<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till Svartsjuka handlar inte om äganderätt</title>
	<atom:link href="http://www.dixikon.se/bloggarna/svartsjuka-aganderatt-filosof/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://www.dixikon.se/bloggarna/svartsjuka-aganderatt-filosof/</link>
	<description>Mest om utländsk litteratur &#38; kultur</description>
	<lastBuildDate>Sat, 04 Feb 2012 23:05:57 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.3.1</generator>
	<item>
		<title>Av: Ivo Holmqvist</title>
		<link>http://www.dixikon.se/bloggarna/svartsjuka-aganderatt-filosof/#comment-231</link>
		<dc:creator>Ivo Holmqvist</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 00:48:31 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.dixikon.se/?p=8654#comment-231</guid>
		<description>Den lärde litteratursociologen Allan Hagsten i Lund som i sin digra doktorsavhandling &quot;Den unge Strindsberg&quot; kunnat beslå titanen med om inte osanning så i alla fall tillrättalagda sanningar - han hade inte alls haft det så taskigt under sin uppväxt som han påstått i &quot;Tjänstekvinnans son&quot; - frågade mig, minns jag, under en tentamen i litteraturhistoria (som ämnet ännu hette) på 1800-talsrealister: &quot;Har kandidaten lagt märke till något egendomligt i Almqvists personlighet&quot;. Det hade kandidaten, men inte just det  drag som Hagsten var ute efter: att Carl Jonas Love var oförmögen att känna svartsjuka. Så var det kanske, och i så fall var han i det stycket som i så mycket annat före sin tid (man kan undra om det delades av hans tåliga hustru Maria som nog hade större anledning än han att vara jaloux). - Javisst kan man förhålla sig svartsjukt till ägodelar, men ju lättare man kommer över en sådan attityd till tyngande världsligt gods, desto bättre: commune bonum.</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Den lärde litteratursociologen Allan Hagsten i Lund som i sin digra doktorsavhandling &#8221;Den unge Strindsberg&#8221; kunnat beslå titanen med om inte osanning så i alla fall tillrättalagda sanningar &#8211; han hade inte alls haft det så taskigt under sin uppväxt som han påstått i &#8221;Tjänstekvinnans son&#8221; &#8211; frågade mig, minns jag, under en tentamen i litteraturhistoria (som ämnet ännu hette) på 1800-talsrealister: &#8221;Har kandidaten lagt märke till något egendomligt i Almqvists personlighet&#8221;. Det hade kandidaten, men inte just det  drag som Hagsten var ute efter: att Carl Jonas Love var oförmögen att känna svartsjuka. Så var det kanske, och i så fall var han i det stycket som i så mycket annat före sin tid (man kan undra om det delades av hans tåliga hustru Maria som nog hade större anledning än han att vara jaloux). &#8211; Javisst kan man förhålla sig svartsjukt till ägodelar, men ju lättare man kommer över en sådan attityd till tyngande världsligt gods, desto bättre: commune bonum.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>

