"Mild und leise, wie er lächelt..."
Nej, var lugna: det här ska inte handla om Tiger Woods, det ska handla om sex.
Det är bara det att den massmediala stormen kring Tiger har fått mig att undra vad som egentligen hänt med vår syn på sexualiteten. Så här uttalar sig en f.d. patient för Expressen om det – naturligtvis mycket dyra – behandlingshem i Mississippi där golfstjärnan togs in för vård enligt tolv-stegs-metoden:
”Målet är att få en sund inställning till sex, att ha sex på ett normalt sätt och att ha kul i sängen tillsammans som äkta par.”
Expressen har också talat med en doktor som arbetar med sexmissbrukare. Han säger: ”Det handlar inte om hur ofta man har sex. Man måste veta varför man har sex.”
På vilket sätt måste man veta varför man har sex, frågar jag mig. På samma sätt som man måste veta varför man äter morötter och motionerar?
Okontrollerbar passion och – Liebestod
Om jag minns rätt är det ren ett par decennier sen danska Suzanne Brøgger suckade över att man inte längre vill veta av Eros utan trivialiserat sexualiteten till ett friskvårdserbjudande.
Nu har då samhället uppenbarligen återtagit kontroll över sexualiteten – inte längre i moralens namn utan i hälsans, den heliga hälsans: numera kan samhället nämligen uppenbarligen återigen definiera hur den sunda inställningen till sex ser ut och därmed utpeka och marginalisera de osunda: de sexberoende, sexmissbrukarna.
Fast:
Nog handlar det i praktiken om moral för hälsa är vår nya morallära: Sexmissbruk ska ses som en synd på samma vis som att röka eller äta skräpmat och bli fet. Sexmissbrukare, rökare och de feta är alla stackare i behov av omvändelse genom behandling.
Men f-n vet om Expressens läsare kan förmås att se Tiger Woods som en stackare? Eller om de vill se honom omvänd?
”Teach me Tiger”
Prenumerera
Då något definieras som missbruk eller addiktion sätter alla maktideologier i gång att bevisa den rätta definitionen. Det finns en stor marknad av tjänster som erbjuds för parrelationer i kris där vanligtvis krisen förorsakas av något liknande som vår kära tiger gjorde. Kurser ordnas, böcker skrivs, skilsmässoseminarium och t.o.m. skilsmässofester ordnas. Det värsta är nog att man ser promiskuitet som så allvarligt att man satsar stort på att undvika det. Goda råd kan hittas i t.ex. handböcker inom ett evangelsik-lutherskt sammanhang. Där råder man den skyldiga att undvika möten med det motsatta könet. Så om man skall gå i terapi eller måste ha möten med en kollega över lunch och på tumanhand, så borde man se till att han eller hon representerar samma kön (biologiska). Och detta skall hjälpa en att så småningom komma över krisen. Kan vara svårt att göra karriär med denna inställning…