DIXIKON

Monumentet över Vittorio Emanuele II och över Il Risorgimento i Rom

Nu skall äntligen den stora frågan få ett svar!

Det Stora Projektet har jag skrivit om någon gång i denna blogg. Nu skall jag avslöja vad det handlar om. (Jag förstår att bloggläsarna inte kunnat sova i avvaktan på enigmats upplösning).

I morgon, måndag, kl 12.30 startar en serie i Sveriges radio P2 under rubriken Musikmagasinet. Ämnet för en serie på fyra program är Il Risorgimento – en folkrörelse som gjorde Italien till – Italien.

I fyra heltimmesprogram försöker jag berätta och ge exempel på hur denna makalösa rörelse som hade som mål att ena Italien, föddes och utvecklades. Man kan ju säga att det idag är så självklart att Italien omfattar hela den kända stöveln. När vi startar en semesterresa mot Milano eller Rom är det ingen tvekan om att vi är på väg till Italien.

Men det har sannerligen inte alltid varit så. Det är faktiskt bara 150 år sedan man kunde börja tala om Italien ur det här perspektivet. Och det hade tagit 70 år av strider, projekt, drömmar och nederlag innan allt var klart. Att Rom är Italiens huvudstad är därmed ett faktum sedan ”bara” 140 år.

Ett spännande projekt och fascinerande har det varit att under nästan ett år kasta sig in i det här mänskliga äventyret. För min del började det faktiskt i Göteborg och det handlade om musik.

Förra hösten fick jag en inbjudan av Göteborg Wind Orchestra att presentera en kväll med italiensk musik. Programmet var redan spikat och det inleddes med den italienska nationalsången ”Fratelli d’Italia”. Presentationen krävde en djupdykning i hymnens ursprung. Jag läste om textskrivaren Goffredo Mameli och i någon liten mån om musikens kompositör Michele Novaro. Något kände jag till sedan tidigare men här öppnade sig en värld som en aktuelltskrivande reporter inte haft någon vidare anledning att fördjupa sig i.

De studierna drog ut på tiden. Det visade sig att ämnet var gigantiskt. Med en oändlig mängd sidogrenar och en skara komplicerade hjältar kring vilka det i decennier författats högvis med lärda utredningar.

Bara Giuseppe Garibaldi har varit föremål för biografier och analyser i över 20.000 verk!

Hade jag vetat hur komplicerad Il Risorgimento verkligen är hade jag naturligtvis aldrig vågat ge mig i kast med det här. Men nu är jag ändå glad att jag i min oskuld och ignoranza vågade föreslå SR projektet. Och jag är fullt beredd på att rader av experter och akademiska forskare kommer att ha invändningar. För att många händelser är utelämnade, att många av huvudpersonerna (”i protagonisti”) bara antytts.

Men så blir det när en journalist kastar sig in på proffshistorikernas område. Vilda hugg med kroksabeln för att försöka finna en logisk stig genom en djungel av fakta.

Och så var det det här med musiken. Jag hade kravet på mig att minst 50 procent av sändningstiden skulle utgöras av musik. Så det krävdes att man kunde finna anknytningar och logiska associationer till händelserna i historien. I och för sig inte något större problem. För som alla vet – sällan har en nationell revolution skett till sådana mängder med musik. Jag börjar med Domenico Cimarosa (vad spelades på Teatro la Fenice i Venedig i december 1796 inför de franska ockupationstrupperna?)

Fortsättning följer med Gioacchino Rossini, Vincenzo Bellini, Gaetano Donizetti och Giuseppe Verdi, förstås. Alla hade de på något sätt sitt finger med i spelet kring il Risorgimento. Även Beethoven kommer in på ett hörn men tyvärr blev det inte plats för Giacomo Puccini. Tosca är ju så intimt förknippad med striderna om vem som skall vara ledaren i Rom, påven eller Italiens kung. Aktuella frågor ännu idag. Men Tosca och Puccini tillhör ju ändå en något senare generation.

Källorna har varit många. Skall sanningen fram så har en dryg meter litteratur samlats på mina redan tämligen överfulla bokhyllor. Först Lucio Villaris Il Risorgimento i 8 volymer, sprängfyllda av kunskap och läckra smådetaljer. Oxfordhistorikern Dennis Mack Smith har bidragit med både Giuseppe Garibaldi och hans allmänna italienska historia. Harold Acton berättade utförligt om de sista bourbonerna (Gli ultimi borboni), Cambridgehistorikern Christopher Duggan följer den engelska historikertraditionen i La forza del Destino. Alfonso Scirocco har skrivit den senaste utförliga studien i Giuseppe Garibaldi. Men också Aldo G. Riccis biografi med titeln Obbedisco har varit till hjälp. Alberto Mario Banti har sin version av Il Risorgimento Italiano.

Einaudis gigantiska projekt Storia d’Italia innehåller magnifika uppsatser av världens främsta forskare ur olika aspekter på l’Illuminismo e il Risorgimento. Och till och med blev det tillfälle att ta fram en gammal version av Carlo Pisacanes samlade verk, inköpta för många herrans år sedan.

Bara några få exempel på den oändliga litteratur som finns på området.

På måndag alltså. Klockan 12.30 i P2.

Buon ascolto.

________________

‣ För att lyssna på första avsnittet i programserien – klicka här
___