nät- och datorfri semester. Urkopplad, nerkopplad och avkopplad har jag i drygt en månads tid njutit av att vara AFK och av att fylla själens lador inför vintern, precis som huvudpersonen Krilon rekommenderar i Eyvind Johnsons antifascistiska romantrilogi från andra världskriget.

Vad är det då jag denna sommar samlat och lagrat i min själs lador? Minnen av flödande sol och ljumma Medelhavsbad, av italiensk musik och matkultur, av värmländska skogspromenader och cykelturer, av stilla läs- och blockflöjtsaftnar framför kakelugnen.

Samt, inte minst viktigt, den ljuvliga träningsvärken i stela fingrar som åter, under ett par veckor, fått greppa fiolens strängar. Övriga året har jag ofta svårt att sätta av tid till Läs mer...

Joel Pettersson – Måndagsmorgon

Nordiska språkDen 11 augusti 2009
Av MATTIAS PIRHOLT

När den åländske konstnären Joel Petterssons manuskript började publiceras i mitten av 1970-talet, fyra decennier efter dennes död, fick Svenskfinland sin mest särpräglade folklivsskildrare. Han har följdriktigt kallats en bygdediktningens modernist.

Trots intresset för författarskapet i samband med utgivningen är det endast brottstycken läsarna fått ta del av. Först nu finns Petterssons mest ambitiösa verk, barndomsskildringen Måndagsmorgon, Läs mer...

Mario Calabresi – La fortuna non esiste

ItalienskaDen 11 augusti 2009
Av ÅKE MALM
Mario Calabresis första bok, Spingendo la notte più in là, har jag tidigare presenterat här på Dixikon. Den handlade om hans far, poliskommissarien Luigi Calabresi, som deltog i utredningen av attentatet mot Jordbrukarbanken i Milano, som förhörde anarkisten Giuseppe Pinelli som ”föll” ut genom fönstret och dog mot innergårdens stenläggning i Milanos polishus. När detta hände var fem polismän i rummet – dock inte kommissarien Calabresi.

Boken, skriven innan han ännu hade blivit chefredaktör för La Stampa,  var en fin uppgörelse med en period som ännu vållar mycken ångest bland de inblandade. Ett förflutet som påverkat familjen Calabresi, framför allt barnen, i decennier.

Hans nya bok som består av elva välskrivna korta berättelser, Läs mer...

Budd Schulberg, 1914-2009

Bloggar Ivo HolmqvistDen 10 augusti 2009
Av IVO HOLMQVIST
Kursen i Film History på Dartmouth College i New Hampshire höstterminen 1964 var rolig att följa, med filmvisningar flera gånger om dagen. Det var den första akademiska i sitt slag, hävdade universitetsledningen stolt, fast det var kanske att tänja på sanningen. Sådana hade nog förekommit redan tidigare, åtminstone på UCLA och andra lärosäten närmare Hollywood.

Kursledare var en vithårig pensionär, kort i rocken men mycket energisk. Han hette Mayer, om jag minns rätt, utan att vara släkt med den store Louis B. Han hade ett gediget förflutet som administratör i filmindustrin där han känt alla. Han drog den ena anekdoten efter den andra om dem, och lockade dessutom levande legender över från västkusten att föreläsa för oss studenter i New England.

En av dem hade en rysk-judisk bakgrund och det hördes att han var uppvuxen i Brooklyn. Han var lång, kraftig och snabb i repliken: Budd Schulberg. Han hade redan Läs mer...

Mera Faulkner

Bloggar Ivo HolmqvistDen 3 augusti 2009
Av IVO HOLMQVIST
Hur sydstaternas småstäder tedde sig ante bellum, före det förödande inbördeskriget, får man en aning om i Oxford, Mississippi. En pampig domstolsbyggnad omges av tvåvåningshus med järnbalkonger och lätt bedagade affärer som säkert hade slagit igen för länge sedan om det inte varit för alla köpstarka turister.

De lockas hit av den som porträttlikt sitter staty i brons på en bänk framför stadshuset, med hatt och tweedkavaj, rejäla skor och pipa i handen. William Faulkner var kort i Läs mer...

Umberto Ambrosoli – Qualunque cosa succeda

Åke Malm Bloggar ItalienskaDen 31 juli 2009
Av ÅKE MALM
Jore udde, lördag den 25 juli 2009. - Från höjden av mitt svenska berg, medan jag ser solen studsa vid horisonten strax sydväst om Väderöbod, kommer Bertol Brechts ord om hjältar för mig. Ungefär så här sa han: lyckligt det land som inte har behov av hjältar (om nu minnet inte sviker).

Anledningen att just den tanken slår mig nu är att jag just lagt Umberto Ambrosolis bok Qualsiasi cosa succeda (Vad som än må hända) åt sidan efter några intensiva läsdagar.
Kort bakgrund: Hans far, Giorgio Ambrosoli, var en ung advokat i Milano som utsågs till konkursförvaltare i den väldiga härva den sicilianske bankiren Michele Sindona skapat under något knappt decennium på världens finansmarknader. Med stöd från mäktiga politiker som kristdemokraten Giulio Andreotti hade han lyckats försnilla gigantiska summor i storleksordningen en miljard dollar i dåtidens penningvärde. En bankkrasch väl i klass med dagens stormar.
Läs mer...

Hemingways En fest för livet, ängsligt ändrad

Bloggar Ivo HolmqvistDen 25 juli 2009
Av IVO HOLMQVIST
Framför en målning i en av impressionistsalarna på Louvren stannade en trött gammal man, tog fram pensel och palett och började kludda på tavlan. Han blev genast överfallen av vaksamma vakter som bryskt förde honom till närmsta polisstation. Det visade sig förstås vara den åldrade Monet eller Renoir eller Pissaro eller vem det nu var som hade målat tavlan. Missnöjd med målningen ville han förbättra den.

Anekdoten är säkert påhittad, men den är tänkvärd. Vem har ensamrätt till ett konstverk, konstnären eller köparen, målaren eller samlaren? Frågan aktualiseras av den nu åttionioårige A. E. Hotchner, under många år nära vän med Ernest Hemingway, i ett öppet brev från Westport, Connecticut, till New York Times häromdagen: ”Don´t Touch A Moveable Feast!” Läs mer...

Ett möte med mannen på vars golv Ho Chi Minh hastat…

Bloggar Ivo HolmqvistDen 23 juli 2009
Av IVO HOLMQVIST
Man dansar där uppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mej plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.

Nils Ferlins "Infall" faller mig in när jag tänker på Michael Burn och hans golv. För några år sedan, när jag började redigeringen av en kommenterad utgåva av Richard Hughes brev (någon gång ska den nog bli klar) tog vi oss till norra Wales, ditbjudna av tre av dennes barn. Trots den milda atlantvinden var det råkallt, med skiffer i väggarna och på det stenlagda golvet i huset vi fick låna. Hur underskönt det var beläget såg vi först nästa morgon, efter att ha överlevt tack vare ett batteri av varmvattensflaskor. Per Wästberg som varit här en varmare påskvecka på sextiotalet – han hade träffat Richard Hughes på en PEN-kongress – skrev en artikel i Dagens Nyheter om det, senare omtryckt i essäsamlingen “Berättarens ögonblick”.

Läs mer...

Rodrigo Rey Rosa – El material humano

Aktuellt SpanskaDen 22 juli 2009
Ny bok av Rey Rosa

Rodrigo Rey Rosa, född i Guatemala 1958, men under många år bosatt på annat håll, i New York och i Tanger i Marocko, återvände till Guatemala på nittiotalet, då det mer än trettioåriga krig, som plågat landet sedan 1960, till sist kunde avslutas med ett fredsavtal.

Han räknas som en av de främsta spanskspråkiga nutida författarna, av Bolaño till och med prisad som den främste berättaren, "el mejor cuentista", i sin generation.

Samtidigt som man i TV kunnat se den Honduranske presidenten avsatt och en advokat i Guatemala i en video anklaga presidenten där för sin kommande död, har Rey Rosa kommit ut med en ny bok, som tar sin utgångspunkt i liknande händelser under det långa kriget i Guatemala.
Läs mer...

Jon Elster – Reason and rationality

Aktuellt EngelskaDen 21 juli 2009


Information den 18 juli 2009
Om risken att avlida på väg till röstlokalen är större än chansen att din röst verkligen får en avgörande betydelse i ett riksdagsval - varför går du då och röstar? Den medborgare, som helt och fullt skulle uppföra sig enligt "the rational choice theory", och därmed vara den rationella människan, skulle naturligtvis då aldrig gå och rösta i ett val. Likväl gör vi det nästan alla och det betraktas till och med som en medborgerlig skyldighet att göra det.
Läs mer...

Michael Connelly – The Scarecrow

Aktuellt EngelskaDen 21 juli 2009
Hufvudstadsbladet den 3 juni 2009

I de flesta tidningar kan man numera läsa om - tidningar. Om om deras kamp mot det fria internet. I DN den 21 juli 2009 skriver Johannes Åman i en ledarkrönika:

"Att tidningsbranschen är i kris erkänner de flesta journalister. Först skärpte internet konkurrensen om annonserna och pressade priserna. Sedan kom finanskrisen och den djupa konjunkturnedgången. I USA är tidningsdöden redan ett faktum. Över hela världen fruktas den."

Att det fria internet inte är utan problem, och att en enkel googling inte alltid är gratis, utan rent av kan vara dödlig, framgår av Michael Connellys nya "mästerligt underhållande deckare The Scarecrow", som anmäls av Philip Teir i Hufvudstadsbladet: Läs mer...

Danielle Sallenave – Castor de guerre

FranskaDen 18 juli 2009
Av LENA KÅRELAND
Hundraårsminnet av Simone de Beauvoirs födelse har resulterat i flera nya studier. En del av hennes egna skrifter har kommit i nyutgåvor, och de dagboksanteckningar som hon förde under åren 1926 – 30, ”Cahiers de de jeunesse”, har nu tryckts för första gången.

Ett mycket läsvärt arbete är den franska författaren Danièle Sallenaves bok Castor de guerre. Sallenave har utgått från Beauvoirs självbiografiska verk och brev, som hon ställer mot de skönlitterära verken. Hon ger en delvis ny och inte alltid smickrande bild av Beauvoir, lyfter fram motstridiga drag och visar hur denna feminismens kultfigur medvetet iscensatte sitt liv, driven av en ambition att aldrig böja sig för konventionerna, aldrig kompromissa. Läs mer...

Nathacha Appanah – Le dernier frère

FranskaDen 18 juli 2009
Av EVA MATTSSON
Tre bröder växer upp i en hydda i Mapou på norra Mauritius. Deras mor är intelligent och beskyddande, deras far våldsam och alkoholiserad. Pojkarna leker och hjälper varandra och arbetar på fälten, tiden är 1944-45 och andra världskriget går mot sitt slut. Lantarbetarna här vet inget om det. De kämpar för att överleva det nyckfulla klimatet och bristen på mat. En dag då regnstormarna är furiösa dras två av bröderna ner i en ravin och dör. Kvar blir mellanpojken Raj, den ömtåligaste och räddaste av dem.
Läs mer...

  Konstnär: bengt johansson

bild


  sök på dixikon

  Nyhetsbrev

Fyll i formuläret nedan för att ta del av vårt nyhetsbrev.

Tidskrifter

Cicero logo

Carlos Fuentes, 1928-2012

Den 16 maj 2012

Carlos Fuentes, 1928-2012

Av IVO HOLMQVIST Så sent som för en dryg vecka sedan framträdde Carlos Fuentes på bokmässan i Buenos Aires, ser jag av en av de många kommentarerna till den utförliga dödsrunan i New York Times nu när han avlidit, 83 år gammal. Gemensamt för alla kommentarer är den mycket positiva och tacksamma tonen, oftast från [...]

Från Torinos bokmässa, ”La Fiera del Libro”

Den 13 maj 2012

Från Torinos bokmässa, ”La Fiera del Libro”

Av ÅKE MALM, Torino (Från Dixikons utsände). Torinos bokmässa, La Fiera del Libro, är en mäktig upplevelse. I Fiats gamla jättefabrik, Lingotto, idag ombyggt till ett kongresscentrum av sällan skådade dimensioner, har 1200 bokförläggare dragit in. I ett hörn sänder Rai Radio tre sitt succéprogram Fahrenheit. I ett annat talar Karabinjärkåren om dess framgångar i [...]

James Gould Cozzens – bortglömd?

Den 13 maj 2012

James Gould Cozzens – bortglömd?

Av IVO HOLMQVIST Det händer allt oftare – det har väl med min stigande ålder att göra – att jag snubblar över unga eller i varje fall yngre skribenter som hävdar att en författare som inte är alldeles dagsaktuell är stendöd, bortglömd, läst av ingen, och att det då alltid rör sig om någon som [...]

A Difficult Woman
Om Lillian Hellman

Den 13 maj 2012 | 1 kommentar

<em>A Difficult Woman</em><br /> Om Lillian Hellman

Av IVO HOLMQVIST ”De mortuis nil nisi bene”, om de döda intet annat än gott – den latinska sentensen följde många som kommenterade dramatikern Lillian Hellmans död i juli 1984. Man mindes henne som en förkämpe för demokratin och hon fick ett ärofyllt eftermäle. Men det dröjde inte länge innan en avvikande röst i kören [...]

Kommunalval i Italien

Den 9 maj 2012

Kommunalval i Italien

Av ÅKE MALM Samtidigt som alla blickar var vända mot de franska rösträknarna gick drygt 9 miljoner italienare till lokalval. Över 1000 kommuner skulle förnya borgmästare och kommunstyrelse. Och nog blev det ett valresultat som på sitt sätt är lika revolutionerande som det franska. I korthet kan det sägas: Berlusconipartiet Pdl är på väg mot [...]

Utflykt till Umbrien

Den 6 maj 2012

Utflykt till Umbrien

Av ÅKE MALM Det händer att det känns som ett tvång. Man måste ut från Rom, bort från trafik och trängsel, lea politiker och köerna i postkontoret. Då kommer lagom en trevlig inbjudan från Umbria-regionen. Man har ordnat ett sedvanligt convegno, den här gången för något hundratal bloggare, tillhörande en internationell församling av Travel bloggers. [...]

Hög fart i Italien

Den 26 april 2012 | 1 kommentar

Hög fart i Italien

Av ÅKE MALM Först de glada och goda nyheterna Från Trento ramlade in ett mail om ICT Days, ett internationellt möte för operatörer och IT-intresserade. I samband med detta startar den sjätte polen i ett europeiskt nätverk just i Trento (de övriga: Berlin, Stockholm, Helsingfors, Paris och Eindhoven. Allt sker under det lokala universitetets premisser. [...]

Bossi, far och son

Den 15 april 2012

Bossi, far och son

Av ÅKE MALM Tillbaks i Rom efter påskfirande i Abruzzerna, närmare bestämt i Ovindoli. Som nämnts några gånger tidigare i dessa bloggar. Trots en halvmeter snö och tre minusgrader (Ovindoli ligger på 1600 meters höjd) gavs även tillfälle att njuta av det goda livet – en vara som ännu finns i stora mått i detta [...]

  Klicka här för fler inlägg...

Franska bokhandeln

bild

Köpa böcker på franska?

Du kan köpa all sorts fransk
litteratur här på Dixikons
Franska bokhandel!

Läs mer...

Bokhandel

Köp böckerna genom DIXIKON!

Som tidigare kan du också köpa utländska böcker här, men nu direkt hos Amazon och andra internationella boklådor.

Klicka på länkarna nedan för att komma till det språk, som intresserar dig!